Kategoriarkiv: Skivor

Behemoth – Evangelion

ARTIST: Behemoth
TITEL: Evangelion
RELEASE: 2009
BOLAG: Century Media

BETYG: 10/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Få band, om ens något, har svarat för en sådan konsekvent stenhård leverans av extrem metal som polska BEHEMOTH har gjort med i stort sett samtliga av gruppens album. ”Demigod” och efterföljande ”The Apostasy” låg på en nivå som skakade metalvärlden och som, naturligt nog, har ställt mycket höga förväntningar på ”Evangelion”– i synnerhet som bandets frontfigur Nergal har gått ut med att deklarera att skivan kommer stå som den platta som definierar bandets utgivning. Stora ord förvisso, och lever materialet upp till den standard som bandet har satt för sig självt?
Efter drygt 100 genomlyssningar (nej, jag överdriver inte), så kan jag bara svara jakande på den frågan. ”Evangelion” kan mycket väl vara en av de bästa plattor som har getts ut av ett extremt metalband – och det är definitivt årets platta i min bok. Låtmaterialet ligger på en sådan nivå att det inte finns en enda svag låt på hela plattan från inledande Daimonos till avslutande Lucifer. Materialet innehåller såväl den soniska attack av smattrande blastbeats som bandets trummis Inferno exekverar som ingen annan, till blytunga partier som knäcker. Första singeln från skivan Ov Fire And The Void är ett bra exempel på den tyngd som bandet valt att utveckla lite mer på ”Evangelion” utan att ge avkall på aggressiviteten och ligger perfekt placerad efter inledande Daimonos och Shemhamforash som med sin aggressivitet fullkomligt blästrar trumhinnorna. I synnerhet Shemhamforash, ett begrepp som står för det 216 bokstäver långa namn för gud som medeltida kabbalister fick fram genom att läsa bokstäver i en viss sekvens ur tre specifika verser i Andra Mosebok, golvar mig totalt med sin blastbeatattack och med sina riktigt kusliga bakgrundstämmor försätter den mig i total extas. Det kanske inte är adekvat att använda en term som lycka när man pratar om death metal men ”Evangelion” försätter mig i ett tillstånd av fullkomlig glädje från första till sista ton. ”The Apostasy” hade sina starka låtar, men i jämförelse står ”Evangelion” som en mer sammanhållen platta där det knappt finns några svackor överhuvudtaget.
Infernos trumspel, som inte har stagnerat alls, knyter samman materialet alldeles oavsett om han totalöser eller levererar det precisionslir med accenter på precis rätt ställen som gör att man fattar att mannen besitter en lyhördhet inför materialet som är avsevärd, och bildar med Orions basspel en i det närmaste perfekt kompkonstellation på vilken Seths och Nergals gitarrer kan göra i stort sett vadsomhelst. Nergals sånginsats med sin svetslågeheta leverans, tar fullkomligt andan ur mig. Mannen growlar med en övertygelse som inte den starkaste muren i världen kan stänga inne.
”Evangelion” är ett måste i varje lyssnare av extrem metalls samling, bredvid plattor som ”Human”av DEATH, ”Blessed Are The Sick” av MORBID ANGEL och ”Winds Of Creation” av DECAPITATED och är en skiva som kommer vara mycket, mycket svår även för BEHEMOTH att överträffa.

Marionette – Enemies

Enemies MarionetteARTIST: Marionette
TITEL: Enemies
RELEASE: 2009
BOLAG: Listenable

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Många skulle nog hävda att det finns ett tak för hur många melodiska death metal-band det får finnas i världen. Visserligen kan man hävda att inom genren vid sidan av storheter som ARCH ENEMY och IN FLAMES finns många band som pockar på uppmärksamhet vilka inte förtjänar denna. Detta gäller inte MARIONETTE vars platta “Enemies” inte innehåller speciellt mycket nydanande material, men som ändå bevisar för mig att genren inte på långa vägar är utdöd.
Stockholms biskop Caroline Krook sade i en intervju med Fredrik Strage att – jag tror att hårdrock handlar om en längtan att bli berörd på något sätt –  och det blir jag bitvis storligen av MARIONETTEs musik. Bandets stundtals rent lysande begagnande av massiva ackord på keyboard och dess väldigt effektiva harmonier på gitarrer parat med ett i långa stycken massivt matande av 2-takt gör att jag stundtals kapitulerar totalt.
Det finns såklart också downsides till bandets musik – bristen på originalitet är en av dessa, samt att skivan är något för lång vilket ger att den i mina öron upplevs som något segdragen. Hade bandet skurit ner materialet till 9 låtar istället för 12 hade det med rätt urval blivit ett högre betyg.
Men sammantaget gör bandet med Axel Widén på sång, Anton Modig och Aron Parmerud på gitarr, Mikael Medin på bas, Jimmy Olausson på trummor och Linus Johansson på keyboard fler saker rätt än fel, och även om bandet forsar fram i mycket upplogade foror är “Enemies” en uppvisning av ett band med hängivna musiker som fortfarande berör inom en genre där det verkar fler band som inte förtjänar vår uppmärksamhet. MARIONETTEs “Enemies” förtjänar våra öron trots vissa brister.

Jungle Rot – What Horrors Await

ARTIST: Jungle Rot
TITEL: What Horrors Await
RELEASE: 2009
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Amerikanska dödsmetallarna JUNGLE ROT, aktiva sedan 1994, har med sitt sjätte fullängdsalbum, “What Horrors Await” släppt en rak, traditionell och vid sina death metal-rötter trogen platta.

Envetet, entonigt, ja rent av enahanda kan musiken låta sig beskrivas – och därtill förvånansvärt bra. Trummorna dominerar ljudbilden stort, sångaren Dave Matrises grottande growl väller över lyssnaren som en oemotståndlig musikalisk Juggernaut. Samtidigt som de subtila detaljerna skapas utrymme och tvingar sig på den vakne lyssnarens uppmärksamhet. Den trots allt rätt explosiva entonigheten vinner vid varje förnyad lyssning, och Straightjacket Life, Exit Woundes och 90-sekundersspåret Speak The Truth är några av de låtar som sätter sig snabbt. Texternas tema kring krig, blod och död går mig dock rätt likgiltigt förbi.

JUNGLE ROT når med sitt nya album i mina öron inte upp till nivån hos t.ex. förra årets alster av de svenska kollegerna i band som DISMEMBER eller GRAVE, men är ett helt okey alternativ för den som vill ha sig en färsk dos gammal hederlig döds till livs.

/BiblioteKarin