Etikettarkiv: Brutal Death Metal

Skivor

Sanguisugabogg – Tortured Whole

Lämna en kommentar

ARTIST: Sanguisugabogg
TITEL: Tortured Whole
RELEASE: 26/3 2021
BOLAG: Century Media

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

En av de minst förlåtande genrerna som finns, den tekniskt brutala dödsmetallen brukar inte göra sig känd för att anstränga sig att vara inkluderande. Antingen så gillar man det, eller så springer man fort som fan åt andra hållet. Därför blev jag lite glad när jag läste en intervju med Cameron Boggs, gitarrist i bandet, där han slog fast att i och med att han själv definierar sig själv som en queer ickebinär person så vet han vad det innebär att känna sig konstig i en scen full med maskulinitet och att han vill att queera kids, POC (People Of Color), transpersoner, kvinnor och egentligen vem som helst ska känna att hans band har deras ryggar. Hela intervjun är mycket roande läsning, och är väl värd att kolla in. 

”Tortured Whole” är bandets debut, och det märks. Kanske inte så mycket i hur bandet spelar, för just hantverksdelen är i stort sett oantastlig. Sången från Devin Swank är precis så murken som genren kräver och jag måste säga att jag är imponerad av vad den mannen klarar av att göra med sina stämband. Nä, snarare är det så att den här skivan hade behövt aningen mindre intag av syra och några genomarbetningar för att jag skulle känna att ”Tortured Whole” verkligen är en skiva att ta på blodigt allvar. Det, och nu får ni ursäkta, flamsas aningens för mycket för att jag ska tända på alla cylindrar.

När jag lyssnar på brutal death metal vill jag känna mig överkörd och, ja, nästan rådbråkad efter lyssningen. ”Tortured Whole” har dessa element också men inte hela tiden. Dragged By A Truck har ibland en nästa polkaartad taktart som jag inte gillar, och de totalt onödiga mellanlåtarna Pornographic  och Interlube sänker helhetsbetyget för mig.

SANGUISUGABOGG lyckas med mycket på sin debut, men till nästa skiva så förväntar jag mig mer. Det känns som att det här bandet har kapacitet till det.

Skivor

Ingested – Call Of The Void

Lämna en kommentar

ARTIST: Ingested
TITEL: Call Of The Void
RELEASE: 2019
BOLAG: Unique Leader Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Brittiska INGESTED har visat att de kan bygga sitt skåp av brutal musik och ställa det nästan var som helst med framgång. Ganska nya EP:n ”Call Of The Void” är inget undantag, men jag tycker mig höra några andra anslag här än bara de stenhårt extrema. Här finns i både Eternal Kingdoms pt. 1 och Pt. 2 fantastiskt fint, riktigt vemodigt gitarrspel som får mig att sluta ögonen, luta mig bakåt och verkligen njuta.

Om ni tror att INGESTED har blivit för mjuka, så får ni däremot tänka om. Det finns gott om hederligt rens på den här fina EP:n som får mig att längta till nästa fullängdare av bandet.

Sångaren Jay Evans svarar, som vanligt, för en riktigt dräpande vokal insats med tonvis av variation i extremerna.

Skivor

Abnormality – Sociopathic Constructs

Lämna en kommentar

ARTIST: Abnormality
TITEL: Sociopathic Constructs
RELEASE: 2019
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag tror inte att jag har varit ensam i att längta efter ny musik från tekniska/brutala dödsorkestern ABNORMALITY. ”Mechanisms Of Omniscience” som kom för tre år sedan var en skiva som verkligen övertygade mig om att i detta band fanns inte bara viljan att skapa minnesvärd metal, utan också kapaciteten.

Och ”Sociopathic Constructs” är en lika krossarhård platta som jag hoppades och trodde att den skulle vara. För att använda ett något slitet uttryck så pyr den här skivan av ansiktssmältarmusik.

I vanlig ordning så är det inte bara teknikaliteten och det brutala anslaget som ABNORMALITY verkligen levererar med ackuratess, de välskrivna låtarna slår ner som ljungeld mest hela tiden. Som allra bäst är bandet i A Catastrophic And Cataclyzing Event där fart, tyngd och meckighet samsas alldeles utmärkt med ett fullödigt sväng från helvetet. Likadant är det i grymt sköna Kakistocracy där hetsigt bisvärmsriffande får det att surra i skallen på ett högst angenämt sätt.

”Sociopathic Constructs” har flera låtar som hjärnbarken anammar raskt, men det finns en hel del meckig musik här som gör att jag ständigt upptäcker nya saker när jag lyssnar. ABNORMALITY tappar aldrig fokus på vad de vill göra med sin musik, och jag upplever den här skivan som lika genomarbetad som föregångaren.

Ni undrar kanske om jag inte ska nämna Mallika Sundaramurthy, denna rent dräpande sångerska? Jo, hon är precis lika förkrossande imponerande i sin growlinsats som någonsin. Lödet i den kvinnans pipa är så oerhört imponerande att jag baxnar mest hela tiden, och när det paras med övriga bandets till stora delar helt briljanta insatser, ja då blir det så tydligt att ABNORMALITY är bland det bästa du kan höra inom genren just nu. Kolla in dem.