Etikettarkiv: 8/10

Lorna Shore – And I Return To Nothingness

ARTIST: Lorna Shore
TITEL: And I Return To Nothingness
RELEASE: 13/8 2021
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Deathcore är en genre som det kostar på att lyssna längre perioder på. Jag känner mig oftast ganska dränerad efter hela fullängdare med flertalet av banden som befolkar foran. Undantag finns naturligtvis – WHITECHAPEL, JOB FOR A COWBOY och RED CHORD  exempelvis – men annars så blir priset för högt för mig.

Därför är just EP-formatet perfekt anpassat för att jag ska gå igång ordentligt på LORNA SHOREs ”And I Return To Nothingness” som är bandets första musik på ett tag och den första plattan som nye sångaren Will Ramos medverkar på. Och han vill sätta ribban högt – det är nästan plågsamt att lyssna på den bestraffning han utsätter sina stämband för – framför allt i de episkt, ja nästan parodiskt tunga breakdowns som förekommer här.

Men LORNA SHORE ser till att fläska på med rejält med symfoniska inslag också. De tycks besatta av körer som tydligt kontrasterar mot det rens som trummisen Austin Archey bjuder på här.

Jag har lyssnat om och om igen på dessa tre låtar – är klart imponerad, så till den milda grad att jag ser fram emot att se vad bandet kommer att hitta på när väl en fullängdare släpps. Inte bara lyckas bandet tillfredsställa genrekonformisterna som sannerligen har gått igång på To The Hellfire som i skrivande stund har närmre 3 miljoner visningar, de ser till att leverera en starkt känslomässig urladdning som känns både genuin och kraftfull.

Memoriam – To The End

ARTIST: MEMORIAM
TITEL: ”To The End”
RELEASE: 2021
BOLAG: Reaper Entertainment

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Ibland kan det nästan kännas lite orättvist, som när MEMORIAM manglar ut sin fjärde giv på lika många år och helt problemfritt når sina förväntade höga verkanshöjder. Manglig döds som påminner om BOLT THROWER? Visst, hur svårt kan det vara. Punkinfluerad skrammel? Absolut. Doomkänsla? Jaja, det fixar vi lite i förbifarten. Det har säkert inte varit riktigt så enkelt för herrar Karl Willets (sång), Scott Fairfax (gitarr), Fran Healy (bas) och nye Spikeyh T Smith (trummor) som jag vill påskina, men det är ändå känslan man får. MEMORIAM kan liksom inte misslyckas och har en lägstanivå som de flesta av oss drömmer om att nå som högstanivå.

”To The End” innehåller mer av den vara som tidigare skivor ”For The Fallen”, ”The Silent Vigil” och ”Requiem For Mankind” gjorde, och med ett öppningsspår som Onwards Into Battle ger man de flesta lyssnare precs vad de vill ha: Old school benknäckardöds med krigstema. Det är däremot inte den låt som är intressantast på skivan, i alla fall inte över tid. Där placeras istället de båda lite långsammare styckena Each Step (One Closer To The Grave) och As My Heart Grows Cold, i vilka bandet närmast påminner om ett släpigt PARADISE LOST. Även industripunkiga Failure To Comply och Vacant Stare sticker ut, men är kanske mindre i min personliga smak för att benämnas som bäst på skivan.

MEMORIAM har inte tömt sina kreativa bägare trots den rappa utgivningstakten, det står alldeles klart på ”To The End”!

Crescent – Carving The Fires Of Akhet

ARTIST: CRESCENT
TITEL: ”Carving The Fires Of Akhet”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Listenable Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

2018 släppte detta band  sitt andra album ”The order Of Amenti”, en skiva som nådde 10:e-platsen på undertecknads årsbästalista med följande text:

”CRESCENT stammar – som sig bör med denna lyrik! – från Egypten. och gosse vilken mäktig skiva de har satt samman. Det är klassisk svärtad döds som för tankarna till BEHEMOTH och NILE, men det är helt eget – och smiskar rumpa hela vägen till tiondeplatsen. Håll span på det här gänget framöver!”

Det sistnämnda är något som verkligen förtjänar att lyftas återigen. Efterföljaren ”Carving The Fires Of Akhet” är efterlängtad och en platta som fortsätter bandets utvecklingskurva. Kvar finns förstås de mäktiga och svepande dödsmetallalstren med lyrik och inspiration från urminnes Egypten, men det är överlag mer slipat nu. Produktionen är attans snygg, och bandet behärskar sin låtskrivarteknik till fullo vilket tillåter dem att blanda mangel med teatraliska passager på ett sätt som lyfter helheten. Inledande titelspåret är ett bra exempel, åtta och en halv minut relativt svårlyssnad och lite meckig döds med inslag av ritualistiska trummor låter kanske inte som något doktorn ordinerar, men lik förbaskat kommer man på sig själv efteråt med att nynna på refrängen. Det är inte supervanligt med den här typen av dödsmetall, så helt klart har CRESCENT något unikt i sitt sound.

Låtmässigt är det 8 spår, där inget faller ur ramen. Bäst är Neb-Pehti-Ra, Drowned In Theban Blood, Serpent Of Avaris och avslutande smått magiska As Nu Enshrines Death, en klockren avslutningslåt om något. Bandets starke man Ismael Attallah (sång, gitarr) och Yosef Saleh (gitarr) är kvar sedan förra plattan, men i övrigt har sättningen fått se en av bandets grundare (Amr Mohktar, trummor) ersättas av Julian Dietrich och André ta över basspelet från Moanis Salem. CRESCENT tycks alltså bli en mindre hel-Egyptisk angelägenhet, men det spelar mindre roll. Man har kvar sin själ, och har blivit bättre: ”Carving The Fires Of Akhet” är en skiva att fastna i repeat-loopen på!