Alla inlägg av Robert Gustafsson

Dödsrit – Mortal Coil

ARTIST: DÖDSRIT
TITEL: ”Mortal Coil”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Wolves Of Hades Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Vet man inte bättre kan man tro att detta är en lättlyssnad skiva, speciellt om man låter sig luras lite av inledningen på öppningsspåret The Third Door. Det är ganska luftig och episk black metal som minner om band som NUMENOREAN och HARAKIRI FOR THE SKY, men det är en skimär. ”Mortal Coil”s sanna väsen är mörker, svårgenomträngligt mörker. Det är en mix av black, doom och döds där exempelvis just The Third Door breder ut sig på dryga 11 minuter.

Totalt innehåller skivan bara 4 spår, men det är tungviktare samtliga så det räcker precis lagom. DÖDSRIT består av Christoffer Öster (gitarr & sång), Georgios Maxouris (gitarr & sång), Jelle Soolsma (bas) och Brendan Duffy (trummor) och man levererar med denna sin andra skiva en urstark historia som inte är till för vem som helst. Den kräver en aning tillvänjning och erfarenhet av hård, desperat musik med skriksång. för att den ska träffa rätt. För den som följer det spåret är det dock en fantastisk kompanjon då skivan saknar svaga punkter överhuvudtaget.

Bästa låten heter Shallow Graves, ett spår som tillhör årets bästa såhär långt – speciellt om man kan lägga vantarna på texten och följa med samtidigt. Även avslutande Apathetic Tongues bör nämnas, men det innebär samtidigt att vi räknat upp i stort sett hela plattan i den här recensionen och snarast får konstatera att det är helheten som är styrkan.

DÖDSRIT är kanske inte musik för alla, men rekommenderas mycket starkt för dig känner dig lockad av mörkret.

Pharaoh – The Powers That Be

ARTIST: PHARAOH
TITEL: ”The Powers That Be”
RELEASE: 2021
BOLAG: Cruz Del Sur Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Amerikanska PHARAOH spelar okomplicerad musik. Heavy metal med anor från band som IRON MAIDEN och RUNNING WILD. Det är en konstform i sig leverera sådan musik som ändå är relevant, värd lyssningstid i en mördande konkurrens mot historiska alster och samtidigt hållbar för flera varv – en konstform som kvartetten behärskar till fullo. ”The Powers That Be” är femte plattan från dessa veteraner som körde igång redan 1997 i Philadelphia. Den stakar inte ut ny musikalisk riktning (gillade du ex föregångaren ”Bury The Light” som kom 2012 så gillar du detta också!), men det är heller inte meningen.

PHARAOH är som ett gäng gamla kompisar som samlas för att ha kul, och resultatet är klassisk hårdrock med sporadiska utgivningsdatum. Mest känd i bandet är antagligen Chris Black, professorn som gjort sig en karriär med HIGH SPIRITS och DAWNBRINGER, men här får han hålla sig till trumpallen. Sjunger gör istället Tim Aymar och det med den äran. Addera Chris Kerns på bas och Matt Johnsen på gitarr så har du fulla sättningen, och över nio låtar bjuder de in oss till sitt fredagshäng.

Styrkorna är spår som Freedom (vääääldigt mycket RUNNING WILD och pepp i den låten!), Lost In The Waves (som var med i Hot or Not nyligen), I Can Hear Them eller When The World Was Mine och produktionen från en viss herr Dan Swanö i Unisound. Svagheterna finns där också som det blir när man leker fram en hel skiva, och spår som Waiting To Drown eller Ride Us To Hell tillhör inte höjdpunkterna på skivan. Och det är helt okej, detta räcker väl till ändamålet ändå!

Stormruler – Under The Burning Eclipse

ARTIST: STORMRULER
TITEL: ”Under the Burning Eclipse”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Napalm Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Ibland vill man verkligen gilla en skiva mer än man kanske egentligen gör. Detta är för undertecknad sen sådan. STORMRULER går all in på debuten och jag vill verkligen älska den fullständiga satsningen och totala hängivenheten för att spela snabbt och hårt. Och omslaget! Det får en att minnas MOLLY HATCHETs gamla skivomslag, snygga och lockande som attan… och att även den musiken inte fastnade. För häri ligger problemet med ”Under The Burning Eclipse”, det blir för jämntjockt över en hel skiva och fastnar inte. Tyvärr, för spelar man ett spår som Reign Of The Winged Duke på egen hand är det bra och läcker black metal!

Duon Jason Asberry (gitarr, sång) och Jesse Schobel (trummor) har dock valt att sätta ihop i stort sett alla låtar med instrumentala mellanpartier, vilket gör att en genomlyssning av den här skivan från start till mål smälter samman allt till en enhet där inget riktigt sticker ut. Det är bra, men man minns i stort sett noll efteråt. De riff som serveras till maskingevärstrummor och härligt ångestladdad skriksång är för lika för att man ska särskilja eller nästan ens urskilja låtarna.

Som inslag i en spellista är STORMRULER givna (ta ex Blood Of The Old Wolf eller videosingeln At The Cliffs Of Azure City om du vill ha ett bra exempel!), för man besitter kvalitet och ett sjuhelvetes skönt driv. Som en enda lång platta vill jag gilla ”Under The Burning Eclipse” mer än jag egentligen gör…