Etikettarkiv: Profound Lore Records

Spectral Wound – Songs Of Blood And Mire

ARTIST: Spectral Wound
TITEL: Songs Of Blood And Mire
RELEASE: 23/8 2024
BOLAG: Profound Lore

BETYG: Diaboliskt bra – 9/10!
SKRIBENT: Martin Bensch

För lite över tre år sedan så recenserade jag kanadensarnas ”A Diabolic Thirst”, och hissade den rätt så rejält. 

Den skivan hade i stort sett allt jag gillar med black metal, klädd i en förträfflig produktion, och det är inte att undra på att skivan hamnade på årsbästalistan det året. Symptomatiskt, men såklart slumpartat, är att HORNDAL också släppte nytt material 2021. Om det är så att SPECTRAL WOUND gillar att ge ut skivor de år som skivskörden är exceptionell låter jag vara osagt, men de hävdar sig väl även i år med ”Songs Of Blood And Mire”.

Så pass att jag hade kunnat, nästan, skriva en karbonkopia på föregående recension. Det är, fortfarande, en sjudande närvaro i låtarna som kanske till och med är snäppet bättre än på förra plattan, ett gastkramande gitarrspel, magiskt trumspel och en isande vokal leverans. Här finns både djup credd och yster lekglädje – man märker som lyssnare att bandet verkligen gillar att spela ihop.

Inledande Fevers And Sufferings skickar oss ner i ett sjudande inferno av glödande intensitet, likadant är det med At Wine-Dark Midnight In Mouldering Halls. Två låtar in, och jag är helt golvad. Men det finns en struktur på skivan som ger viss återhämtning – inget känns stressat, utan varje låt fyller sin plats på ett uttänkt sätt som gör skivan oerhört balanserad. Jag tröttnar aldrig att lyssna på den, och det är bara att konstatera att SPECTRAL WOUND återigen har gjort en platta som mycket väl är med i racet om plats på årsbästalistan. Kolla in den.

Spectral Wound – A Diabolic Thirst

ARTIST: Spectral Wound
TITEL: A Diabolic Thirst
RELEASE: 16/4 2021
BOLAG: Profound Lore

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Kanada har en av de bästa scenerna när det kommer till metal i hela världen. Jag kan på rak arm räkna upp BEYOND CREATION, BOREALIS, KONKEROR, ARCHSPIRE och såklart Devin Townsend som band som jag hade klarat mig illa utan i vardagen. Nu får jag lägga till ytterligare ett band till den listan – SPECTRAL WOUND från Montreal.

Som ni förstår på betyget är detta helt otroligt bra. SPECTRAL WOUND är en kvintett som lirar black metal på ett djupt berörande sätt. ”A Diabolic Thirst” är bandets tredje platta, och det är precis som om bandet har tagit prick alla grejer som jag gillar med black metal och stuvat ihop dessa till en i det närmaste perfekt platta.

För det första, och kanske mest väsentligt, är stämningen på skivan. All bra black metal står och faller med något så oerhört påtagligt och svårfångat som stämning. Det ska såklart inte vara behagligt att lyssna på, men inte vara missljudande. Detta smäcker SPECTRAL WOUND in med emfas. De kusligt hemsökande gitarrslingor- och harmonier som gitarristerna Patrick och Sean fullständigt dräper på ligger som en underbar röd tråd genom hela skivan.

Produktionen är sagolikt bra. Här finns en rymd som är episk men kylslagen. Gitarrerna är exakt rätt isande, trummorna låter som de ska och jag gillar att jag kan höra basen tydligt. Sången ligger rätt i mixen.

Och på tal om sång – Jonah Campbells gastkramande ylande skickar den här skivan till yttre rymden.

Samtliga 6 låtar är fantastiska och spelas med total hängivenhet och emfas. ”A Diabolic Thirst” är en djupt känslomässigt drabbande skiva. Jag kan faktiskt inte komma ihåg när jag lyssnade på en black metalskiva som känns så här otroligt genuin. Jag vill bara vara kvar i den och trycka på play igen så fort skivan tar slut. För det är min enda egentliga anmärkning på skivan, vilken ni kan bortse ifrån om ni vill, och snäppa upp betyget till det högsta – jag vill att den ska vara längre.  Solklar årsbästalistevarning.

Pallbearer- Heartless

ARTIST: Pallbearer
TITEL: Heartless
RELEASE: 2017
BOLAG: Nuclear Blast/Profound Lore Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

”Heartless” är amerikanska PALLBEARERs tredje platta, och jag gissar att den kommer att splittra de gamla fansen i två läger. Anledningen är enkel – detta är ett stort steg mot att bli mer lättillgängliga och lättlyssnade, och det skulle inte förvåna mig om det gör det trist för en del av de fans som varit med sedan debuten ”Sorror And Extinction”. Personligen säger jag: to hell with it, det här är befriande vackert och bra!

Beskrivningen av ”Heartless” uttrycktes kanske bäst av förre Werock-medarbetaren Tomasz Swiescak på Facebook: JOURNEY-doom. För så är det i mångt och mycket. Låtarna är inte längre kolosser på 10+ minuter hela högen (visst… de finns de med, som fantastiskt vackra Dancing In Madness) utan beskedliga och hanterbara 5-7 minuter – och i centrum står melodier som greppar tag och liksom vägrar släppa. Musikaliskt finns fortfarande de där detaljerna – som gitarrtonen i Lie Of Survival, eller sången i avslutande A Plea For Understanding – som gör PALLBEARER så fruktansvärt bra, men det jag personligen reagerar mest på är just hur lättlyssnad skivan är.  Den ”satt” typ på första varvet, och det har inte hänt förr, inte ens med förra given ”Foundations Of Burden” som jag håller mycket högt.

Brett Campbell (sång, gitarr), Devin Holt (gitarr, bakgrundssång), Joseph D Rowland (bas, bakgrundssång) och Mark Lierly (trummor) har en alldeles egen ton i sin musik. Du kan kalla det Journey-doom om du vill, eller musik för en begravning – men missa det inte. PALLBEARER är alldeles alldeles fantastiska!