Etikettarkiv: death metal

Skivor

Aborted – Global Flatline

Lämna en kommentar

Aborted2012ARTIST: Aborted
TITEL: Global Flatline
RELEASE: 2012
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Henrik Nygren

Ett multinationellt band skulle man kunna kalla ABORTED, då medlemmarna härstammar från länder som Belgien, Frankrike, Israel, Storbritannien och USA. Bandet har bytt medlemmar ganska frekvent sedan starten 1995, därav är enda kvarvarande originalmedlemmen Sven de Caluwé på sång. ABORTED har ett högt anseende inom death metal- men även grindcorescenen och har därmed växt fram till ett av kugghjulen inom dessa med sitt kompromisslösa mangel.

Jag får erkänna att mina tidigare erfarenheter av ABORTED är bristfälliga, dock minns jag tydligt att de gjorde ett bestående intryck och att jag var duktigt imponerad när jag såg dem live, förband till BEHEMOTH på The Rock i Köpenhamn för några år sedan. ”Global Flatline” studiogiv nummer sju, inleder med Omega Mortis ett kort spökliknande intro bestående av röster som informerar om en annalkande epidemi. Hursomhelst är introt väldigt effektfullt och ger en ångestladdad stämning, lite samma känsla som genomsyrar filmen ”The Road”. Efterföljande titelspåret är ren uppvisning i hur man snickrar ihop en låt i death-/grindtappning. MORBID ANGEL-influenserna är påtagliga, jag tänker främst på det långsamma släpande riffandet med typiska gitarrstämmor, ackompanjerat av dubbla baskaggar. Detta varvas med tvåtakt, blastbeats, riffande i världsklass samt growl av varierande art.

The Origin Of Disease fortsätter i samma tappning och imponerar nämnvärt, andra låtar som måste nämnas är Coronary Reconstruction med sitt egensinniga låtarrangemang samt Our Father, Who Art Of Feces, klockren titel och en refräng som sitter som en smäck. ”Global Flatline” ger ett genomarbetat intryck, då inte en enda av de tretton spåren ger en känsla av utfyllnad. ABORTED kompletteras av Eran Segal och Mike Wilson på gitarr, J.B Van Der Wal på bas samt Ken Bedene på trummor, som för övrigt har ett förflutet i det amerikanska bandet ABIGAIL WILLIAMS. Det finns verkligen ingenting att anmärka på när det kommer till själva trakterandet av instrumenten, framförandet är klanderfritt. Inte heller produktionen som är signerad Jacob Hansen finns det något att klaga på, distinkt men med en kvarvarande dynamik och djup i ljudbilden.

Det är få band inom Death-/grindgenren som imponerar på mig, och då menar jag inte själva musicerandet i sig utan låtskrivandet. Framförallt för att det verkar vara ett ändamål i sig att stapla det ena tekniska riffet efter det andra, snarare än att fokusera på att skriva minnesvärda låtar. Men även att väva in melodier i manglandet för att ge ytterligare dimensioner till musikskapandet. Det finns naturligtvis undantag och jag tänker bland annat på NECROPHAGIST samt THE FACELESS. ABORTED tillhör givetvis denna kategori, vilket de visar prov gång på gång under ”Global Flatline”. Detta året inleder starkt och då det är ett antal favoritband som väntas släppa nya plattor under årets gång, blir det nog inget lätt uppgift denna gången heller att sammanställa en årsbästalista.

/ Henrik Nygren

 

Skivor

Netherbird – Shadows and Snow

Lämna en kommentar

netherbird-2011ARTIST: Netherbird
TITEL: Shadows and Snow
RELEASE: 2011
BOLAG: Scarecrow Recordings

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Efter förra årets fullängdsalbum ”Monument Black Colossal” lämnade PARADISE LOST-trummisen Adrian Erlandsson bandet, och Erik Röjås, tidigare bland annat i death/thrash metal-bandet DECADENCE, har sedan dess återfunnits på trumpallen vid livespelningarna. Nu med släppet av EP:n ”Shadows and Snow” presenterar han sig även i studiosammanhang, och Röjås visar sig vara en mycket god ersättare bakom trummorna. EP:ns distinkta ljudbild gör hans kompetens full rättvisa.

Första spåret, tillika titellåten, är en mycket typisk netherbirdsk komposition, besläktad t ex med förra albumets A Shadow in the Garden of Darkness. Tempoväxlingar, trummor, gitarrer och den bitskt raspiga sången ger mersmak. Låt nummer två är den mörkt gothdoftande Twilight Gushes Forth. Därefter bjuds på en tvåminuters instrumental snygging betitlad Nightward, innan plattan rundas av med Ode to the False och därmed är tillbaka i bandets egna svartmarmorerade extrem metal.

”Shadows and Snow” är första delen i en planerad EP-trilogi, och släpptes samtidigt både som fysisk skiva och för fri nedladdning bland annat från bandets webbplats. Nästa fyraspårs-EP, betitlad ”Abysmal Allure”, är annonserad redan till 1 december. Som vanligt i NETHERBIRDs produktion är det sångaren Nephente och gitarristen Bizmark som står för merparten av låtskrivandet och resultatet har också det eget särskiljande netherbirdska soundet, där igenkänningspunkterna med framför allt senaste albumet är många. Den mörka, själfulla och melodiösa ljudbilden är intakt.

Detta är pampigt och stort, som det ska vara när det är NETHERBIRD, och det enda jag har lite problem med är formatet, en EP med tre fulla låtar och ett instrumentalt mellanstycke gör mig inte riktigt tillfreds. Jag vill ha mer av samma! Men lär väl liksom övriga få hålla ut till december. Och det kommer det vara värt.

/BiblioteKarin

Skivor

As You Drown – Rat King

Lämna en kommentar

ARTIST: As You Drown
TITEL: Rat King
RELEASE: 2011
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag tyckte att debutplattan från sjuhäradsbygdens AS YOU DROWN, ”Reflections”, erbjöd en hel del bra material men inte riktigt orkade hela vägen. När nu uppföljaren kommer i form av ”Rat King” har bandet styrt upp saker och ting till det betydligt tuffare stuket. ”Rat King” är en stundtals brutalt hård upplevelse. InledandeConqueror innehåller både tungt sväng och ett våldsamt dubbelstampande från trummisen Martin Latvala. Det är inte många sekunder som hans fötter vilar i denna uppriktiga käftdänga.

Smattret fortsätter också i Slaves To The Kingdom Of Fear som förutom att vara en riktigt bra låttitel är den starkaste låten på skivan om ni frågar mig. Det supertajta om DECAPITATED minnande partiet som påbörjas vid 2:25 in i låten får mig att spontant haja till i ren njutning.

Produktionen är föredömligt knallhård och såklart oerhört lämplig för den musik som AS YOU DROWN står för – maskinellt men ändå med rejält av kropp för att hålla sig på denna sidan av den ljudbild som techdeathband brukar styra upp.

Det som jag uppskattar mest med ”Rat King” är dock att skivan växer något alldeles enormt med tiden. Under de första genomlyssningarna var jag visserligen nöjd med vad jag hörde utan att för den sakens skull tycka att det var exceptionellt bra metal i lurarna. Någonstans vid lyssning nummer fem hade jag radikalt ändrat åsikt och någonstans här insåg jag att det skulle bli ett betyg som ligger på den övre delen av WeRocks betygsskala.

Det finns fortfarande en del för bandet att slipa på – ännu mer distinkta låtar kommer göra detta band till en kraft att räkna med på ett annat sätt än vad som är fallet nu. Den större delen av låtarna på ”Rat King” låter fruktansvärt bra, men jag önskar att bandet hade mer mod att skala ner de mycket få transportsträckor som nu finns. Å andra sidan gillar jag att bandet numera är en frustande jävla juggernaut som med all önskvärd tydlighet visar att de både vill, och emellanåt kan, leka med de större pojkarna inom scenen. Betyget skall betraktas som en stark 7:a.