Etikettarkiv: black metal

Marduk – Frontschwein

ARTIST: Marduk
TITEL: Frontschwein
RELEASE: 2015
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

SCEN 1: En erövrad by någonstans i östra Europa. Den gyttjiga bygatan är överöst med ett gytter av fasadsten och träbjälkar från de sönderbombade husen, och här och var bland bråten sticker förvridna, blodstänkta lemmar fram. Det bleka, disiga dagsljuset skyms av tjocka, svarta rökdimmor från de spridda eldar som fortfarande brinner bland ruinerna. En kolonn med tyska Tiger-pansarvagnar mullar fram längst gatan. Kropparna av fallna fiendesoldater mals längre ner i gyttjan under larvfötternas förkrossande tyngd, och för de få överlevande bybor som kikar fram bakom svedda gardiner tycks det som om inget någonsin kommer att kunna rå på dessa metallbestar. SOUNDTRACK: 503.

SCEN 2: Ett Berlin i ruiner. Sovjetiska trupper rensar staden i en frenetisk iver att vara först med att hissa sin fana över ett slaget Tysklands mark. Våldsamma närstrider pågår bland stadens gränder och hus, och mången soldat möter sitt öde spetsad av bajonettens blad eller med skallen krossad efter ett vildsint slag med soldatspaden. Det blod som inte sugs upp av stendammet på den sönderskjutna stadens gator sipprar sakta ner i gatubrunnarna, allt medan civilbefolkningen desperat försöker gömma sig undan Röda Arméns skoningslösa vedergällning. Det är lönlöst – hämndens timme är obönhörligen slagen… SOUNDTRACK: Thousand-Fold Death.

Ovanstående två scenerier säger kanske inte så mycket om de tekniska greppen på MARDUKs nya alster, WWII-tematiska ”Frontschwein”, men kanske kan de ändå förmedla den poäng jag vill göra? Sagda poäng är att östgötarna på ett ypperligt sätt berättar en historia, förmedlar en stämning. Skivan är (åtminstone för vana MARDUK-lyssnare) kanske inte vansinnigt nyskapande, men den är synnerligen effektiv. Det erbjuds distinkta kast mellan blytung ångest, som i nämnda 503, Wartheland eller Nebelwerfer, och hypersnabb brutalitet som i Thousand-Fold Death, Africa eller Falaise – Cauldron Of Blood, men den röda tråden är just förmågan att måla bilder på lyssnarens näthinna.

Det är inga vackra bilder som målas, för krigets vansinne lidande och död känns hela tiden påtagligt närvarande, men det är bilder som är värdiga ett anrikt black metal-band som MARDUK. ”Frontschwein” är sannolikt deras starkaste giv på länge, och när dess tongångar rullar ut ur högtalarna krossar de – likt de tyska Tiger-pansarvagnarna – tämligen obehindrat allt eventuellt motstånd. En skiva för årsbästalistan, redan nu? Ja, det tror jag absolut.

 

Keep Of Kalessin – Epistemology

KEEP OF KALESSIN "Epistemology"ARTIST: Keep Of Kalessin
TITEL: Epistemology
RELEASE: 2015
BOLAG: Indie Recordings

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Tystnaden kring KEEP OF KALESSIN senaste åren har inte enbart berott på turnerande och intensivt arbete med nya albumet. Det har också varit grundat i uppbrottet från sångaren Thebon och turerna kring ersättare, innan bandets skapare och kreativa mästare Obsidian C. till slut tog beslutet att inte kontraktera någon ny sångare utan att från nu ta över och sköta de vokala angelägenheterna själv. Hur detta fallit ut har varit mitt stora bekymmer inför utgivningen av norrmännens sjätte album, då Thebon var och är en av mina favoritvokalister, i alla genrer och tider.

Erkännas skall att jag vid de första genomlyssningarna svårt saknade Thebons djupa och breda röstregister. Samtidigt skall sägas att Obsidian C har växt mycket väl in i sin vokala roll. Snyggt och effektfullt förstärkt med stämmor blir helheten mycket aptitligt, och storslaget musicerande gör plattan till ytterligare en ädel enhet i raden av kalessinska pärlor.

Jag älskar KEEP OF KALESSIN och behöver egentligen alls inte jämföra med andra storheter för att förklara nya skivans styrka. Men iaf… inledningsljuden leder tankarna till CULT OF LUNAs senaste platta, Introspection låter bitvis som svenska DEGRADEAD – vilket väl snarast får ses som en komplimang till sistnämnda band, Dark Divinity låter som absolut inget annat 🙂 Och helheten, med The Spiritual Relief, Universal Code och Epistemology i topp, låter till syvende och sist som… KEEP OF KALESSIN. Och allt är gott.

Lätt att älska, svår att släppa, åtminstone för dig som gillar melodisk extrem metal, är en något klyschig men ack så sann utsaga om ”Epistemology”. Och mer än detta, utöver betyget, behöver enligt min åsikt knappast tilläggas.

Behemoth – The Satanist

BEHEMOTH "The Satanist"ARTIST: Behemoth
TITEL: The Satanist
RELEASE: 2014
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 10/10
SKRIBENT: Amelie

Nu kunde man på allvar tro på talesättet att ”fan har gått och blivit religiös på gamla dar”! Eller i det här fallet är det BEHEMOTHs frontman Nergal, som använder ett helt batteri av referenser till kristen tro och ritual i nya albumet ”The Satanist”. Albumets inledande spår annonserar jordens undergång med Blow Your Trumpets Gabriel, syftande på ärkeängeln som blåser i sitt horn och förkunnar den yttersta domens dag. Gabriel startar därmed BEHEMOTHs mässa som 44 minuter och och nio spår senare avslutas med den ”frikyrkojublande” O Father O Satan O Sun!. Däremellan finner vi låtar med titlar såsom (i min översättning) Svart mässa, Bed för oss Lucifer och Amen.

Det som fäster först vid de inledande lyssningarna är de mer melodisk styckena i låtlistan – ja, du läste rätt, jag skriver faktiskt BEHEMOTH och melodiskt i samma mening. Allt är ju relativt, men inledande förstasingeln Blow Your Trumpets Gabriel tillsammans med titelspåret The Satanist och avslutande O Father O Satan O Sun! är både melodiösa och riktigt svängiga, med extreme metal-mått mätt i alla fall. Fortfarande är dessa spår tre av favoriterna på albumet, vilket sedermera med alltfler lyssningar avtäcker alltmer av det typiskt behemothska soundet och den musikaliskt exceptionella skickligheten. Bestar som In The Absence Ov Light och Ora Pro Nobis Lucifer drar rysningar längs min ryggrad och jag är verkligen ”blown away” av detta.

I jämförelse med det förra mästerstycket från den polska kvartetten, ”Evangelion” (2008), är ”The Satanist” kanske mindre perfektionistisk, mindre ”elitistisk”, om uttrycket ursäktas, men i gengäld mer dynamisk, förmedlar mer stora känslor och faktiskt djup innerlighet. Frontmannen Adam ”Nergal” Darski fyller låtarna med sitt eget svett och sitt eget blod, sin stolthet, sin kamp och sitt personliga mod. Och resultatet är något som är fyllt både med extrem musikalitet, från första trumslag till sista ångestfyllda skrik, och samtidigt med stor intimitet. Infernos trumspel är, som alltid frestas jag att säga, överväldigande exakt. Att i detalj berömma musikernas yrkesskicklighet måste jag överlåta åt någon som bättre är skickad för det, men det musikaliska ymnighetshornet är fyllt med råge.

Jag är övertygad att BEHEMOTH år 2014, på sitt tjugotredje verksamhetsår och med sitt tionde studioalbum ”The Satanist”, kan göra det kräsnaste av sina fans tillfreds, samtidigt som bandet med detta album har en möjlighet som kanske aldrig förr att nå ut till fler och nya fans, musikälskare i allmänhet och hårdrockare i synnerhet.

Till BEHEMOTHs ”The Satanist” utdelar jag, för först gången någonsin för ett album, betyget 10 av 10. Detta är ren musikalisk magi.