Etikettarkiv: death metal

Skivor

Maestitium – Tale Of The Endless

Lämna en kommentar

ARTIST: Maestitium
TITEL: Tale Of The Endless (EP)
RELEASE: 5/2 2021
BOLAG: Black Lion

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Ett folkhögskolearbete. Hade en inte gissat att det skulle kunna låta såhär kanske. Men det är enligt uppgift detta som gjort att melodisk death metal-akten MAESTITIUM från Sundsvall kommit till liv och att denna fyraspårs-EP blivit verklighet. Och det ska vi glädjas åt för detta är riktigt bra! Nu är projektets skapare Elias Westrin i och för sig inte ensam i båten här även om det betonas att MAESTITIUM är hans soloprojekt. Med sig på EP:n har han ett gäng kompetenta och erfarna musiker.

Mest meriterad i gruppen är trummisen Nils ”Dominator” Fjellström som spelat med band som NETHERBIRD, NORDJEVEL och DARK FUNERAL. Basisten Anton Flodin spelar till vardags även i likaså Sundsvallsbaserade DEATHBREED och Westrin sköter själv gitarr och sång. Som inspiration till musiken anges bland andra de finska banden INSOMNIUM och WOLFHEART.

Som det förstlingsverk det är ser man många tecken på den traditionen detta har sitt ursprung i. Vi checkar av; Bandnamn på latin (=”denna plåga”); Omslagets motiv och färgsättning; Album- och låttitlar (Tale Of The Endless, Song Of The Frezzing Wind osv) – och samtidigt är detta på så många sätt högst älskvärt. För det är också check bland annat på; Riktigt bra melodier; Mer än godkänt framförande; Varierad sång; Bra mix i låtarna; God produktion.

Fyra spår som sagt. The Undying Travail är ett instrumentalt intro. Morning Star, senaste singeln, bjuder bland annat på Westrins snygga growl. Därpå kommande Song Of The Frezzing Wind fortsätter i liknande stil och här bjuder Westin även på fin rensång.  Avslutande titelspåret Tale Of The Endless innehåller som något av alla komponenter på EP:n och är skivans bästa spår.

Jag faller till föga, visserligen inget direkt nytt under stjärnorna här men ett mycket tilltalande exempel, och bevis för, en fortlevande tradition. Helt enkelt ruggigt bra. Jag ser fram emot att få höra mer av Elias Westrin och hans projekt i framtiden och ett planerat fullängdsalbum sägs redan vara på gång.

Skivor

Draconian – Under A Godless Veil

2 kommentarer

ARTIST: Draconian
TITEL: Under A Godless Veil
RELEASE: 30/10 2020
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Få band kan likt Säffles DRACONIAN förmedla samma känsla av trånad. Det är sannerligen en bedrift att trots att bandets formel har förändrats ganska lite under karriären, så väcks alltid samma känsla av längtan av att sjunka ner i bandets musik, och att dessutom lyckas med att hålla mitt intresse uppe genom hela ”Under A Godless Veil” som är strax över en timme lång är också klart imponerande.

”Under A Godless Veil” fortsätter, som ni förstår, på den sedan tidigare inslagna vägen – det är melankoliskt som bara den, det går ofta långsamt och det är ett oerhört fint samspel mellan Heike Langhans rensång och Anders Jacobsson growl. I låtar som Lustrous Heart och efterföljande Sleepwalkers blir det förödande effektivt i refrängerna som har tillräcklig med pondus för att krossa det mesta i känslomässig tyngd.

Överlag så har DRACONIAN lyckats med att snickra ihop så otroligt minnesvärda låtar på den här skivan att de hade kunnat välja i stort sett vilka som helst som teaserlåtar innan skivan kom ut. Redan första låten jag hörde från skivan, Sorrow Of Sophia, tyckte jag var väldigt bra, men jag var faktiskt inte förberedd på den formliga svallvåg av känslor som bandet släpper på genom hela skivan.

Överlag så känner jag mig så väl omhändertagen av DRACONIAN på den här skivan att jag upplever den som en så väsentlig skiva från det gångna året. Att en skiva förmår både trösta och lugna på detta sätt är helt fantastiskt.

Skivor

Lik – Misanthropic Breed

Lämna en kommentar

ARTIST: Lik
TITEL: Misanthropic Breed
RELEASE: 25/9 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Letar ni efter årets homage till stockholmsdödsen som den lät på 1990-talet så kan ni sluta göra det. ”Misanthropic Breed”, tredje fullängdaren från LIK, snor hem den förstaplatsen med råge.

Och bandet har sannerligen inget att skämmas för, för trots att mätaren för originalitet slår över på minussidan så vägs detta upp med ett kraftfullt hantverksmässigt handlag och stor känsla för hur riktigt bra dödsmetall kan låta. Inte ens faktumet att bandet går in i full IRON MAIDEN-mode i Decay kan få mig att tycka att nä, nu kan det väl räcka. Såklart har det med att göra att jag älskar IRON MAIDEN, men också för att det är så uppenbart kärleksfullt gjort.

Med tanke på hur bra förra skivan, ”Carnage” som kom 2018, var så var förväntningarna på ”Misanthropic Breed” högt ställda. Och den här skivan är bättre på alla sätt. Låtarna ligger på en mycket hög och framför allt jämn nivå – som mest tycker jag att Female Fatal To The Flesh  drar lite för långt ut på vissa  partier, men annars så är det ett rent nöje att lyssna på den här skivan om och om igen.

Det spelar ingen roll om det spelas hastigt eller tungt – LIK har kapaciteten för bägge delarna. Fantastiska singeln Decay har jag redan nämt, men fartstinna Flesh Frenzy och avslutande Becoming är låtar som jag gärna lyfter fram lite extra. Den sistnämnda har dessutom ett av de snyggaste outron jag hört på hela året.

HM-2 pedalen härskar oinskränkt och inte mig emot för gitarrljudet på den här skivan är så härligt mustigt att jag inte kan få nog av det, basen likaså, och trummorna härligt organiska. På produktionssidan är ”Misanthropic Breed” en fullpoängare.

LIK visar med fruktansvärd kraft och pondus att de är ett band på högsta nivån när det gäller death metal. ”Misanthropic Breed” är bandets starkaste skiva i karriären. Kolla in den.