Etikettarkiv: progressive metal

Skivor

Oceans Of Slumber – Oceans Of Slumber

Lämna en kommentar

ARTIST: Oceans Of Slumber
TITEL: Oceans Of Slumber
RELEASE: 4/9 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

OCEANS OF SLUMBER är ett band som vi har följt på redaktionen sedan bandets andra skiva, ”Winter” kom ut 2016. Vi skrev också om förra skivan ”The Banished Heart” som kom 2018 och det är ett band som vi genomgående har gett höga betyg.

Med senaste självbetitlade skivan som släpps på fredag, var därför förväntningarna högt ställda, och som ni förstår på betyget är detta inte en skiva som gör mig besviken. Faktum är att detta är bandets bästa platta, hittills.

Att ett band ger ut självbetitlade skivor brukar även det betyda att det är något speciellt som vankas även ifrån bandets egen synvinkel, och jag tror att både de omständigheter som råder i världen och de förändringar som har skett inom bandet de senaste åren har påverkat hur skivan är och min uppfattning av den.

Sångerskan Cammie Gilbert och trummisen Dobber Beverly är kvar sedan gammalt, men nya i bandet är keyboardisten Mat V. Aleman, gitarristerna Jessie Santos och Alexander Lucian (även sång) samt basisten/sångaren Semir Özerkan. Samtliga nya medlemmar, upplever jag, har gjort att OCEANS OF SLUMBER har kunnat växla upp från en redan hög växel och lägga till ytterligare aspekter till sin progressiva metal. Att Lucian har ett fint growl gör att även detta inslag har tillkommit, vilket jag uppskattar inte minst som en fin kontrapunkt till Cammie Gilberts rensång. Har man lyssnat på bandet sedan innan så vet man att detta är inte ett gäng som  håller igen, vare sig när det gäller de emotionella aspekterna  eller olika musikaliska krumsprång. Fastän ”Oceans Of Slumber” är en skiva som ställer krav på att ge plattan tid så lyckas bandet hålla skutan på rätt köl.

Ofta samsas olika intryck i samma låt – The Adorned Fathomless Creation är ett bra exempel på detta. Growl, death metal mangel, sväng och episk rensång ryms utan minsta bekymmer inom låtens ramar. Eller To The Sea som har seglat upp som en favorit, och som mest kan beskrivas som en skruvad och vindlande shuffle med stor känslomässig pondus.

OCEANS OF SLUMBER som redan tidigare kändes som ett band som sannerligen hade mycket att komma med visar med ”Oceans Of Slumber” att det fanns ytterligare att ösa på med. Att låtskriveriet här tas till ytterligare en nivå där det slitna uttrycket att summan blir större än de enskilda delarna faktiskt känns helt adekvat att använda när det gäller den här skivan.

Jag vågar redan nu påstå att ”Oceans Of Slumber” kommer att finnas med på min årsbästalista över 2020. Kolla in den.

Skivor

Haken – Virus

Lämna en kommentar

ARTIST: Haken
TITEL: Virus
RELEASE: 24/7 2020
BOLAG: InsideOut

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Engelska HAKEN hör till gruppen band som jag oftast tycker är intressanta att lyssna på, men som kanske inte alltid når upp till de där riktigt höga nivåerna genomgående. Senaste plattan jag recenserade av bandet, ”Affinity” från 2016,  gav jag en betygssjua vilket ju får ses som ett bra betyg. ”The Mountain” från 2013, en skiva som hos flera lyssnare och tyckare har framstått som en av bandets kreativa peakar, tyckte jag också om även ifall jag tyckte att produktionen lämnade en del att önska.

Med kommande plattan ”Virus” som ska ses som ett tvillingverk tillsammans med ”Vector” som kom 2018 känner jag dock att bandet lyckas med bedriften att bjuda på en skiva som både har så fruktansvärt starka låtar och en produktion som jag verkligen gillar.

”Virus” öppnar också den, precis som ”Vector” starkt med Prosthetic som har ett mycket episkt anslag, men som inte nöjer sig med det. Här samsas sväng, tvåtakt, högtflygande refränger och, såklart, vissa inslag av DREAM THEATER. Men till skillnad från bandets tidigare skivor, så känner jag att HAKEN inte hänfaller till oreflekterad idoldyrkan. Det gäller även de inslag av BETWEEN THE BURIED AND ME, CALIGULA’S HORSE och TESSERACT som återfinns ganska regelmässigt på HAKENs palett – de blir mer blinkningar som förhöjer ”Virus” till mycket njutbara höjder. Att bandet är tekniskt skickligt visas såklart upp, men detta kommer inte i vägen för att HAKEN har snickrat ihop en skiva till brädden fylld med högklassiga låtar. Den enda låten som jag känner ligger lite under de övriga är The Strain som ligger direkt efter det mäktiga 10-minuterseposet Carousel och inte direkt klarar av att mäta sig mot denna. Men dippen är tillfällig för efter Canary Yellow drämmer bandet i med sviten Messiah Complex som sannerligen tar andan ur mig varenda gång jag lyssnar på den. Det är också här jag inser att ”Virus” kan vara det bästa som HAKEN har släppt ifrån sig. Sviten är så oerhört mäktig att avslutande Only Stars känns direkt nödvändig och som känns som ett ömt avsked.

Har ni lyssnat på HAKEN innan så tror jag att jag kan lova er att ni kommer att gilla ”Virus”. Kolla in den.

Skivor

Protest The Hero – Palimpsest

Lämna en kommentar

ARTIST: Protest The Hero
TITEL: Palimpsest
RELEASE: 19/6 2020
BOLAG: Spinefarm

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag är övertygad att alla som beskådat PROTEST THE HERO live kan säga att kanadensarna inte är ett band som håller igen, varken i sin musik eller sitt sätt att framföra denna live. Och att det kostar på är sångaren Rody Walker ett levande bevis. Hans röst var, som många av er säkert vet, på väg att fullständigt haverera om han inte tog en rejäl paus från att sjunga. Om det ens skulle komma ett nytt album från bandet var därför inte helt säkert, och det är därför dubbel glädje att vi har ”Palimpsest” och att den är så makalöst bra som den är.

”Palimpsest” är ett väldigt episkt album i ordets allra bästa bemärkelse. I vid mening handlar texterna på plattan om begreppet ”storhet” och vad detta kan betyda. Skivan skrevs till stora delar för tre år sedan precis efter det att Donald Trump hade tillträtt som U.S.A.s president och dennes numera vitt kända slogan Make America Great Again är uppenbarligen något som triggade PTH som alltid har varit ett politiskt intresserat och insatt band, men skivan tar också upp andra aspekter av storhet i den amerikanska erfarenheten – den nästan gastkramande skönheten i landet som har tagit andan  ur så många, innovationsskickligheten och drivet. Tro nu inte att ”Palimpsest” är en tråkig skiva att lyssna på, om ni skulle vara tveksamma till att lyssna på skivor med annat lyriskt innehåll än texter om zombieapokalypser, inre demoner eller döden – PTH lyckas som vanligt att göra sången till ett väl integrerat instrument som alltid förstärker de instrumentella delarna av musiken.

Och om ni tycker att progressiv mathcore är en alltför teknisk subgenre med sina riffkanonader och interlockande trummor så är PTH ett band att kolla in. Visst, bandet är tekniskt skickligt, och ”Palimpsest” är en skiva som bjuder på helt suveräna uppvisningar i detta. Samtidigt finns här väldigt vackra passager som fullständigt tar andan ur mig, och det tekniska spelet är inte bara där för att det så ska vara – PTH är mer än någonsin på banan i att skriva minnesvärda låtar. I denna meningen är ”Palimpsest” ett mäktigt mästarprov i stort sett genomgående. The Migrant Mother har ett underbart driv med mycket tvåtakt, och samtidigt ett storslaget anslag med en helt episk refräng där Walker släpper på sina bromsar nästan helt oreserverat. Just det fina samspelet mellan skivans olika element gör att ”Palimpsest” aldrig blir tråkig att lyssna på – jag uppskattar till och med de korta, tre till antalet, pausstyckena som jag tycker både avdelar och sammanbinder skivan på ett finfint sätt. De är dessutom oerhört vackra.

”Palimpsest” är PROTEST THE HEROs hittills bästa platta, inte bara för att låtarna ligger på en sådan sinnessjukt hög och jämn nivå, utan också för att det är den skiva i bandets diskografi som låter bäst. Produktionen är en ren dröm – organisk och kraftfull – men samtidigt väldigt välbalanserad.

Jag är väldigt övertygad om att ”Palimpsest” kommer att vara en av skivorna som är med i racet om placering på årsbästalistor när 2020 ska summeras. Kolla in den.