Etikettarkiv: doom metal

Skivor

Pyramido – Vatten

Lämna en kommentar

Pyramido-SagaARTIST: Pyramido
TITEL: Vatten
RELEASE: 2016
BOLAG: En massa olika beroende på format. 

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är bara att konstatera att PYRAMIDO har blivit en livsnödvändighet – en ny skiva från bandet får det alltid att kittla till lite extra i magen.

Nya skivan ”Vatten” är helt klart den mest välljudande gruppen har gjort. Viktor Forss trummor låter härligt levande och den överlag stinna ljudbilden är trots en massiv vägg av gitarrer väldigt behaglig.

Det är skönt att konstatera att PYRAMIDO lever upp till mina högt ställda förväntningar – öppnaren En Linje I Sanden kan vara en av de starkaste bandet har gjort. Det dryper av ljuvt ångestladdat vemod som med en nerv av angelägenhet drabbar mig nästan fysiskt.

Gitarrslingorna som bölas fram av Dan Hedlund och Henrik Wendel är så vanvettigt effektiva i sin skönhet att det är svårt att inte plocka fram näsduken. Kolla bara in introt till Aktion så kommer ni få ett typexempel på detta.

Med ”Vatten” visar PYRAMIDO att de är ett band som med stor stringens visar på möjligheterna i att lira långsamt med osedvanlig känsla. Jag är i vanlig ordning djupt imponerad och höjer såklart flaggan för årsbästalistevarning.

Skivor

Conan – Revengeance

Lämna en kommentar

conan revengeanceARTIST: Conan
TITEL: Revengeance
RELEASE: 2016
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Tung – tyngre – tyngst.
Så lyder kompareringen av adjektivet tung, men frågan är om vi inte behöver begära någon form av ändring av den saken i samband med att britterna CONAN släpper lös sin tredje platta ”Revengeance” på världen.
Maken till brottartung skapelse har nog nämligen inte sett dagens ljus förrän..  ja, förra plattan med CONAN. Typ.
Visserligen kan man nästan luras till att tro på en snabbare och mer klassisk heavy metalanordnad tilvaro när öppningslåten Throne Of Fire brakar igång, men det är inget du behjöver oroa dig för. Efterföljande Thunderhoof som sedan glider över i Wrath Gautlet visar med all önskvärd tydlighet hur man levererar riff som kan förflytta berg i all sin malande långsamhet. Texterna kvarstår i sin enkelhet och är inte av sorten du behöver djupanalysera, sångaren, gitarristen och starke mannen Jon Davies hämtar sin inspiration från TV-spel, fantasy och serier. Ond bråd död i krigarform ger namn åt spår som Every Man Is An Enemy (antligen skivans bästa spår) och Revengeance (som till och med bjuder på lite rens) – och ingen av de låtarna är direkt överraskande i sitt litterära innehåll. Precis som man vill ha det, alltså!

CONAN må komma från Liverpool, och det man har gemensamt med fornstora hjältarna stadsgrannarna THE BEATLES tycks nästan vara att man vill se hur långt man kan pressa gränsen för vad som är accepterat. THE BEATLES ansågs som skräniga och hårdrockiga, CONAN tar alltså priset som de tyngsta. När sista spåret Earthenguard manglas ut i sina majestätiska 11:45 så är det lite som att slå tio extra slag med hammaren när spiken redan är fullt nedslagen. Den önskade effekten och sedan länge klarats av, men för att undvika alla tvivel bultar man fast det lite extra. Bara för att det känns bra.

”Revengeance” är CONANs bästa album till dags dato, lika kompromisslöst som det faktiskt är lättlyssnat. Många av låtarna ligger på bekväma 6-8 minuter och behöver den tiden för att mörbulta öron världen över.

Nämnde jag att ”Revengeance” är en tung platta?

Skivor

Paradise Lost – The Plague Within

Lämna en kommentar

ParadiseLost - The Plague WithinARTIST: Paradise Lost
TITEL: The Plague Within
RELEASE: 2015
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Brittiska PARADISE LOST släpper sitt 14:de album. Jag tillhör inte dem som haft bandet aktuellt genom hela dess långa karriär sedan debuten med ”Lost Paradise” 1990, även om de plockats fram för lyssning av och till under åren. Och medan 2009 års ”Faith Divides Us – Death Unites Us” blev en stor favorit, var enligt min mening förra given ”Tragic Idol” (2012) lite mindre karaktärsfull.

Årets släpp är en ren fullträff, som innehåller ”allt” det goda med PARADISE LOST. ”The Plague Within” är lätt att släppa inpå sinnet och tillräckligt varierad för att med stort nöje behållas där. Detta är visserligen inget direkt revolutionerande i stil och låtbygge, men hela albumet utgör ett ack så högkvalitativt musikarbete med ett fantastiskt låtmaterial att lyssna till och älska länge.

Jag ska inte påstå att alla spår är exakt lika bra, men inte någon enda låt faller igenom eller känns som utfyllnad, och ovanpå denna höga snittkvalitet stiger ett antal toppar. Det bildas ett grymt skönt sug i maggropen när det riktiga tung-doom-gunget släpps lös i låtar som Beneath Broken Earth och Sacrifice The Flame, och jag vill bara ligga på rygg och stirra upp i en blygrå himmel och njutningsfullt sjunka allt djupare ner i melankolin. Sen finns det annat som rentav får betecknas som svängigt, såsom den lättfångade refrängen i Cry Out, eller för den delen hela spåret An Eternity Of Life. I ett antal av låtarna finns också potential för många fina stunder i kommande liveframträdanden.

Så vad har jag över huvud taget att klaga på, något ”måste” det väl ändå finnas? Nja, låttitlarna kan inte direkt anklagas för originalitet i sammanhanget: No Hope In Sight, Flesh From Bone, An Eternity Of Life… ja, ni hör ju själva. Men detta står jag så gärna ut med, när låtmaterialet och framförandet är så superbt som det är på denna platta. PARADISE LOST av år 2015 är ett band på topp ännu efter mer än 25 år inom scenen. I alla avseenden tungt.