Etikettarkiv: punk

Raised Fist – From the North

RAISED FIST "From the North"ARTIST: Raised Fist
TITEL: From The North
RELEASE: 2015
BOLAG: Epitaph

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Punk och hardcore ska, när det är som bäst, väcka lust och uppmuntra motståndets aggression i lyssnaren. RAISED FIST har alltid haft den inverkan på mig, inte minst vid sina högexplosiva scenframträdanden. Att därtill kunna förmedla den känslan via högtalare/hörlurar är en alldeles särskild konst, och kungarna av den konsten är just Luleåbaserade veteranerna i RAISED FIST.

Det är nästan sex år sedan förra plattan och sångaren Alexander Hagmans röst har kvar exakt samma ilska, samma styrka och samma bitska skrikighet som i tidigare album. Denna röst som är en viktig tillgång för bandet och avgörande för dess uttryck. Om förra plattan, ”Veil Of Ignorance”, var fylld av aggressiva explosioner med några insprängda mjukare spår har årets album “From the North” mer av “midtempo”-låtar (jaja, allt är ju relativt, det går såklart undan ändå när det handlar om RAISED FIST) och spår som inom egen ram bjuder på både softare och hårdare inslag.

Trots sedvanlig tyngd och snabbhet är det denna gång framför allt melodierna och sångbarheten i låtarna som ska framhållas, i spår som t.ex. Ready to Defy och Depression. Det är lätt att för sitt inre öra framgent höra en taggad publik hängivet yla med i In Circles (“Thiiis iis cloose to the eeend…”), där vi dessutom har en cesur – tre sekunders total tystnad – att gotta oss åt tillsammans med Alle Hagman och bandet. Några låtar lufsar på lite väl “lagomt” kan jag tycka (Man & Earth, Sanctions och avslutande Unsinkable), men dessa spår blir samtidigt ett slags eftertänksamhetens vilopunkter i det framrusande tåg som plattan i dess helhet utgör.

Bästa spår då? Först var det de snabbare låtarna, som Chaos och galet speedade Gates, som tilltalade mig mest, men efter en stunds lyssnande har de melodiösa partierna nästlat sig in i hjärnan, och favoriterna nu är Ready to Defy, In Circles och vackert melankoliska Depression.

32 minuter. Det är vad vi får, lite snålt tilltaget för ett fullängdsalbum kan tyckas men i total energimängd motsvarar detta minst en fulltimme med de flesta andra band på marknaden. Och så varierad är plattan att det bara är att trycka på repeat och starta om när känslan av sista skrikets rysningar på din hud har ebbat ut.

Billy Talent – Dead Silence

BillyTalent2012ARTIST: Billy Talent
TITEL: Dead Silence
RELEASE: 2012
BOLAG: Warner Music

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

BILLY TALENT började jag lyssna på när de hade släppt sin andra platta, “Billy Talent I” (2003) (den första plattan “Watoosh!” släppte de under det tidigare bandnamnet PEZZ) med höjdarlåtar som Try Honesty och Lies. Men det var med andra albumet “Billy Talent II” (2006) som kanadensarna grep mitt hjärta helt och fullt. Det albumet har gått oräkneliga varv i spelaren med låtar som Red Flag, Fallen Leaves, Covered in Cowardice, Surrender och radiosingeln Devil in a Midnight Mass. “Billy Talent III” (2009) gick mig ganska opåverkad förbi, välgjort i bandets egen stil, men inga riktiga toppar, nja förutom Devil on My Shoulder kanske.

Bandet består av sångaren Ben Kowalewicz, gitarristen Ian D’Sa, basisten Jonathan Gallant och trummisen Aaron Solowoniuk – och har så gjort alltsedan början av karriären på 90-talet, inga medlemsbyten öht, och bara det är ganska fascinerande. BILLY TALENT står för svängig glad punk metal, till oftast både seriösa och djupt samhällsengagerade texter. På de senare albumen kan jag tycka att lite av tyngden i musiken gått förlorad och det är nästan lite väl lättuggat i ett och annat spår.

När så 2012 års album, som inte följer traditionen med numreringsnamngivning utan heter “Dead Silence”, började presenteras och lite ljudspår läckte ut vaknade mitt intresse igen. Detta är delvis en återgång till det lite råare soundet, mindre välpolerad än “trean”, och efter en hel del lyssnande konstaterar jag att någon ny “Billy Talent II” är detta visserligen inte, men visst klår det mycket annat i genren.

Som helhet är “Dead Silence” en skön historia med topplåtar som Crooked Minds och Viking Death March och avslutande titelspåret Dead Silence.