Etikettarkiv: 2019

Abnormality – Sociopathic Constructs

ARTIST: Abnormality
TITEL: Sociopathic Constructs
RELEASE: 2019
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag tror inte att jag har varit ensam i att längta efter ny musik från tekniska/brutala dödsorkestern ABNORMALITY. “Mechanisms Of Omniscience” som kom för tre år sedan var en skiva som verkligen övertygade mig om att i detta band fanns inte bara viljan att skapa minnesvärd metal, utan också kapaciteten.

Och “Sociopathic Constructs” är en lika krossarhård platta som jag hoppades och trodde att den skulle vara. För att använda ett något slitet uttryck så pyr den här skivan av ansiktssmältarmusik.

I vanlig ordning så är det inte bara teknikaliteten och det brutala anslaget som ABNORMALITY verkligen levererar med ackuratess, de välskrivna låtarna slår ner som ljungeld mest hela tiden. Som allra bäst är bandet i A Catastrophic And Cataclyzing Event där fart, tyngd och meckighet samsas alldeles utmärkt med ett fullödigt sväng från helvetet. Likadant är det i grymt sköna Kakistocracy där hetsigt bisvärmsriffande får det att surra i skallen på ett högst angenämt sätt.

“Sociopathic Constructs” har flera låtar som hjärnbarken anammar raskt, men det finns en hel del meckig musik här som gör att jag ständigt upptäcker nya saker när jag lyssnar. ABNORMALITY tappar aldrig fokus på vad de vill göra med sin musik, och jag upplever den här skivan som lika genomarbetad som föregångaren.

Ni undrar kanske om jag inte ska nämna Mallika Sundaramurthy, denna rent dräpande sångerska? Jo, hon är precis lika förkrossande imponerande i sin growlinsats som någonsin. Lödet i den kvinnans pipa är så oerhört imponerande att jag baxnar mest hela tiden, och när det paras med övriga bandets till stora delar helt briljanta insatser, ja då blir det så tydligt att ABNORMALITY är bland det bästa du kan höra inom genren just nu. Kolla in dem.

Spirit Adrift – Divided By Darkness

ARTIST: Spirit Adrift
TITEL: Divided By Darkness
RELEASE: 2019
BOLAG: 20 Buck Spin

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ett kärt återseende. Så skulle jag kunna sammanfatta hur bra “Divided By Darkness” är, för är det något som SPIRIT ADRIFT framkallar så är det en känsla av hemkomst. För er som kanske minns så hyllade jag förra skivan “Curse Of Conception”?

Och dessförinnan hissade jag debuten något alldeles vansinnigt, så att jag gillar det här bandet sedan flera år tillbaka gör ju att jag alltid bävar och ser fram emot nytt material från SPIRIT ADRIFT.

Att bandet hittills sannerligen inte har svikit mina förhoppningar är ju bara att betrakta som en present, för “Divided By Darkness” är precis som föregångarna packad med riffmumma, känslostormar och en rent episk produktion som gjord för att jag ska vilja återkomma gång efter gång till skivan.

Inledande We Will Not Die är en dröm som inledningslåt – energifylld och fullständigt majestätisk i sin inledning. Jag blir glad och vill dricka öl när jag hör den låten som är så satans headbangervänlig att ni kommer baxna.

Det som kännetecknar SPIRIT ADRIFT är en känsla att bryta mot genrekonventioner. Kollar ni på Metal Archives som etiketteras bandet som doom metal. Och det stämmer till viss del, men det här bandet handlar om så mycket mer än att spela långsamt. Snarare verkar bandet se detta mer som en startpunkt att samlas kring för att sedan tokdyka ner i de mest skilda genrer. Men visst, det här gänget älskar verkligen sitt 1980-tal. Referenserna till METALLICA och IRON MAIDEN finns även med på den här skivan, men också nyanser av SLAYER och BLACK SABBATH. Som bäst kommer dessa fram i den i särklass bästa låten på skivan,  Angel And Abyss,  som får mig att tänka på Fade To Black  av METALLICA och bli helt lycklig. Faktum är att detta kan vara den bästa låten bandet skrivit. Den är oavbrutet intressant, men det är klart, övergången och tempobytet gör att den lyfter lite extra.

SPIRIT ADRIFT visar med sånt helvetiskt eftertryck att de sannerligen är ett band att hålla koll på – tre i det närmaste helgjutna plattor i rad talar sitt tydliga språk. Kolla in dem.

Children Of Bodom – Hexed

ARTIST: BCHILDREN OF BODOM
TITEL: Hexed
RELEASE: 2019
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Okej, jag ska erkänna med en gång: jag gillar inte CHILDREN OF BODOM. Har inte lyssnat på någon av deras skivor mer än sporadiskt om jag tittar i backspegeln, och de erfarenheter jag har av bandet är grälla keyboardmattor som ekar över festivalbesökare på det mest gräsliga av sätt. Det är med andra ord med rätt stor förvåning jag konstaterar att jag faktiskt spelat nya skivan “Hexed” en hel massa gånger, och att jag finner bandets leverans välavvägd och snygg. Har de alltid låtit såhär utan att jag fattat det? Antagligen.

“Hexed” är förstås Alexi Laihos skapelse, han är bandets motor och driver allt framåt, det framgår tydligt även om man inte är ett långtida fan. Här finns drivna och snygga låtar som This Road, Under Grass And Clover, Plattitudes And Barren Words, och det är egentligen bara ett tag under titelspåret som jag tycker att man borde rycka strömsladden ur keyboarden då den tillåts ta över för mycket. I övrigt har detta vuxit ut till en träningskompis som får mig att reflektera över att den här skivan ger mig en hel del av det som IN FLAMES inte längre gör. “Mello-death” med snyggt gitarrspel. Hyggligt enkla refränger som sätter sig i skallen. Leende på läpparna.

Känns lite som om man är en surgubbe som yrvaket tittar upp och konstaterar att saker och ting inte är som man trodde. Exempelvis lyssnar jag på CHILDREN OF BODOM, och det är riktigt bra. Tur man vaknade i tid för att ha chansen att ta igen saker man missat… betyget har mersmak. Jag velar och ändrar mig fram och tillbaka mellan 7 och 8 mest hela tiden.