Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Believer – Transhuman

Lämna en kommentar

ARTIST: Believer
TITEL: Transhuman
RELEASE: 2011
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 3/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Vid första genomlyssningen vet jag i ärlighetens namn inte vad jag ska tycka om BELIEVERs ”Transhuman”. Bandet bjuder på musik som drar lite åt CYNICs lir, vilket jag tycker är bra såklart, men har en produktion som inte riktigt känns klockren. Man köttar på med väldigt gedigna gitarrinsatser, men har låtar som antingen inte håller alls, och gör dem det sjunker nivån radikalt då sångaren Kurt Bachman drar igång den mest monotona sånginsatsen jag hört på bra länge. Det går till den gränsen då jag faktiskt blir arg och efter detta lyssnar jag inte på ”Transhuman” rakt igenom eftersom mannens röst irriterar mig värre än ett mygganfall i det inre av Norrland under sommaren. Värst är det i G.U.T. som dels är en riktigt dålig låt som förvandlas till verklig dynga när Bachman drar igång.

Ska jag hitta något positivt är det att musiken – när den slipper trängas med sången – funkar bra till stora delar. Progressiv metal med döds- och thrashinslag hör till musik jag gillar och känner mig bekväm med att ha i hörlurarna. Mest imponerar gitarristen Kevin Leaman som stundtals bänder loss riktigt ordentligt.

Att BELIEVER har stora ambitioner med ”Transhuman” behöver man inte tvivla på – skivan baseras på en komplicerad teoribildning – och det är väl inget fel i det. Men när man retarderar till textrader som welcome to my world som nog kan vara den mest uttjatade raden i västerländskt textskrivande under 2000-talet tänker jag ”gör om, gör rätt”.

Nä, det här håller inte i jämförelse med det mesta som kommer inom den progressiva metallen.

Skivor

Altar Of Plagues – Mammal

Lämna en kommentar

ARTIST: Altar Of Plagues
TITEL: Mammal
RELEASE: 2011
BOLAG: Candlelight Records

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det saknas i sanning inte ambitioner på ALTAR OF PLAGUES ”Mammal”. Ta bara antalet låtar, 4 stycken, men en speltid som klockar in på runt 52 minuter. Då förstår ni att vi pratar långa låtar.

Den musik som bandet bjuder på kan klassas som black metal även i fall här finns andra influenser också. Musiken andas desperation och förtvivlan – antingen rensar bandet på utav bara fan, men många är också de mycket stämningsladdade partierna som ljuder likt en mistlur av ångest och mörker. Det är dessa partier jag verkligen gillar och går igång på. Enda verkligt sega låten är When The Sun Drowns In The Ocean som till stora delar fördärvas av någon sorts jojk. Detta går aldrig hem i min bok.

”Mammal” är en intressant platta som inte når hela vägen fram, men är ändå tillräckligt bra och djup för att kunna appellera till en hel del. Om inte annat för sina extremt ambitiösa låtbyggen.

Skivor

Flotsam & Jetsam – The Cold

Lämna en kommentar

flotsam2011ARTIST: Flotsam & Jetsam
TITEL: The Cold
RELEASE: 2011
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

80tals-thrashen har de senaste åren åter blivit starkare än på länge och medan band som TESTAMENT, ANTHRAX och EXODUS återförenas/nystartar finns det andra som fortsätter tugga på, och så har gjort sedan 80-talet, såsom OVERKILL och naturligtvis SLAYER och METALLICA. Men också FLOTSAM & JETSAM, ett av de jämförelsevis lite mindre kända av 80-talsbanden. För många är bandet bekant, inte för sin egen skull, utan som bandet från vilka METALLICA rekryterade basisten Jason Newstedt efter Cliff Burtons död 1986.

FLOTSAM & JETSAM har aldrig lagt ner verksamheten för någon längre tid men det är fem år sedan senaste plattan när nu tionde albumet ”The Cold” släppts. Skivan är full av både traditionell thrash och färskare metalsound. Inledande Hypocrite är både hård och hittig och titelspåret som kommer som det tredje på plattan är en riktigt skön lite tyngre sak. Bland övriga spår kan nämnas Black Cloud som har en refräng som fastnar mer än genast och låten därpå, Better Off Dead, är en ganska traditionell heavy metal-historia med en än mer klistrig refräng. Eric A. Knutson, bandets sångare sedan 1983, ångar på i traditionell heavy metal-stil, rösten håller bra men blir ganska enahanda i längden och lyriken är rätt menlös för att inte säga rentav fånig emellanåt.

Så vad har vi här att sammanfatta om denna platta? Den flödar egentligen mer av hittig och ”trallvänlig” hårdrock än riktig metal-attityd och tyngd. Refrängerna sätter sig snabbt – men samtidigt under lätt irritation. Låtmaterialet är bra – men samtidigt lite tradigt. Sångarens insats är gedigen – men ändå utan att det hettar till ordentligt. Jag har svårt att riktigt sätta fingret på svagheterna men helhetsintrycket blir inte så lysande trots att man har en hel del fina stunder med ”The Cold”. Mer spänning och dynamik efterfrågas.

/BiblioteKarin