Alla inlägg av Martin Bensch

Skivor

Oceans Of Slumber – Winter

Lämna en kommentar

imageARTIST: Oceans Of Slumber
TITEL: Winter
RELEASE: 2016
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Dovt progressiva OCEANS OF SLUMBER från Houston var en intressant upptäckt  när jag väl tog tag i att faktiskt lyssna på “Winter”.

Förvänta er inte full out metal från det här gänget. Det finns gott om rejält hårda inslag i bandets musik, men den handlar också om skira melodier och stora känslor.

Ofta börjar låtar nästan trevande. Inledande Winter har ett lätt och oerhört vackert anslag i början för att sedan byggas på efter hand. Likadant är det med Nights In White Satin som är en av skivans bästa och mest episka låtar.

Men, det kan lika gärna bjudas på rejält svärtade låtar. Apologue har ett nästan sinistert och väldigt mörkt driv som jag tycker är mycket tilltalande.

Just blandningen är det som jag tycker funkar riktigt bra. Detta parat med en väldigt väl utvecklad känsla för hur låtar kan vinna på dynamik – vågdalar och rejäla svallvågor – gör att “Winter” är en extremt belönande skiva att lyssna på.

OCEANS OF SLUMBER fokuserar på att lira som ett band, och det är såklart bra. Jag vill ändå lyfta fram trummisen Dobber Beverly (även i WAR MASTER och INSECT WARFARE) som lekande lätt levererar både ypperligt spel med vispar som blästrande blastbeats samt sångerskan Cammie Gilbert som har en svårt intressant röst jag just nu har svårt att få nog av.

“Winter” är – som ni förstår – en skiva som är väldigt bra, intressant och utforskande. Kolla in den.

Skivor

Fleshgod Apocalypse – King

Lämna en kommentar

KingARTIST: Fleshgod Apocalypse
TITEL: King
RELEASE: 2016
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

I en tid som präglas av hög osäkerhet, där ramarna är ständigt i förändring och där Wales går till semifinal i ett EM då är det skönt att veta att vissa saker består. Som att italienska symfoniska dödsmetallarna FLESHGOD APOCALYPSE alltid kommer att brutalkötta med ytterligare en överlastad platta.

Nu kanske ni tror att jag hånar bandet? Nja, snarare är det så att jag sedan jag upptäckte italienarna vid tiden för “Agony” som släpptes 2011 så har jag varje gång bandet varit på gång med nytt album börjat längta efter att få lyssna på det.

Det som alltid har varit bandets grej är att kombinera det symfoniska med rejäl dödsmetall. Här lyckas de bättre än någonsin. Tidigare har jag fått intrycket att bandet alltid först har skrivit de rena dödslåtarna för att sedan sätta sig ner och lägga till det symfoniska ovanpå. På “King” har dessa två element sammanfogats på ett sätt som är vida bättre än det bandet har gjort sedan tidigare.

Jag misstänker att har du hört bandet innan så kommer du tycka att det är business as usual och du har en poäng i detta. Men genomförandet är så väsentligt mycket starkare än på bra länge. Att bandet dessutom ser till att spela upp det stora känsloregistret gör ju sannerligen inte sakernas tillstånd sämre.

Kolla bara in mästerliga Syphilis som ligger näst sist på plattan. Slutet är ju så späckat med vemod och känsla att jag har fått ta fram näsduken upprepade gånger när jag lyssnat på låten.

Har du tröttnat på bandets gravt pompösa stil så kanske det är svårt att uppmana energi och vilja att kolla in “King”. Gör det ändå – detta är svinbra.

Skivor

Chine – Immanent

Lämna en kommentar

imageARTIST: Chine
TITEL: Immanent
RELEASE: 2016
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Modern dödsmetall från Helsingborg, och ett band jag har kollat in tidigare, CHINE som imponerade rejält med förra plattan från 2012 “Betray Your Own Kind”.

Nya plattan “Immanent” både fortsätter och utvidgar det som bandet företog sig på “Betray…”. Det är fortfarande rejält tekniskt och relativt tillkrånglat vilket bandet alltid varit bra på. Om jag jämför de två senaste skivorna skulle jag säga att “Immanent” appellerar mer till intellektet än magen.

Inledningen är bra. Jag är ingen fan av intron, så att jag faktiskt gillar Cephalophore ska ses som ett gott tecken. Det är tillräckligt maffigt i riffet i den sparsmakade ljudbilden för att jag ska gå igång innan Floating brakar loss. Detta är en verkligt bra låt som visar på bandets styrkor på ett ypperligt vis. Jesper Sunnhagen visade redan på “Betray…” vilken suverän trummis han är. Nu plockar han fram ett sväng och en känsla för att värdera när han ska blästra på och när han ska vara mer sparsmakad. Helt underbart!  Riffen i Floating signerade Adde Weis och Jokke Pettersson är rejält tajta. Det gäller genomgående på skivan, men de kommer fram lite extra här.

Även efterföljande Behind The Vivid Light är en riktigt bra låt som har en fin tyngd och bra sväng. Nye sångaren  Ola Svensson levererar dessutom en brutalt köttig vokal insats som imponerar.

Även Sky tycker jag att jag vill lyfta fram. Det supertajta interlockingarbetet som Sunnhagen-Weis-Pettersson bjuder på här är ljuvligt att lyssna på för ett teknikfreak som undertecknad.  Avslutande titellåten är även den mycket imponerande.

Invändningar då? Jo, såklart har jag några. Sett till den rent tekniska insatsen så klagar jag inte. CHINE visar, igen, att de är ett band som vet hur instrument ska trakteras. Även låtmässigt bjuds vi på rejäla toppar. För när bandet får till det som i ovan nämnda låtar då är de suveräna. Men jag känner ändå att som helhet betraktat är “Immanent” något svagare än “Betray Your Own Kind”.

“Immanent” är en skiva som jag tycker du ska kolla in om du gillar modern, välljudande dödsmetall.