Etikettarkiv: death metal

Skivor

Miasmal – Tides Of Omniscience

Lämna en kommentar


TidesARTIST: Miasmal
TITEL: Tides Of Omniscience
RELEASE: 2016
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Göteborgarnas sympatiska death metal slog an en sträng hos mig vid tiden för släppet ”Cursed Redeemer” för två år sedan. Jag har tagit god tid på mig att recensera senaste skivan ”Tides Of Omniscience” och den har fått en försvarlig mängd spelningar.

Jag kan nöjt konstatera att bandet bestående av trummisen Björn, basisten Ruben, gitarristen Magnus och sångaren/gitarristen Pontus verkar ha fått upp ångan rejält – för inte bara är bandets musik sympatisk – den har fått en bra dos pondus sedan sist. Muskligt och bredbent riffande Venomous Harvest är en slagfärdig dänga där bandet verkligen visar vad de är kapabla till.

Ett genomgående gediget solospel gör att jag drämmer till med en betygsåtta – här är en av anledningarna till att jag tycker att skivan håller verkligt hög klass – hantverkskunnande inom detta fält (och då pratar jag om att säga mycket med sitt lir utan att överdosera och tråka ut lyssnaren) är något som jag vill premiera.

Att låtarna ligger på en stringent bra och hög nivå är såklart också starka skäl till att ”Tides Of Omniscience” trycker på rätt knappar för mig.

Om du gillade ”Cursed Redeemer” så kan jag i det närmaste garantera att du kommer uppskatta ”Tides Of Omniscience”.

Skivor

Criminal – Fear Itself

Lämna en kommentar

Fear ItselfARTIST: Criminal
TITEL: Fear Itself
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Anton Reisenegger kanske får några av er att nicka igenkännande? Gitarristen kom vid tiden för LOCK UPs ”Necropolis Transparent” med i denna elitgrindgrupp. I övrigt så är han ansvarig för PENTAGRAM CHILE och nu albumaktuella CRIMINAL där han är ende kvarvarande originalmedlem.

CRIMINAL, det kan jag säga direkt, kommer inte med ”Fear Itself” hamna på några årsbästalistor. För det är bandets hybrid av death/thrash/groove metal alldeles för ooriginell och generisk. Dock – med Reiseneggers och leadgitarristen Sergio Klein – mer än lovligt spelglädjefyllda spel så lyfter skivan ändå över det medelmåttiga.

Kompet bestående av Zac O’Neil på trummor och Dan Biggin på bas gör jobbet utan något extra egentligen. Det svänger inte ett jota utan stampar på med samma finess som en bulldozer som river ett hus.

Bäst är det i Shock Doctrine och The Needle And The Knife.

Skivor

Entombed A. D. – Dead Dawn

Lämna en kommentar


Dead DawnARTIST: Entombed A. D.
TITEL: Dead Dawn
RELEASE: 2016
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Här kommer den obligatoriska inledningen. Detta är den andra skivan från ENTOMBED A. D. och den elfte skivan från ENTOMBED. Så, kan vi gå vidare nu? Bra.

Jag uppskattade ”Back To The Front” en hel del – den visade på en aningens revansch efter en utdragen och icke frivillig paus på skivfronten för bandet. Att bandet nu har fått upp ångan och pressar ur sig ett album så här snart är kanske en sak vi ska vänja oss vid.

En del förhandssnack har gällt att bandet nu, minsann, har med en ballad på skivan – Hubris Fall. Men att spela långsamt innebär inte att det automatiskt blir en ballad. Hubris Fallär dessutom en ganska dålig låt totalt sett och vid sidan av As The World Fell ett av de svagare spåren på skivan.

Bättre är då Midas In Reverse som är en verkligt käftsmäll till öppnare, Total Death med det klassiska greppet att yla titeln på låten innan gitarrsolot och Down To Mars To Ride (högst märklig titel för övrigt).

Ni som förväntar er att bandet skulle låta annorlunda får nog leta efter helt andra band. Det här gänget låter på ett visst sätt, och skriver låtar på ett visst sätt – och de kan göra det eftersom de har en bra och hög lägstanivå för att i vilket fall prestera en handfull verkligt bra låtar på varje skiva. Det som sticker ut är Olle Dahlstedts trumspel som jag tycker är helt enastående. Öppnaren Midas In Reverse är så späckad med snygga fills – vilket för övrigt gäller majoriteten av låtarna – och piskande driv att jag baxnar. Dahlstedt lirar alltid för låten, men tillåter sig själv att visa att här lirar en intelligent batterist som vet exakt hur han kan och ska sockra lyssnarens öron.

”Dead Dawn” är en något sämre skiva än ”Back To The Front”, och till de klassiska skivorna från 1990-talet krymper den till än mindre dimensioner. Men, vi pratar om ett band som har varit med förr och som när de verkligen får till det smäller så oerhört många andra band på fingrarna. Med andra ord – ”Dead Dawn” är en skiva värd att kolla in, men förvänta er inte att få höra något banbrytande.