Kategoriarkiv: Listor

Listor

Hot or not? – Maj 2025

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: + ? Regnet, the ? +
ARTIST: Vildhjarta
VALD AV: Amelie

Martin: Jag skulle vilja tycka mer om detta än jag gör, men trots att bandet har ambitioner att beröra blir detta mest övningar i rytmik för formens skull i mina öron. Iskallt.
Fredrik S: Ett spår som blandar och ger. De långsammare/lugnare delarna med pratsång är riktigt stämningsfulla, och det meckigt tuggande riffandet svingar bitvis jäkligt hårt. Sen är låten som helhet lite väl planlös i sina tvära kast mellan beståndsdelarna, så det är svårt att riktigt få grepp om något slags sammanhängande helhet att verkligen falla för. Ljummet.
Robert: Hudiksvalls VILDHJARTA (namnet måste ju vara taget från Drakar och Demoner-äventyret om den magiska skogen Vildhjärta från 2001?!?) har haft en plats i hyllan hemma sen debuten ”Måsstaden” 2005… men: det är inte lättlyssnad musik detta, och i ärlighetens namn ljuder bandets meckiga toner inte särdeles ofta i det Gustafssonska hemmet numera. Detta nummer med extra konstigheter i titeln ändrar nog inte det, även om det funkar i mindre doser. Ljummet, får jag tillstå, fast hjärtat vill mer.
Fredrik A: För mig känns denna låt som en uppvisning i hur komplex musik VILDHJARTA kan skriva. Shuggah shuggah-gitarrer med growl och KENT-sång. Nej tack.

LÅT: Wake Circling Above
ARTIST: Allegaeon
VALD AV: Fredrik S

Amelie: Melodisk metal av det mer tillgängliga slaget. Mycket välljudande och snyggt. Alldeles lagom mix av det tyngre och det mjukare. Riktigt varm detta.
Martin: Gillar bandet sedan innan, detta får mig inte att tycka mindre om bandet. Det är berörande, även om jag tycker att ALLEGAEON har gjort bättre låtar. Varmt.
Robert: ALLEGAEON är typ omöjligt att stava. Och att få att fastna  över tid för min del, det är ett band som jag får anstränga mig för att köra mer än ett varv på raken trots att jag gillar det när det rullar. Detta är inget undantag – det är inte dåligt, men… det är heller inte bra?
Fredrik A: Bandet beskriver sig som “teknisk melodisk dödsmetal”, men jag vill nog säga att det finns en del black metal ALLEGAEONs sound. Skickligt och starkt hantverk. Refrängen griper tag i en.

LÅT: Cephalopod Idolator
ARTIST: Grindpad
VALD AV: Martin

Robert: Briljant i sin enkelhet! Martin har grävt i den obskyra myllan och hittat en svängig bit som får en att längta efter pig squeels och rens. Hett som en dag på stranden!
Fredrik S: När man ser ett bandnamn som GRINDPAD är det inte utan att man får vissa förväntningar kring soundet. Och mycket riktigt, det ligger absolut ett större fokus på energi och röj än på finess och pretentioner. Kanske lite thrashigare är jag skulle ha gissat, åtminstone i riffandet, även om de gutturala growl-skriken håller helheten kvar i dödsmyllan. Ganska charmigt spår i sin enkla attack, men inget som riktigt fastnar. Så… rumstemperatur?
Amelie: Lätt den låt i omgången som kräver mest av lyssnaren (möjligen undantaget mitt eget bidrag då). Men nej nej, det här är ändå inte min grej och inget jag kommer välja att lyssna på igen.
Kylslaget.
Fredrik A: Viss musik klarar sig med att vara hård och snabb. Så är fallet med GRINDPAD. Thrashig dödsgrind som smäller som en krocketklubba mitt på skenbenet! Helt i min smak.

LÅT: Nocturnal Sun
ARTIST: Mark Morton feat. Troy Sanders, Jared James Nichols
VALD AV: Robert

Fredrik S: Extremt amerikanskt ljudande biker-metal. Allting är kompetent utfört, och produktionen är helt rätt med skönt fuzzy gitarrer. Men herrejösses vad jag tycker att precis den här sortens låtar är själlöst opersonliga… Refrängen är ändå ganska catchy, vilket väl därmed höjer temperaturen från permafrost till en medelsvår januari-natt. Next, please!
Amelie: Trevlig rocklåt men inget som hettar till någonstans. Sånt här kan snurra i bakgrunden vadhelst annat min uppmärksamhet är riktad på men några djupare skikt når det inte. Ljummet.
Martin: Stört omöjligt att inte gilla detta fantastiska sväng. Låter det som mängder av andra låtar? Ja, det gör det, men detta slinker ändå ner och gör det med välbehag. Varmt.
Fredrik A: Svårt att inte härleda låten till LAMB OF GOD och MASTODON. Men blandningen känns helgjuten. Skönt gung i refrängen och snygg sång av Troy Sanders.

LÅT: The Bane
ARTIST: Domkraft
VALD AV: Fredrik A

Fredrik S: Det minutlånga introt är onödigt långt, särskilt som det då ändå finns över sex minuter låt kvar att avhandla. Störigt. Och med det så har jag avhandlat det negativa som finns att säga. I övrigt är detta ledigt omgångens hetaste spår. Vansinnigt skönt tunggung, där svulstigt malande riffande underligger behagligt kraftfull och alldeles lagom desperat sång. Jag lyssnar, och ser framför min inre blick sedan länge söndervittrande ruiner av mäktiga palats, smekta av kringvirvlande röd ökensand, under dubbla fullmånar. The Bane är det perfekta soundtracket till detta H.P. Lovecraft-minnande sceneri. Älskar detta, det är mäktigt!
Amelie: Jag har tidigare inte varit lika frälst vid DOMKRAFT som kanske vissa av kollegerna men det här är förbaskat bra. Doomigt malande på det alldeles rätta njutbara sättet. Omgångens hetaste!
Martin: Mycket bra. Dräpande närvaro, tyngd och sväng. Härligt välljudande kraft i sången. Krossande ljudbild. Men åt helvete för lång, vilket är en sjuka när det gäller band i den här kategorin. De blir förälskade i sitt eget malande. Hade låten varit kortare hade detta varit hetare än helvetet, nu blir det ”bara” varmt.
Robert: Med en fjärdeplats på Årsbästalistan 2023 för svenska DOMKRAFT så är det rätt givet att grundförutsättningarna för nya ”The Bane” i ett sånt här sammanhang blir goda för min del. Jag gillar bandets musik sedan innan, och inte har de slagit av på tyngden direkt – detta är mer av samma vara. Skallspräckar-volym rekommenderas, det ska skallra i plomberna! Omgångens ess. Stekhett!

Listor

Hot or not? – April 2025

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Visions Of Tomorrow
ARTIST: The Riven
VALD AV: Fredrik A

Martin: Det är inte svårt att gilla detta, trots det oerhört pretentiösa anslaget. Bra driv, och jag gillar sången som bara den! Att bandet har tänkt på att ikläda låten en vansinnigt lämplig ljudbild höjer bara låten ytterligare. Övergången till gitarrsolot med den fina build-upen är ju galet bra. Jag blir sugen på att höra mer. Hett!
Robert: Musik precis upp min alley. Rockig halvdoom-känsla som slår an vibbar av band som JEX TOTH och THE DEVIL’S BLOOD samtidigt som man aldrig lämnar replokalen i garaget där man sparkar runt i i gamla mattor, tomma burkar med folköl och spridda låttexter. Bra grejer man vill ha mer av!
Fredrik S: Väldigt charmig och behaglig flum-rock med rötterna oerhört tydligt och fast förankrade i sent 70-tal. Produktionen är för ändamålet oklanderlig i alla avseenden, och låten har därtill hooks. Den här kommer garanterat att få gott om speltid på altanen i solen i sommar!
Amelie: Fint och snyggt, ordning och reda, inget som skaver nånstans. Och det är väl det jag saknar, skavet. “Classic Rock for the 21st Century”, som bandet själva beskriver sin musik, är väl helt enkelt inte vad jag vill ha. Ljummet.

LÅT: Warhead
ARTIST: The Haunted
VALD AV: Amelie

Martin: Dyrka två-takt! THE HAUNTED är bandet att återkomma till och även om detta känns aningen stagnant så är det trevligt att lyssna på. Det är stabilt av samtliga bandmedlemmar, men känns aningen mellanmjölksartat. Jag gillar verkligen THE HAUNTED, men bättre kan bandet. Ljummet.
Fredrik A: The Haunted är tillbaka i sann gammal anda. Aro är arg, tvåtakten går fort och riffen är knivskarpa. Receptet på låten känns igen men den smakar bra. Refrängen är inte den starkaste men jag vill ha mer!
Robert: Det är snudd på fusk att ta med THE HAUNTED på en sån här lista, speciellt som de släpper en sån jävla bomb (pun intended!) som detta! Kavla upp ärmarna och ge dig in i moshpiten: THE HAUNTED ställer skåpet. Stekhett!
Fredrik S: Ja, det är så klart svårt att inte gilla THE HAUNTED. Kompetent, energisk, lagom teknisk döds med härligt riv i tvåtakten. Sen är förvisso Warhead något av ett i överkant tryggt val av approach, där det kanske inte finns komponenter som sticker ut, skaver och förför. Det är habilt, det är bra, men inget som torde få lyssnarna att tappa hakan av kärlek. Med det sagt – klart godkänd hetta här.

LÅT: Come What May
ARTIST: Imminence
VALD AV: Fredrik S

Amelie: Detta tilltalar mig varmt rakt igenom! Älskar desperationen i rösten, tyngden i inledningen och lättheten i det oerhört vackra fiolpartiet som gifter in sig perfekt i helheten. Trodde efter första genomlyssningen att jag kanske skulle tröttna efter ett antal varv men det visar sig tvärtom att låten växer över tid. Omgångens hetaste!
Martin: Galet storvulet redan i inledningen. Jag måste säga att detta har vuxit för varje lyssning, trots att det känns som att jag hört låten hundratals gånger innan. Det som verkligen lyfter låten är det magiskt vackra violinpartiet. Där finns en innerlighet som övertygar mig betydligt mer än den påstridiga sången. Varmt.
Robert: …men… vad är detta? Smäktande vackra stycken med melankolisk viol blandas med stenhårda riffmackor, och för egen del blir det svårt att förstå det här. Det är inte dåligt, men nog en aning för mycket totalt sett. Ljummet, och i en i övrigt ruggigt stark omgång faller den därmed lite ur ramen.
Fredrik A: Imminence har ett par starka album i ryggen men det var också ett par album sen jag lyssnade på bandet. Musiken framförs på ett kompetent vis och jag gillar att Eddies fiol får ta plats. Jag berörs inte på djupet av låten, vilket beror på att musiken är aningen för mekanisk och polerad för min smak.

LÅT: The Dress
ARTIST: Messa
VALD AV: Martin

Robert: Ja, jävlar! Det här växer hela tiden, och har den där förmågan att vara svävande och blytungt samtidigt. Omgångens mest spännande spår. Jag har ingen relation med italienska MESSA sedan innan, men gosse: that’s about to change. Stekhett!
Fredrik A: Messa är för mig en ny och trevlig bekantskap i och med denna låt. Doomigt och drömskt med en vacker sångröst. Låten bryts ner i ett lugnt och snyggt parti där lyssnaren får njuta till blåsinstrument och gitarr-noodling. Sen byggs det upp till ett smakfullt gitarrsolo och sången får ta plats igen. Detta album ska kollas in. Omgångens mest intressanta låt.
Amelie: Elegant och snyggt på alla sätt. Överraskande första gången man lyssnar. Ändå blir det till slut för långt och för segt. Flera minuter trumpetsolo är inte min grej kan jag konstatera. Pendlar nånstans mellan ljummet och varmt.
Fredrik S: Jag hade senaste veckan lyssnat rätt mycket på ”Fire on the Roof” med MESSA, och gillat vad jag hört. The Dress når i mina öron kanske inte riktigt samma höjder, åtminstone inte ännu, men visst har italienarnas jazzigt mässande shoegaze-doom en distinkt charm även här. Jag inser åtminstone att jag absolut måste ge hela purfärska fullängdaren ”The Spin” ett par rejäla genomlyssningar, då bägge låtarna jag hört så här långt fortsätter växa på mig.

LÅT: Goner
ARTIST: Demonic Death Judge
VALD AV: Robert

Fredrik S: Skitig stoner från Finland, alltså? Inte den genre man oftast förknippar med vårt östra grannland, kanske, men tydligen kan de få till det hyggligt även inom denna musikaliska ådra. Jag skriver ”hyggligt” av en anledning, då detta spår blandar och ger. Riffandet har i det stora ett tämligen skönt gung, och jag gillar verkligen desperationen i sången. Sen är produktionen (framför allt så just avseende sången, som bitvis är svår att fånga ordentligt) aningen tveksam, det flummiga breaket för långt, och DEMONIC DEATH JUDGE presenterar i ärlighetens namn inget som ger distinkt anledning att inte istället slänga på DOZER eller STONEWALL NOICE ORCHESTRA. Men för all del, ändå mer ljummet än svalt.
Amelie: Inte så tokigt detta. När det är som bäst får jag vibbar av HORNDAL och det är verkligen inte det sämsta! Dock lite segdraget i andra halvan av låten. Inte dåligt alls men inget som riktigt hettar till heller. Varmt.
Martin: Gott folk, det är omöjligt att stå emot ko-klockan! Bra sväng, stabilt riffande och det rätta fuzzet i gitarren gör att jag tycker detta är riktigt trevligt. Inget att skriva hem till mamma om, men klart habilt och liiite mer än bara underhållning för stunden. Varmt.
Fredrik A: Svängig fuzz helt i min smak men sen börjar black metal-sången. Inget fel på fuzz eller black metal men blandningen smälter inte ihop för min del.

Listor

Hot or not? – Mars 2025

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Sapnai
ARTIST: Black Spikes
VALD AV: Fredrik


Amelie: Introt, uppladdningen, urladdningen, sång på litauiska – en perfekt komposition. Vokalisten är makalös med sina snabba, snygga växlingar mellan skön- och skriksång. Omgångens hetaste!
Martin: Sången, herrejävlar vad bra! Var inte helt övertygad om detta, kändes en smula generiskt, men sångens variation gör att detta inte bara flyger, utan högt dessutom. Varmt mot hett!
Robert: Underbar svärta i detta, det riktigt dryper av ångest! Vackert framfört, och med passande produktion som ger luft och plats för ömsom nästan skir sludge och ömsom utåtriktad energisk panik. För min del tappar det någon grad för att jag inte förstår texten, jag har respekt för att sången är på modersmålet litauiska men hade hellre hört detta på engelska. Hett – kunde varit stekhett.

LÅT: Halo Of Bones
ARTIST: Dormant Ordeal
VALD AV: Martin


Robert: Där satt den! Förra DORMANT ORDEAL-plattan var okej, men fastnade inte sådär stenhårt hos undertecknad, men detta är fräsande hett. Det luktar BEHEMOTHs ”Demigod”/”The Apostacy”-år, och det gillar man ju. Omgångens hetaste spår!
Fredrik: När Halo of Bones verkligen brakar loss en minut in i spåret, är det stark gåshudsvarning – jäklars vilket drag! Låten kastar sig handlöst framåt med de kedjor som förgäves försökte hålla den fast piskande efter sig. Det är uppenbart att denna best har alltför vassa huggtänder för att det skall gå att freda sig, nu när den väl är lös. Den makalösa energin är låtens adelsmärke, men stilpoäng skall utdelas även för god produktion och svulstigt köttig growl. Detta är helt ärligt en av årets bästa låtar hittills. Svetslåge-hett!
Amelie: Oerhört trivsam melodisk dödsmetal med både thrash- och black-känsla. Jaså polskt? Förvånar icke. Vokalisten kan ha gått i lära hos Behemoths Nergal. Uppiggande och riktigt hett.

LÅT: Seven Pierced Hearts
ARTIST: Morax
VALD AV: Robert


Fredrik: Lika förtjust som jag är i det riktigt snygga riffandet med tydliga blinkningar åt akter som BLACK SABBATH, CANDLEMASS och PENTRAGRAM, lika svårt har jag för den aningen gnälliga och nasala sången. Eller nej, inte riktigt, riffandet är för bra, men nästan. Vilket är synd, för det finns en riktigt bra låt här som nu inte riktigt görs full rättvisa. Men visst märks det ändå att MORAX är något på spåren.
Amelie: Inledning med varslande klockklang är aldrig fel! Sen får vi en doomig och rätt lunkande låt. Inget direkt att ogilla här men heller inget att hetsa upp sig över. Medelsnittsvarm metal helt enkelt.
Martin: Gillar detta mycket! Massa stämning och fina temposkiftningar gör att intresset hålls uppe hela tiden. Såklart, en massa nickningar till fornstora band, men det kommer med territoriet. Varmt!

LÅT: Hell’s Belle
ARTIST: Frantic Amber
VALD AV: Amelie


Martin: Svårt att inte gillad detta, även om det är aningens för långt och repetitivt för att jag ska ta fram de stora orden. Jag gillar produktionen som fan, den lyfter fram musiken på ett underbart sätt. Trummorna härligt organiska och bra pådrivande. Sången är kanon! Blir sugen på att höra mer! Hett!
Robert: Snyggt, medryckande, klatshigt! FRANTIC AMBER skäms inte för sig, och levererar stabil och varm thrashig modern metal. Bra, helt enkelt!
Fredrik: Ja, men det här var ju trivsamt! Elegant men samtidigt energisk melo-döds, som tack vare den förtjusande elaka sånginsatsen får en påtaglig svärta. För egen del hade jag bitvis gärna tonat ner syntharna i mixen en smula, och någon mer tempoväxling eller på annat sätt oväntat grepp hade också gjort låten gott. Men visst är värmen ändå hög!