Etikettarkiv: death metal

Skivor

The Lurking Fear – Death, Madness, Horror, Decay

Lämna en kommentar

ARTIST: The Lurking Fear
TITEL: Death, Madness, Horror, Decay
RELEASE: 19/11 2021
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Death metal har, som vanligt, ett bra år. Jag vet inte vad det är med denna genre, men satan vad ihärdig den är med att kavla ut skivor som får livsandarna att jubla lite extra. Jag har inga problem med att räkna upp ett antal skivor som kan falla inom kategorin dödsmetall från i år som är riktigt bra.

Då kommer THE LURKING FEAR in: ”Håll min öl”.

Jag vet att det är många som börjar salivera vid blotta tanken på bandets debut från 2017 – ”Out Of The Voiceless Grave”  – som jag, föga förvånande, gav en betygsåtta.

Fyra år senare drämmer detta gäng urstabila gammelgäddor i med ett ännu bättre album. Det är perfektion i det mesta. Produktionen är en våt dröm, som fångar stämningen bandet vill förmedla ypperligt. Alla medlemmar i bandet tänder på alla cylindrar och lirar på ett sätt som får mig att svettas i öronen. Tompa Lindberg visar igen att han är en av de bästa sångarna i death metal på planeten.

Och sen har vi låtarna som ligger på en verkshöjd som gör att även skivan med bonusspåren lämnar mig med en känsla att jag vill ha mycket mer.

Ja, ni fattar, det är precis som det var på debuten – traditionell, stabil dödsmetall med en hantverkskänsla som gör att alla som gillar death metal kommer att få mer ved på elden av skivan.

Skivor

Grand Cadaver – Into To The Maw Of Death

Lämna en kommentar

ARTIST: GRAND CADAVER
TITEL: ”Into The Maw Of Death”
RELEASE: 2021
BOLAG: Majestic Mountain Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

10 sekunder. Mer behöver du inte av öppningsspåret Disanimated för att veta vad som serveras av GRAND CADAVER och om du kommer att gilla det. Det är utan krusiduller och rakt på sak: old school döds som inte drar sig för att återanvända gamla beprövade knep för att få det att svänga. ”Into The Maw Of Death” är bandets fullängsdebut (köp det fysiska exemplaret så får du EP’n ”Madness Comes” som extraspår!), men det är inga duvungar som befolkar det här bandet:

  • Michael Stanne (normalt i DARK TRANQUILLITY) hanterar growlandet, och det på ett sätt som är betydligt mer smutsigt och grovt än du kanske är van att höra honom på senare år
  • Alex Stjernfeldt (som huserat i THE MOTH GATHERER) och Stefan Lagergren (med ett förflutet i bland annat TIAMAT) lägger bisvärmsriff som minner om DISMEMBERs glansdagar.
  • Daniel Liljekvist smiskade skinn i KATATONIA en gång i tiden, här hanterar han trummor i ett fint samspel med blytung bas från Christian Jansson (PAGANDOM).

Du lär säkert läsa ordet ”supergrupp” om dem här och där med andra ord, men känslan om man lyssnar på den här plattan är snarast att det är ett knippe snubbar som samlats och gör något de tycker om… vilket råkat resultera i klassisk svensk döds! Låtar som Grim Eternal, World Mauoseleum, Manifest Insanity och Cold Dead Light är underbart ruttna och snärtiga låtar som kittlar nostalginerven utan att vara klyschiga. Ge den här skivan 10 sekunder så vet du om du ska kolla mer eller inte!

Skivor

Aeon – God Ends Here

Lämna en kommentar

ARTIST: Aeon
TITEL: God Ends Here
RELEASE: 15/10 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

För alla som föredrar sin death metal efter det amerikanska sättet att lira – tänk mycket CANNIBAL CORPSE, HATE ETERNAL med ett stänk av MORBID ANGEL – då finns AEON som en trygg bastion i tillvaron.

Det svenska gänget sviker inte heller vad gäller texttematiken. Det är antikristendom som gäller fullt ut i varenda låt. Antingen så gillar man det, kan leva med det eller så håller man sig borta från det. AEON kommer sannolikt aldrig att ändra sig på denna punkten.

Musikaliskt låter det som det brukar. Det är dödsmetall åt det brutalare hållet, med tydliga influenser i ljudbilden åt hur death metal av detta snittet har låtit sedan början av 2000-talet. Det känns aningen märkligt att skriva det, men det här är en produktion som känns ”modern” trots att den varit legio sedan många år tillbaka.

AEON vet hur man skriver bra låtar. Därför hade jag hoppats på att de hade fått till den här skivan med fler ljuspunkter med tanke på att det gått hela 9 år sedan ”Aeons Black” kom.  Förstå mig rätt, här finns några riktigt vassa låtar. Let The Torturing Begin har ett giftigt av DECAPITATED minnande riff som gör jobbet, God Ends Here är en mäktigt tung dänga och Forsaker är en smocka av rang.

Men ändå, med tanke på att jag vet att AEON är kapabelt till så mycket mer kvalitetsmusik per skiva så blir det lite av känslan att ”God Ends Here” kommer bjuda på några fina tillskott till en framtida setlist, men inte så mycket mer.