Etikettarkiv: Doom

Dubbel Pandemi-live: CANDLEMASS & PARADISE LOST

ARTIST: CANDLEMASS
TITEL: ”Green Valley Live”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Peaceville Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

ARTIST: PARADISE LOST
TITEL: ”At The Mill”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Covidpandemin liknar inget annat vi varit med om, och det är tydligt att musiker, skådespelare och övriga inom nöjesindustrin har drabbats extra hårt. Restriktioner och reseförbud har tvingat till inställda och uppskjutna åtaganden, en situation som gett ett antal olika effekter. Många kreativa själar har gett sig ut on-line och startat samarbeten i form av inspelade covers med en salig mix av deltagare som gör ”sitt” hemifrån – och antalet EP’s som flödar ut känns större än normalt, som ett resultat av en oväntad paus i ”skiva-turné”-cykeln.

Ett fenomen som är tydligt knutet till just pandemin och dess lockdown är streamade koncerter, där band abonnerar på en studio och ger en spelning utan publik på plats. Två av de stora veteranerna har under våren återutgivit sina streamingspelningar i liveformat, och eftersom såväl CANDLEMASS som PARADISE LOST är rutinerade rävar som ändå saknar erfarenhet av detta format ska vi kika på dem tillsammans. Det är nämligen tydligt att det är en speciell och ganska svår upplevelse att göra en spelning utan feedback från publiken, och båda dessa släpp kommer i framtiden att vara bra dokumenterade exempel på den speciella tid pandemin var.

Såväl ”Green Valley Live” (från Gröndal alltså!) som ”At The Mill” (Yorkshire, i närheten av Halifax)  saknar helt mellansnack. Det är en väldigt konstig känsla att det så tydligt är ett liveframträdande, men inte bara publikljuden saknas utan även interaktionen med åskådare från bandets sida. I konvolutet till ”Green Valley Live” konstaterar CANDLEMASS starke man Leif Edling att det är märkligt och ganska torrt, men att bandet var oförberedda och oerfarna av situationen. Personligen tycker jag det skänker en unik känsla till materialet, som får en väldig särprägel (utan att jag för den sakens skull föredrar det framför en liveupptagning med publik).

Lyssnar man på dessa två alster står en sak ut: medlemmarnas musikaliska kunskap och rutin. Det är två skivor som producerats, men som ändå är relativt ”råa” i sin mix, och det ger en härlig inblick i leveransen. I hur Johan Längqvist (CANDLEMASS) raspiga stämma gör att han får kämpa stundtals, eller hur Nick Holmes (PARADISE LOST) ställer om strupen för att klara såväl growl som ren sång. Eller hur Greg Mackintosh (PARADISE LOST) respektive Lasse Johansson (CANDLEMASS) verkligen får tonerna från sina gitarrer att blöda – även om det i båda fallen märks att alla slingor inte sitter helt perfekt som på originalskivan. Banden är proffs, och visar det genom att spela med känsla trots att man saknar feedback och energin från publik.

Särskiljer man sig någonstans är det i låtmaterialet. Båda dessa akter har en diskografi närmare en kilometer lång, med 12 (CANDLEMASS) respektive 16 (PARADISE LOST) fullängdsplattor i bagaget, så det finns att välja på när en setlista ska spikas. CANDLEMASS lägger ut säkra kort, och det betyder en hel del äldre material. Klassiker som Well Of Souls, Mirror Mirror, Bewitched, A Sorcerer’s Pledge och Solitude får sällskap enbart av ett nytt spår i form av Astorolus från senaste ”The Door To Doom” och ett ”jam” som är mysigt. PARADISE LOST plockar i sin tur brett och bjuder på ett urval som sprider sig från gamla örhängen som As I Die och Gothic och framåt (deras senaste ”Obsidian” är t e x representerat med såväl Ghosts som Darker Thoughts), vilket ger en fin resa genom bandets hela karriär.

”Green Valley Live” och ”At The Mill” kommer med tiden att bli två fina dokument, artefakter över en märklig tid när vi inte fick se band som CANDLEMASS och PARADISE LOST live. Ta lite tid och se över dem redan nu. Du har hela spelningen från Gröndal här om du vill börja genast!

Domkraft – Seeds

ARTIST: DOMKRAFT
TITEL: ”Seeds”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Magnetic Eye Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Att lyssna på DOMKRAFT påminner lite om att titta på tungviktsboxning. Varje slag landar med förödande kraft och tyngd, och likförbannat kan det stundtals kännas som om det är en fjäderlätt dans som pågår. Kan doom sväva?

”Seeds” är bandets tredje skiva, och den bästa de spikat ihop såhär långt i karriären. Framförallt kanske den mest lättillgängliga, och den skiva där bandets långsamma och lite drömmande doom metal verkligen kommer till sin rätt. 7 låtar från inledande titelspåret till avslutande Audiodome innefattar också 1:06 långa mellanspelet Krank Blekhet, men i övrigt så är det ett antal starka kort som presenteras. Into Orbit, Dawn Of Man och Tremors tillhör de personliga favoriterna där bandet gör det där magiska: dance like a butterfly, sting like a bee. Man skulle kunna dra paralleller till ett band som PALLBEARER, men jag anser nog att DOMKRAFT har mer fuzz i sin ljudbild och skapar något eget.

Trion (Martin Wegeland på bas och sång, Anders Dahlgren på trummor och Martin Widholm på gitarr) benämner sin musik som ”psychedelic sludge metal” på Metal Archives även om undertecknad envisas med att kalla detta för doom. Kategorisering är inte viktigt: kvalitet är det, och det har ”Seeds” så det räcker och blir över. Kolla in!

Conclave – Dawn Of Days

ARTIST: Conclave
TITEL: Dawn Of Days
RELEASE: 23/4 2021
BOLAG: Argonauta Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag plockade på vinst och förlust upp promon till ”Dawn Of Days” som släpps imorgon, men så snart inledningstonen till titellåten slogs an så anade jag att jag skulle gilla den här skivan. Närvarokänslan är i det närmaste total och just den krossande gitarrtonen sätter stämningen på den här skivan på ett lysande sätt.

Gitarristerna Jeremy Kibort (även sång) och Chris Giguere briljerar på dett mycket underhållande sätt rakt igenom plattan, och det behövs, för CONCLAVE satsar på låtar som gärna sträcker ut sig över fler minuter än 6. Vid ytterst få tillfällen känner jag att min uppmärksamhet drar iväg åt andra håll, och jag vet inte hur många gånger jag dragit igång skivan igen så fort den har tagit slut.

Den doomiga sludge som CONCLAVE bjuder på har exakt rätt släpighet när detta tarvas, vilket mycket är trummisen Dan Blomquist och basisten (och sångaren) Jerry Ornes förtjänst, och ser till att balansera detta med ett rätt stadigt drivande också. Helt ljuvliga Thrown On Spikes sammanfogar på ett nästan magiskt sätt samtliga element som CONCLAVE handlar om: stämning, släpigt driv, tyngd och mycket bra sång. Gillar ni doom sedan innan så har ni förhoppningsvis koll på CONCLAVE sedan innan. Alla ni andra har en högtidsstund framför er och för egen del har jag fått ytterligare ett band att följa.