Etikettarkiv: doom metal

Skivor

Dread Sovereign – Alchemical Warfare

Lämna en kommentar

ARTIST: Dread Sovereign
TITEL: Alchemical Warfare
RELEASE: 15/1 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

DREAD SOVEREIGNs basist och sångare A. A. Nemtheanga, mest känd från tungviktarna PRIMORDIAL var det som fick mig att höja på ögonbrynen när jag fick promomaterialet till “Alchemical Warfare”. Jag gillar PRIMORDIAL till viss del, men Nemtheanga har alltid framstått som en sångare som sannerligen vet vad han sysslar med, och han har alltid utstrålat en sjudande besatthet när han framträder med sitt huvudband.

Och hans attityd skiner även i DREAD SOVEREIGN, låt vara att han låter som om att han har aningens roligare i detta band, och det är därför det är så pass njutbart att lyssna på “Alchemical Warfare”. Ibland.

Med en speltid på strax över 51 minuter så är inte detta den längsta skivan ni kommer att lyssna på i år, men det finns – dessvärre – en hel del dödvikt på den. Avslutande originallåten Ruin Upon The Temple Mount har ett irriterande långt mellanspel och såsar vidare i ett behagligt mellantempo som det i ärlighetens namn finns ganska gott om på skivan. Ibland funkar det fint, ibland blir det en källa till irritation.

Att Nemtheanga och gitarristen Eoin H. Bones och trummisen Johnny King har knarkat sin BLACK SABBATH och VENOM stör jag mig inte heller på – i låtar som fina She Wolves Of The Savage Season och Nature Is The Devil’s Church funkar deras “fanboy-ism” alldeles fantastiskt, men de hade kunnat vara betydligt hårdare mot sig själva och trimmat bort en del onödigt såsande – skivan hade vunnit betydligt på detta.

Skivor

Draconian – Under A Godless Veil

2 kommentarer

ARTIST: Draconian
TITEL: Under A Godless Veil
RELEASE: 30/10 2020
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Få band kan likt Säffles DRACONIAN förmedla samma känsla av trånad. Det är sannerligen en bedrift att trots att bandets formel har förändrats ganska lite under karriären, så väcks alltid samma känsla av längtan av att sjunka ner i bandets musik, och att dessutom lyckas med att hålla mitt intresse uppe genom hela “Under A Godless Veil” som är strax över en timme lång är också klart imponerande.

“Under A Godless Veil” fortsätter, som ni förstår, på den sedan tidigare inslagna vägen – det är melankoliskt som bara den, det går ofta långsamt och det är ett oerhört fint samspel mellan Heike Langhans rensång och Anders Jacobsson growl. I låtar som Lustrous Heart och efterföljande Sleepwalkers blir det förödande effektivt i refrängerna som har tillräcklig med pondus för att krossa det mesta i känslomässig tyngd.

Överlag så har DRACONIAN lyckats med att snickra ihop så otroligt minnesvärda låtar på den här skivan att de hade kunnat välja i stort sett vilka som helst som teaserlåtar innan skivan kom ut. Redan första låten jag hörde från skivan, Sorrow Of Sophia, tyckte jag var väldigt bra, men jag var faktiskt inte förberedd på den formliga svallvåg av känslor som bandet släpper på genom hela skivan.

Överlag så känner jag mig så väl omhändertagen av DRACONIAN på den här skivan att jag upplever den som en så väsentlig skiva från det gångna året. Att en skiva förmår både trösta och lugna på detta sätt är helt fantastiskt.

Skivor

Spirit Adrift – Enlightened In Eternity

Lämna en kommentar

ARTIST: Spirit Adrift
TITEL: Enlightened In Eternity
RELEASE: 16/10 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Att SPIRIT ADRIFT och dess primus motor Nate Garrett har hållit ett i det närmaste absurt arbetstempo sedan starten – fyra skivor på lika många år – har gjort att jag har undrat när snarare än om det kommer en skiva från bandet som jag inte kan hylla lika förbehållslöst som de föregående. Som ni förstår av denna inledning så är “Enlightened In Eternity” den skivan.

Mycket är sig likt – Nate visar fortfarande upp sin enorma kärlek till 1980-talets hårdrock som den gestaltades av METALLICA och IRON MAIDEN, två band som har återkommit med influenser sedan andra skivan “Curse Of Conception”.  

Inget fel i det, för när det görs rätt som i Cosmic Conquest så funkar det så fruktansvärt bra. Värre är det att SPIRIT ADRIFT ibland inte levererar ett lika jämt låtmaterial som på de föregående plattorna. Inledande Ride Into The Light har en bedrövligt tunn och repetitiv refräng, och texten till Astral Levitation får mig att obehagligt rysa till av det mer än lovligt new ageiga som här halas fram.

Helt utan poänger är såklart inte “Enlightened In Eternity”. Garrett har fortfarande en stundtals magisk förmåga att få mig att känna att bryggan mellan 2000-talets doom och NWOBHM inte alls är speciellt lång. Avslutande Stronger Than Your Pain och United In The Void ger skivan en verkligt fin avslutning och gör att jag ändå tycker att trots att SPIRIT ADRIFT i vissa låtar verkligen kör i diket så finns här ändå förmåga att beröra.