Kategoriarkiv: Skivor

Wormed – Krighsu

KrighsuARTIST: Wormed
TITEL: Krighsu
RELEASE: 2016
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Spanska WORMED har vid sidan av DEFEATED SANITY mer och mer kommit att framstå som den tekniska brutala dödsmetallens verkliga elitorkester. Med “Krighsu” befäster bandet sin position med emfas.

Från förra skivan “Exodromos” har bandet hunnit byta skivbolag från Willowtip till anrika Season Of Mist och verkar ha kunnat utverka en större studiobudget för produktionen är väldigt bra på “Krighsu”. Framför allt trummorna – trakterade av Guillermo Calero – låter väldigt bra och cymbalerna kommer fram väsentligt mycket bättre än tidigare. Calero förresten – WORMED verkar ha gjort det till en grej att spåra upp batterister som verkligen vet hur det ska liras tekniskt. Med Calero har de dessutom fått in en trummis som vet hur det liras svängigt, för även om detta inte är en prominent del av dylik musik så är det ytterligare ett vapen i arsenalen som WORMED har till sitt förfogande.

Även om det mesta av materialet går i halsbrytande hastigheter så har WORMED vettet att blanda upp detta med rejält tunga och, faktiskt, nyanserade delar. Computronium Pulsar Nanarchy kan med fördel kollas in för alla dessa beståndsdelar.

Riffandet i bandet står Javier Ameztoi och Miguel Ángel för och detta ligger såklart på en rent häpnadsväckande nivå och liras extremt tajt. Basen – spelad av Guillemoth – hörs men är likt mycket inom denna subgrenre inte speciellt prioriterad.

Det är däremot sången från Phlegeton. Jag tror ni får leta efter en sångare som det är svårare att höra vad som sjungs än honom. Och samtidigt är lika väsentlig, ja kanske mer så än någon annan beståndsdel i WORMEDs musik, än hans stämma. Redan på “Exodromos” –  med texthäfte bör tilläggas – var det extremt svårt att höra texterna. En del kanske tycker att detta är extremt irriterande, men i ärlighetens namn, teknisk brutal dödsmetall är inte en allsångsgenre. Här är stämningen och känslan det mest väsentliga, och här råder det inga tveksamheter över att WORMED vet vad de sysslar med.

“Krighsu” visar ett band som alltmer förfinar och utvecklar sin subgenre och som verkligen övertygar mig om att detta kan absolut vara material tillräckligt bra för att ge skivan en plats på årsbästalistan för undertecknads del. Jag tror å andra sidan inte att detta överraskar många av er läsare, haha!

“Krighsu” släpps imorgon, den 18 mars. Gillar du denna typ av metal är den vad mig anbelangar ett givet köp.

Rotten Sound – Abuse To Suffer

Abuse To SufferARTIST: Rotten Sound
TITEL: Abuse To Suffer
RELEASE: 2016
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

En ny skiva från finska ROTTEN SOUND brukar alltid få mig att spetsa öronen lite extra. Föregångsskivan till aktuella “Abuse To Suffer”, 2011 års “Cursed” utnämnde jag till det årets bästa skiva. Att säga att jag sett fram emot att få sätta tänderna i “Abuse To Suffer” är därför ingen underdrift.

Det första jag lägger märke till är att ROTTEN SOUND har smutsat till ljudbilden ganska avsevärt – “Abuse To Suffer” är en synnerligen brutalt ljudande skiva om jag jämför med övriga skivor i bandets diskografi. Tänk snarare svenskt dödsmetalls 1990-tal än NAPALM  DEATHs dito så kommer ni ganska nära hur skivan låter. Keijo Niinimaa har uppat anten rejält – hans sång är rå och väldigt arg vilket passar musiken ypperligt.

Första “singeln” från skivan, Brainwashed, är en härligt slirig och närmast kaosartad låt som är ett ganska bra exempel på hur bandet låter 2016.

I vanlig ordning så visar ROTTEN SOUND på att de är en av de ledande grindorkestrarna på planeten. När de får det att stämma fullt ut är det inte många andra band som jag tycker lirar bättre. Men helt helgjuten är “Abuse To Suffer” inte. I alla fall inte på samma sätt som “Cursed” var. Time For The Fix är en rent tjatig och väldigt intetsägande låt, precis som avslutande Extortion And Blackmail och Yellow Pain. När bandet trampar gasen i botten funkar det betydligt bättre än när de håller igen på vreden. Mika Aaltos frenetiska riffande i inledande duon Lazy Asses och Instict är av slaget rent lyckobringande. Att Kristian Toivainens bas har lagts så tydligt i mixen tycker jag är en väldigt bra grej och tillsammans med Sami Latvas extremsympatiska trummande så blir den rent instrumentella delen av “Abuse To Suffer” väldigt imponerande.  I det kaos som bandet piskar upp så finns där alltid en stor tydlighet – en trygghet skulle vi kunna säga – i att musikerna verkligen vet vad de sysslar med.

“Abuse To Suffer” är en, trots mina invändningar, en bra grindcoreskiva. Den ligger i det övre skiktet men lika förlamande bra som exempelvis GADGETs “The Great Destroyer” är den inte.

Criminal – Fear Itself

Fear ItselfARTIST: Criminal
TITEL: Fear Itself
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Anton Reisenegger kanske får några av er att nicka igenkännande? Gitarristen kom vid tiden för LOCK UPs “Necropolis Transparent” med i denna elitgrindgrupp. I övrigt så är han ansvarig för PENTAGRAM CHILE och nu albumaktuella CRIMINAL där han är ende kvarvarande originalmedlem.

CRIMINAL, det kan jag säga direkt, kommer inte med “Fear Itself” hamna på några årsbästalistor. För det är bandets hybrid av death/thrash/groove metal alldeles för ooriginell och generisk. Dock – med Reiseneggers och leadgitarristen Sergio Klein – mer än lovligt spelglädjefyllda spel så lyfter skivan ändå över det medelmåttiga.

Kompet bestående av Zac O’Neil på trummor och Dan Biggin på bas gör jobbet utan något extra egentligen. Det svänger inte ett jota utan stampar på med samma finess som en bulldozer som river ett hus.

Bäst är det i Shock Doctrine och The Needle And The Knife.