Etikettarkiv: melodic black metal

Naglfar – Cerecloth

ARTIST: Naglfar
TITEL: Cerecloth
RELEASE: 8/5 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Att NAGLFAR ger sin skiva namnet efter ett tyg som behandlades eller impregnerades med vax med syfte att paketera döda kroppar i känns helt rimligt.  I övrigt är sig mycket likt i NAGLFAR-land. Det är fortfarande trion Kristoffer W. Olivius på sång och gitarristerna Andreas Nilsson och Marcus E. Norman som utgör kärngänget i bandet, och som tidigare lägger Alex “Impaler” Friberg bas och Efraim Juntunen på trummor som rundar ut bandet på skiva.

NAGLFAR har tagit god tid på sig att göra en skiva som låter som NAGLFAR brukar låta – och det är inte nödvändigtvis en dålig sak. Bandets forte har alltid varit gitarrspelet som lyckas låta både iskallt och inkännande på samma gång. I mångt och mycket låter gitarrspelet som rena fanfarerna, och det är oftast med majestätiskt resultat som följd.

Rent låtmässigt så är “Cerecloth” en riktigt bra platta, här finns tillräckligt med mustighet och löd för att jag ska gå igång till och med på det lite folkmusikmässiga som kan dyka upp emellanåt i bandets låtar. Men jag kan ändå inte låta bli att känna att hur skivan låter drar ner helhetsintrycket. Gitarrerna låter exakt som jag tycker att de ska låta på en NAGLFAR-skiva. Men basen hade hemskt gärna fått komma fram betydligt mer. “Cerecloth” hade kunnat bli en helvetiskt mycket starkare upplevelse om detta hade korrigerats. Men det som sänker intrycket rejält är hur bastrummorna låter – absolut ingen kropp eller ton alls. De passar inte alls ihop med resten av instrumenten, och blir till ett irritationsmoment av faktiskt ganska stora mått.

Mitt intryck av “Cerecloth” blir därför väldigt splittrat – här finns så mycket förtjänster som nu hamnar i skymundan av en liten detalj. Det är synd.

Dark Fortress – Spectres From The Old World

ARTIST: Dark Fortress
TITEL: Spectres From The Old World
RELEASE: 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag känner att det är en ynnest att ha upptäckt DARK FORTRESS just nu, för jädrar i min låda vad jag känner mig väl omhändertagen av den musik som bandet så frikostigt bjuder oss på på “Spectres From The Old World”.

Den helt ljuvliga blandningen mellan atmosfärisk melodisk black metal och den progressiva metallen förfinas till i det närmaste perfektion på den här skivan. Var för sig så håller samtliga låtar hög klass, och när de så skickligt sammanfogas till en helhet så blir slutresultatet helt ypperligt. Den isande mäktigheten i exempelvis introt till Isa driver en kil av hisnande kyla rakt in i hjärtat på mig. Den sköna hetsigheten i riffandet i titellåten hör också till de saker som jag vill lyfta fram från skivan.

Produktionen är finfin – Seraphs och Hannes Grossmans trummor låter så underbart organiska att jag skulle kunna lyssna enbart på deras grejer och ändå få ut en hel del från den upplevelsen. Asvargr och V. Santuras gitarrer har en ton så tjock att du kan bre mackor med den, och Morean sjunger precis så magiskt bra som han har skämt bort oss med tidigare på bland annat ALKALOIDs plattor. Phenex keyboards ligger perfekt i mixen och förstärker det resten av bandet gör på ett fantastiskt sätt.

Ja, ni fattar att “Spectres From The Old World” är en skiva som är ett måste att kolla in, och helt klart en kandidat för en plats på årsbästalistan över 2020 för min del.

Firelink – The Inveterate Fire

ARTIST: Firelink
TITEL: The Inveterate Fire
RELEASE: 2019
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

“The Inveterate Fire” gick mig helt förbi när den släpptes den 10 maj förra året. Jag observerade den först när den började dyka upp på en hel del årsbästalistor, och tänkte att den nog är värd att kolla in. Och, som ni har deducerat vid det här laget, det var den.

Bakom FIRELINK står två personer – Harrison Stivarius som svarar för alla instrument, och Adrian Davis på sång. Att duons väldigt episka och atmosfäriska black metal inte har genererat något skivbolags intresse är ytterst märkligt, om det nu inte är så att bandet själva har velat ge ut sin musik på egen hand. I vilket fall är “The Invererate Fire” en skiva som verkligen hänför med just sin atmosfär.

Att lyssna på den här plattan känns som en enda lång och oavbrutet intressant resa. Jag uppskattar också att Stivarius och Davis verkar ha byggt hela sin skiva utifrån ett spel – Dark Souls – och jag föreställer mig att om du har spelat det spelet så kanske du får ut ännu mer av skivan än om du inte gjort det. För mig räcker det med att registrera att graden av nördighet som finns nerplöjd i “The Inveterate Fire” räcker rätt långt och att jag njuter storligen av musiken utan att ha annat än kunskap om spelet annat än till namnet.

Musikaliskt så ryms här allt från fina referenser till THE BLACK DAHLIA MURDERs Trevor Strnad – Davis har ett läge i sin sång som skickar rysningar genom kroppen – till mer modern progressiv metal där det sannerligen gäller att visa vad du går för på dina instrument. När Stivarius går loss på gitarren i exempelvis Kindled som är plattans starkaste spår, och spelar med en glöd som om hans liv berodde på det, ja då är det omöjligt att inte ryckas med.