Etikettarkiv: death metal

Draconian – Under A Godless Veil

ARTIST: Draconian
TITEL: Under A Godless Veil
RELEASE: 30/10 2020
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Få band kan likt Säffles DRACONIAN förmedla samma känsla av trånad. Det är sannerligen en bedrift att trots att bandets formel har förändrats ganska lite under karriären, så väcks alltid samma känsla av längtan av att sjunka ner i bandets musik, och att dessutom lyckas med att hålla mitt intresse uppe genom hela ”Under A Godless Veil” som är strax över en timme lång är också klart imponerande.

”Under A Godless Veil” fortsätter, som ni förstår, på den sedan tidigare inslagna vägen – det är melankoliskt som bara den, det går ofta långsamt och det är ett oerhört fint samspel mellan Heike Langhans rensång och Anders Jacobsson growl. I låtar som Lustrous Heart och efterföljande Sleepwalkers blir det förödande effektivt i refrängerna som har tillräcklig med pondus för att krossa det mesta i känslomässig tyngd.

Överlag så har DRACONIAN lyckats med att snickra ihop så otroligt minnesvärda låtar på den här skivan att de hade kunnat välja i stort sett vilka som helst som teaserlåtar innan skivan kom ut. Redan första låten jag hörde från skivan, Sorrow Of Sophia, tyckte jag var väldigt bra, men jag var faktiskt inte förberedd på den formliga svallvåg av känslor som bandet släpper på genom hela skivan.

Överlag så känner jag mig så väl omhändertagen av DRACONIAN på den här skivan att jag upplever den som en så väsentlig skiva från det gångna året. Att en skiva förmår både trösta och lugna på detta sätt är helt fantastiskt.

Lik – Misanthropic Breed

ARTIST: Lik
TITEL: Misanthropic Breed
RELEASE: 25/9 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Letar ni efter årets homage till stockholmsdödsen som den lät på 1990-talet så kan ni sluta göra det. ”Misanthropic Breed”, tredje fullängdaren från LIK, snor hem den förstaplatsen med råge.

Och bandet har sannerligen inget att skämmas för, för trots att mätaren för originalitet slår över på minussidan så vägs detta upp med ett kraftfullt hantverksmässigt handlag och stor känsla för hur riktigt bra dödsmetall kan låta. Inte ens faktumet att bandet går in i full IRON MAIDEN-mode i Decay kan få mig att tycka att nä, nu kan det väl räcka. Såklart har det med att göra att jag älskar IRON MAIDEN, men också för att det är så uppenbart kärleksfullt gjort.

Med tanke på hur bra förra skivan, ”Carnage” som kom 2018, var så var förväntningarna på ”Misanthropic Breed” högt ställda. Och den här skivan är bättre på alla sätt. Låtarna ligger på en mycket hög och framför allt jämn nivå – som mest tycker jag att Female Fatal To The Flesh  drar lite för långt ut på vissa  partier, men annars så är det ett rent nöje att lyssna på den här skivan om och om igen.

Det spelar ingen roll om det spelas hastigt eller tungt – LIK har kapaciteten för bägge delarna. Fantastiska singeln Decay har jag redan nämt, men fartstinna Flesh Frenzy och avslutande Becoming är låtar som jag gärna lyfter fram lite extra. Den sistnämnda har dessutom ett av de snyggaste outron jag hört på hela året.

HM-2 pedalen härskar oinskränkt och inte mig emot för gitarrljudet på den här skivan är så härligt mustigt att jag inte kan få nog av det, basen likaså, och trummorna härligt organiska. På produktionssidan är ”Misanthropic Breed” en fullpoängare.

LIK visar med fruktansvärd kraft och pondus att de är ett band på högsta nivån när det gäller death metal. ”Misanthropic Breed” är bandets starkaste skiva i karriären. Kolla in den.

Vulcano – Eye In Hell

ARTIST: VULCANO
TITEL: ”Eye In Hell”
RELEASE: 2020
BOLAG: Mighty Music

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Ahhhh… Brasilien! Samba, fotboll, strand och stad. Regnskog, en maktgalen president som gör sitt bästa för att skövla densamma – och grogrund för svärtad thrash metal av ett alldeles ypperligt snitt. Band som SEPULTURA, SARCÓFAGO, MUTILATOR och föremålet för dagen VULCANO är förebilder på ett sätt som inspirerat band inte bara i hemlandet. På samma sätt som det finns en ”Bay Area”-thrash och ett ”tyskt” sound borde man kanske prata om ett Brasilianskt thrash-sound? Det är snabbt, rått och skitigt på ett sätt som ibland gränsar till primitivt och som kräver bra låtsnickeri för att det inte ska urarta i en enda hastighetstävling.

Elfte fullängdaren ”Eye In Hell” klarar galant balansen av att leverera bra låtar samtidigt som VULCANO smetar in sig i blod och gegga medan de trampar på gasen. Spår som Evil Empire, Sinister Road, Dealer Of My Curses eller Bride Of Satan behöver inte mer än ett enda varv för att du ska vara med på noterna. Det är musik för moshpiten, för livescenen. Det är musik som inte tar några fångar.

Höj volymen. Rensa undan vardagsmöblerna så åker vi!