Etikettarkiv: Dimmu Borgir

Dimmu Borgir – Eonian

ARTIST: DIMMU BORGIR
TITEL: ”Eonian”
RELEASE: 2018
BOLAG: Nuclear Blast Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Sentida DIMMU BORGIR kräver egentligen ett initialt vägval av dig som lyssnare. Ska du 1) skrika och bråka för att det inte är ”old school trve black metal á la skandinavien”, eller 2) skiter i historien och väljer att lyssna på musiken som den levereras? Gissningsvis anser de flesta som vill att DIMMU BORGIR ska vara som förr att de senare alstren är rätt trista, för även om bandet väl aldrig varit ett av de där farligaste norska monsterbanden, och alltid haft det episka och lite teatraliska draget som sitt signum så är det helt klart mindre aggressivt nu för tiden. I fokus står snarare körer, orkestrar, stora refränger som funkar lika bra på en teaterscen som i bandets musik. Någonstans vid ”In Sorte Diaboli” från 2007 så styrde bandet helt enkelt in skutan i de vatten man själva ville segla, och det innebär att förhållningssättet ”det behöver inte vara en gitarr som framför ett riff” styr. Det som är rätt för låten är rätt för låten.

För de fans och lyssnare som vill ha bra musik och inte låter sig fastna i de nostalgiska krokarna  så bjuder däremot Shagrat, Silenoz och Galder på smaskiga godsaker. Förra skivan ”Abrahadabra” (2010)  var långt dragen åt det episka, och för egen del tycker jag den är fantastisk. Nu, åtta år senare, svänger ”Eonian” tillbaka en liten bit mot hårdheten, och resultatet är kanske bandets starkaste alster så här långt. Antalet låtar där bandet bjuder på löjligt starka refränger, allsångskörer eller drivna och svängiga verser äro legio. Interdimensional Summit. Ætheric . Lightbringer. I Am Sovereign. Council Of Wolves And Snakes. Alpha Aeon Omega. The Unveiling. Närapå varenda låt växer med antalet lyssningar, speciellt om du har förmånen att lyssna på den här musiken i en påkostad anläggning.

DIMMU BORGIR går sina egna vägar. Personligen gillar jag deras vägval, och låter ”Eonian” ta plats i spelaren… på repeat.

Dimmu Borgir- Forces Of The Northern Night

ARTIST: Dimmu Borgir
TITEL: Forces Of The Northern Night
RELEASE: 2017
BOLAG: Nuclear Blast Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Hårdrock och klassisk musik har alltid haft en flirt med varandra, och att mer eller mindre etablerade akter inom hårdrocken spelar in sessioner med full orkester och kör är faktiskt inte helt ovanligt. Få, om något, band har dock samma förutsättningar som norska black metal-giganterna DIMMU BORGIR, då bandets musik alltid haft ett episkt och storslaget anslag (hell, de senaste släppen känns ju nästan specialskrivna för att framföras med full uppbackning av ett par hundra man på scen!), och att bandet därför gör slag i saken och bjuder in till en helkväll på Oslo Spectrum känns fullständigt logiskt. Med sig har man The Norwegian Radio Orchestra & Choir, och resultatet är en liverelease som innehåller såväl bildmaterial som dubbla CD. Den här recensionen är enbart byggd på ljudet, undertecknad har i skrivande stund valt att inte se konserten på film helt enkelt eftersom… ja… alla konsert-DVD’er som köps har en tendens att spelas en gång på sin höjd, medan ljudspåret går på repeat och i detta fallet fick snålheten styra. Inköp gjordes således enbart av själva dubbel-CD. Du får leva med det helt enkelt.

Musikaliskt får man ett skönt potpurri av bandets stora stunder, men tyngdpunkten ligger helt klart på sentida material. Föga förvånande, då i stort alla spår från ”Abrahadabra” känns mer eller mindre skrivna med ett sådant här tillfälle i åsyn, och det är också en del av skivans svaghet – det blir liksom lite för.. perfekt. För väntat. Att spår som Dimmu Borgir, Born Trecherous, Gateways eller The Serpentine Offering fungerar alldeles utmärkt (ja, nästan kräver!) ett storvulet anslag i form av orkester och kör vet vi ju och det förtar nästan en del av charmen. Låtarna är helt enkelt nästan FÖR lika sina original och inget oväntat bjuds. Visst blandar man med mer oväntade akter som Vredesbyrd eller Progenies Of the Great Apocalypse, men överlag är ”Forces OF The Northern Night” en uppvisning av ett band som har full kontroll på allt.  DIMMU BORGIR bestämmer takt, ton och låtar och ges här chansen att verkligen fläska på i all sin prakt.

Det är helt enkelt storslaget mäktigt, och trots att man liksom vill klaga lite på det närmast perfekta ljudet, det uppenbara låtvalet och det fläckfria framförandet så faller ganska snabbt sådana futtiga invändningar kort. Detta är en jäkla bra liveskiva, och det är bara att lyfta på hatten och tacka DIMMU BORGIR och The Norwegian Orchestra & Choir för uppvisningen. Tänk om ett band som METALLICA visste att man kunde gifta sin musik med en riktig orkester på det här sättet…

Live: Dimmu Borgir

ARTIST: Dimmu Borgir
LOKAL: Mejeriet, Lund
DATUM: 30 oktober, 2007

Man kan anklaga norska Dimmu Borgir för mycket – men inte för att inte vara svulstiga. Normännens symfoniska blackmetal passar utomordentligt väl om man vill ta i riktigt rejält i fråga om stora gester och påkostade produktioner.

Många har sökt sig till Mejeriet denna tisdag – det är som ett svart hav har strömmat in i den alldeles förträffliga lokalen för att höra Shagrath leda sina trupper i lovprisan av den onde.

Galder, Dimmu Borgir. Foto: Martin Bensch

När jag såg bandet på Sweden Rock i somras var en av de stora behållningarna att höra Hellhammer leverera en virvelstorm av skinnpisk över sitt löjligt stora kit – ikväll är han inte med vilket är synd för trumliret sitter inte som en smäck denna kväll – ibland känns trummisens lir lite osäkert och han verkar vilja känna sig för innan han kommer loss i svåra partier. Att dessutom inte basjätten Vortex är med vilket märks när rensången i inledande ”Progenies of the great apocalypse” kommer igång – den körs playback! Dessa två faktorer gör att upplevelsen av konserten dras ner en smula.

Shagrath, Dimmu Borgir. Foto: Martin Bensch

DB är ju trots detta ett band som har en hög nivå på sina låtar – mäktigt malande majestätisk metal får vi oss rikligt till skänks denna kväll. Gruppen blandar friskt, även om man märker en viss övervikt med låtar från Death Cult Armageddon och senaste släppet In Sorte Diaboli. ”Vredesbyrd”, ”Puritania” från Puritanical Euphoric Misanthropia och hela tre låtar från Enthrone Darkness Triumphant ”A succubus in rapture”, ”Mourning palace” och ”Spellbound (by the devil) är några av låtarna bandet plöjer igenom.

Trots en imponerande låtskatt infinner sig inte riktigt den där magin man helst skulle vilja ha på varje konsert – konserten är inte dålig men den lyfter inte riktigt heller.

Dimmu Borgir. Foto: Martin Bensch