Etikettarkiv: Doom

Lucifer – Lucifer IV

ARTIST: LUCIFER
TITEL: “Lucifer IV”
RELEASE: 2021
BOLAG: Century Media 

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Fjärde plattan för Johanna Sadonis LUCIFER och det är bara att erkänna: vi är inte helt kompatibla, bandet och jag. Alla plattorna står i skivhyllan – 2021 års “IV” såklart inget undandtag – men det är bara stundtals jag verkligen gillar bandets blandning av doom, 70-talsrock och ockultism. De rockiga delarna faller mig väl i smaken, men när det blir lite långsammare och mer “domedag” så går vi skilda vägar. Ett bra exempel på den här plattan är andra spåret Wild Hearses som mest känns… sävlig, medan efterföljande Crucifix (I Burn For You) har ett groove och en refräng som får mig att digga med. Singelsläppet Bring Me His Head är även det av ypperligt mått – klart starkast på skivan –  och  hamnar på “diggar-sidan” när jag nöter plattan.

Nöter?

Det låter kanske en aning märkligt, men så är det. Jag vill ju nämligen gilla LUCIFER hårt då det egentligen har samtliga karaktärsdrag som behövs för att det ska sätta sig hårt. I någon form av semi-desperat försök att överbrygga de där stunderna när det inte klickar riktigt har jag verkligen försökt nöta skivan. Upprepning är inlärningens moder och när man kan text och musik i även de låtar som inte riktigt tilltalar hjärtat från början så är de mer hanterbara, men så är det ju inte tänkt med musik? Att man ska behöva gnugga för att komma till statusen “okej”?

Nicke Anderssons trumspel till trots, den sköna produktionen och Johannas rena stämma till trots: för min del lyfter inte LUCIFER mot de höjder man teoretiskt utlovar, och såhär vid fyra fullängdssläpp utan att det lossnar är det väl antagligen dags att inse fakta: det är inte dem. Det är jag.

Memoriam – To The End

ARTIST: MEMORIAM
TITEL: “To The End”
RELEASE: 2021
BOLAG: Reaper Entertainment

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Ibland kan det nästan kännas lite orättvist, som när MEMORIAM manglar ut sin fjärde giv på lika många år och helt problemfritt når sina förväntade höga verkanshöjder. Manglig döds som påminner om BOLT THROWER? Visst, hur svårt kan det vara. Punkinfluerad skrammel? Absolut. Doomkänsla? Jaja, det fixar vi lite i förbifarten. Det har säkert inte varit riktigt så enkelt för herrar Karl Willets (sång), Scott Fairfax (gitarr), Fran Healy (bas) och nye Spikeyh T Smith (trummor) som jag vill påskina, men det är ändå känslan man får. MEMORIAM kan liksom inte misslyckas och har en lägstanivå som de flesta av oss drömmer om att nå som högstanivå.

“To The End” innehåller mer av den vara som tidigare skivor “For The Fallen”, “The Silent Vigil” och “Requiem For Mankind” gjorde, och med ett öppningsspår som Onwards Into Battle ger man de flesta lyssnare precs vad de vill ha: Old school benknäckardöds med krigstema. Det är däremot inte den låt som är intressantast på skivan, i alla fall inte över tid. Där placeras istället de båda lite långsammare styckena Each Step (One Closer To The Grave) och As My Heart Grows Cold, i vilka bandet närmast påminner om ett släpigt PARADISE LOST. Även industripunkiga Failure To Comply och Vacant Stare sticker ut, men är kanske mindre i min personliga smak för att benämnas som bäst på skivan.

MEMORIAM har inte tömt sina kreativa bägare trots den rappa utgivningstakten, det står alldeles klart på “To The End”!

Dubbel Pandemi-live: CANDLEMASS & PARADISE LOST

ARTIST: CANDLEMASS
TITEL: “Green Valley Live”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Peaceville Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

ARTIST: PARADISE LOST
TITEL: “At The Mill”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Covidpandemin liknar inget annat vi varit med om, och det är tydligt att musiker, skådespelare och övriga inom nöjesindustrin har drabbats extra hårt. Restriktioner och reseförbud har tvingat till inställda och uppskjutna åtaganden, en situation som gett ett antal olika effekter. Många kreativa själar har gett sig ut on-line och startat samarbeten i form av inspelade covers med en salig mix av deltagare som gör “sitt” hemifrån – och antalet EP’s som flödar ut känns större än normalt, som ett resultat av en oväntad paus i “skiva-turné”-cykeln.

Ett fenomen som är tydligt knutet till just pandemin och dess lockdown är streamade koncerter, där band abonnerar på en studio och ger en spelning utan publik på plats. Två av de stora veteranerna har under våren återutgivit sina streamingspelningar i liveformat, och eftersom såväl CANDLEMASS som PARADISE LOST är rutinerade rävar som ändå saknar erfarenhet av detta format ska vi kika på dem tillsammans. Det är nämligen tydligt att det är en speciell och ganska svår upplevelse att göra en spelning utan feedback från publiken, och båda dessa släpp kommer i framtiden att vara bra dokumenterade exempel på den speciella tid pandemin var.

Såväl “Green Valley Live” (från Gröndal alltså!) som “At The Mill” (Yorkshire, i närheten av Halifax)  saknar helt mellansnack. Det är en väldigt konstig känsla att det så tydligt är ett liveframträdande, men inte bara publikljuden saknas utan även interaktionen med åskådare från bandets sida. I konvolutet till “Green Valley Live” konstaterar CANDLEMASS starke man Leif Edling att det är märkligt och ganska torrt, men att bandet var oförberedda och oerfarna av situationen. Personligen tycker jag det skänker en unik känsla till materialet, som får en väldig särprägel (utan att jag för den sakens skull föredrar det framför en liveupptagning med publik).

Lyssnar man på dessa två alster står en sak ut: medlemmarnas musikaliska kunskap och rutin. Det är två skivor som producerats, men som ändå är relativt “råa” i sin mix, och det ger en härlig inblick i leveransen. I hur Johan Längqvist (CANDLEMASS) raspiga stämma gör att han får kämpa stundtals, eller hur Nick Holmes (PARADISE LOST) ställer om strupen för att klara såväl growl som ren sång. Eller hur Greg Mackintosh (PARADISE LOST) respektive Lasse Johansson (CANDLEMASS) verkligen får tonerna från sina gitarrer att blöda – även om det i båda fallen märks att alla slingor inte sitter helt perfekt som på originalskivan. Banden är proffs, och visar det genom att spela med känsla trots att man saknar feedback och energin från publik.

Särskiljer man sig någonstans är det i låtmaterialet. Båda dessa akter har en diskografi närmare en kilometer lång, med 12 (CANDLEMASS) respektive 16 (PARADISE LOST) fullängdsplattor i bagaget, så det finns att välja på när en setlista ska spikas. CANDLEMASS lägger ut säkra kort, och det betyder en hel del äldre material. Klassiker som Well Of Souls, Mirror Mirror, Bewitched, A Sorcerer’s Pledge och Solitude får sällskap enbart av ett nytt spår i form av Astorolus från senaste “The Door To Doom” och ett “jam” som är mysigt. PARADISE LOST plockar i sin tur brett och bjuder på ett urval som sprider sig från gamla örhängen som As I Die och Gothic och framåt (deras senaste “Obsidian” är t e x representerat med såväl Ghosts som Darker Thoughts), vilket ger en fin resa genom bandets hela karriär.

“Green Valley Live” och “At The Mill” kommer med tiden att bli två fina dokument, artefakter över en märklig tid när vi inte fick se band som CANDLEMASS och PARADISE LOST live. Ta lite tid och se över dem redan nu. Du har hela spelningen från Gröndal här om du vill börja genast!