Etikettarkiv: Brutal Death Metal

Ingested – Call Of The Void

ARTIST: Ingested
TITEL: Call Of The Void
RELEASE: 2019
BOLAG: Unique Leader Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Brittiska INGESTED har visat att de kan bygga sitt skåp av brutal musik och ställa det nästan var som helst med framgång. Ganska nya EP:n “Call Of The Void” är inget undantag, men jag tycker mig höra några andra anslag här än bara de stenhårt extrema. Här finns i både Eternal Kingdoms pt. 1 och Pt. 2 fantastiskt fint, riktigt vemodigt gitarrspel som får mig att sluta ögonen, luta mig bakåt och verkligen njuta.

Om ni tror att INGESTED har blivit för mjuka, så får ni däremot tänka om. Det finns gott om hederligt rens på den här fina EP:n som får mig att längta till nästa fullängdare av bandet.

Sångaren Jay Evans svarar, som vanligt, för en riktigt dräpande vokal insats med tonvis av variation i extremerna.

Abnormality – Sociopathic Constructs

ARTIST: Abnormality
TITEL: Sociopathic Constructs
RELEASE: 2019
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag tror inte att jag har varit ensam i att längta efter ny musik från tekniska/brutala dödsorkestern ABNORMALITY. “Mechanisms Of Omniscience” som kom för tre år sedan var en skiva som verkligen övertygade mig om att i detta band fanns inte bara viljan att skapa minnesvärd metal, utan också kapaciteten.

Och “Sociopathic Constructs” är en lika krossarhård platta som jag hoppades och trodde att den skulle vara. För att använda ett något slitet uttryck så pyr den här skivan av ansiktssmältarmusik.

I vanlig ordning så är det inte bara teknikaliteten och det brutala anslaget som ABNORMALITY verkligen levererar med ackuratess, de välskrivna låtarna slår ner som ljungeld mest hela tiden. Som allra bäst är bandet i A Catastrophic And Cataclyzing Event där fart, tyngd och meckighet samsas alldeles utmärkt med ett fullödigt sväng från helvetet. Likadant är det i grymt sköna Kakistocracy där hetsigt bisvärmsriffande får det att surra i skallen på ett högst angenämt sätt.

“Sociopathic Constructs” har flera låtar som hjärnbarken anammar raskt, men det finns en hel del meckig musik här som gör att jag ständigt upptäcker nya saker när jag lyssnar. ABNORMALITY tappar aldrig fokus på vad de vill göra med sin musik, och jag upplever den här skivan som lika genomarbetad som föregångaren.

Ni undrar kanske om jag inte ska nämna Mallika Sundaramurthy, denna rent dräpande sångerska? Jo, hon är precis lika förkrossande imponerande i sin growlinsats som någonsin. Lödet i den kvinnans pipa är så oerhört imponerande att jag baxnar mest hela tiden, och när det paras med övriga bandets till stora delar helt briljanta insatser, ja då blir det så tydligt att ABNORMALITY är bland det bästa du kan höra inom genren just nu. Kolla in dem.

Defeated Sanity – Passages Into Deformity

Passages into deformityARTIST: Defeated Sanity
TITEL: Passages Into Deformity
RELEASE: 2013
BOLAG: Willowtip Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Tyska tekniska brutaldödsmetallarna DEFEATED SANITY återvänder med ytterligare en rensmacka av depraverade mått i “Passages Into Deformity”. Då vet ni, förhoppningsvis, att det är dags att spetsa öronen för detta gäng är ett av de mest konsistenta inom den extrema metallen.

Denna platta är nummer fyra i ordningen, och de tidigare alstren – “Prelude To The Tragedy”, “Psalms Of The Moribund” och “Chapters Of Repugnance” – har alla visat på ett band som, likt många kollegor inom subgenren, inte är så intresserade av att återuppfinna hjulet som att förfina en redan fungerande formel. Därför är det mycket intressant att se att bandet nu vågar vidga sitt uttryck och inte bara stompa på i sedvanlig ordning utan bjuda på en betydligt mer varierad och därmed mer minnesvärd platta än vad man kanske hade förväntat sig.

Ett bra exempel på detta är magiskt bra och faktiskt sjukt svängiga Verblendung som på ett i det närmaste oroväckande intelligent sätt demonstrerar vad bandets musik handlar om – käckande tyngd, rejäla psykbrytspartier, gitarrer så brutaltjocka att man baxnar och sång så guttural att gomseglet imploderar. Och på tal om sång – Konstantin Lühring är bandets fjärde vokalist på lika många skivor. Om det märks? Inte ett jota om ni frågar mig då sångleveransen är, i vanlig ordning, precis så brutal som man vill att den ska vara.

Övriga insatser som är värda att nämna; ende kvarvarande originalmedlemmen, trummisen Lille Gruber, svarar för en prick så bländande uppvisning som han har skämt bort oss med på tidigare skivor, samt att bandet har lyckats styra upp en produktion som är synnerligen adekvat. Tummen upp för det mer än snygga omslaget signerat Toshihiro Egawa som bandet har jobbat med tidigare.

För oss som har lyssnat på DEFEATED SANITY innan så är “Passages Into Deformity” ytterligare ett bevis på att bandet fortfarande är värda vår uppmärksamhet. För alla andra är skivan ett väldigt lämpligt ställe att börja utforska bandets musik på.