Etikettarkiv: death metal

In Mourning – Afterglow

imageARTIST: In Mourning
TITEL: Afterglow
RELEASE: 2016
BOLAG: Agonia Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det första jag reagerade på när jag såg omslaget till ”Afterglow” var att detta är det snyggaste omslaget som IN MOURNING haft överhuvudtaget på sina plattor. Sen började jag tänka på hur musiken reflekterades av omslaget.

IN MOURNING har ju alltid skämt bort oss lyssnare med bölande och oerhört vackra gitarrslingor. ”Afterglow” är inget undantag, och frågan är om inte svärtan är nyansen mörkare än på bandets tidigare skivor.

”Afterglow” är en skiva som tar något längre tid att försjunka i för mig än med föregångsskivan ”The Weight Of Oceans” då den senare präglas av mer eftertänksamhet men också mer extremer. Ta låt nummer två på skivan The Grinning Mist exempelvis. Den inleds nästan trevande, hemsökande och byggs upp till ett nästan explosionsartat klimax med ett magiskt vinden i håret-solo. Jag formligen älskar vad bandet åstadkommer i denna mästerliga och oerhört mäktiga låt, så pass mycket att den har en god chans att smyga sig in på en bra placering på en lista över årets starkaste låtar.

Letar ni efter en ”hit” lik Colossus på ”The Weight Of Oceans” så kommer ni inte hitta en sådan. Och det säger jag som en komplimang då denna skiva handlar mer om den helhet som låtarna skapar än enskilda beståndsdelar.

IN MOURNING är ju även summan av sina medlemmar, men jag måste såklart skriva lite om trummisen Daniel Liljekvist med ett förflutet i KATATONIA som kom med i IN MOURNING  2014. Med honom i bandet har det kommit in ett sväng som inte fanns i lika stot utsträckning innan, och det är bara att gratulera till detta.

Ska jag säga något negativt om skivan är det en sak som jag vill lyfta fram, och det är hur Liljekvists pukor låter. De är lite för torra för min smak, men det är såklart en liten anmärkning i det stora hela.

”Afterglow” är en fin skiva som jag verkligen njuter av, och som är väl värd att kolla in.

Miasmal – Tides Of Omniscience


TidesARTIST
: Miasmal
TITEL: Tides Of Omniscience
RELEASE: 2016
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Göteborgarnas sympatiska death metal slog an en sträng hos mig vid tiden för släppet ”Cursed Redeemer” för två år sedan. Jag har tagit god tid på mig att recensera senaste skivan ”Tides Of Omniscience” och den har fått en försvarlig mängd spelningar.

Jag kan nöjt konstatera att bandet bestående av trummisen Björn, basisten Ruben, gitarristen Magnus och sångaren/gitarristen Pontus verkar ha fått upp ångan rejält – för inte bara är bandets musik sympatisk – den har fått en bra dos pondus sedan sist. Muskligt och bredbent riffande Venomous Harvest är en slagfärdig dänga där bandet verkligen visar vad de är kapabla till.

Ett genomgående gediget solospel gör att jag drämmer till med en betygsåtta – här är en av anledningarna till att jag tycker att skivan håller verkligt hög klass – hantverkskunnande inom detta fält (och då pratar jag om att säga mycket med sitt lir utan att överdosera och tråka ut lyssnaren) är något som jag vill premiera.

Att låtarna ligger på en stringent bra och hög nivå är såklart också starka skäl till att ”Tides Of Omniscience” trycker på rätt knappar för mig.

Om du gillade ”Cursed Redeemer” så kan jag i det närmaste garantera att du kommer uppskatta ”Tides Of Omniscience”.

Criminal – Fear Itself

Fear ItselfARTIST: Criminal
TITEL: Fear Itself
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Anton Reisenegger kanske får några av er att nicka igenkännande? Gitarristen kom vid tiden för LOCK UPs ”Necropolis Transparent” med i denna elitgrindgrupp. I övrigt så är han ansvarig för PENTAGRAM CHILE och nu albumaktuella CRIMINAL där han är ende kvarvarande originalmedlem.

CRIMINAL, det kan jag säga direkt, kommer inte med ”Fear Itself” hamna på några årsbästalistor. För det är bandets hybrid av death/thrash/groove metal alldeles för ooriginell och generisk. Dock – med Reiseneggers och leadgitarristen Sergio Klein – mer än lovligt spelglädjefyllda spel så lyfter skivan ändå över det medelmåttiga.

Kompet bestående av Zac O’Neil på trummor och Dan Biggin på bas gör jobbet utan något extra egentligen. Det svänger inte ett jota utan stampar på med samma finess som en bulldozer som river ett hus.

Bäst är det i Shock Doctrine och The Needle And The Knife.