Etikettarkiv: gothic metal

Skivor

Tribulation – Where The Gloom Becomes Sound

Lämna en kommentar

ARTIST: Tribulation
TITEL: Where The Gloom Becomes Sound
RELEASE: 29/1 2021
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Skogen och naturen är två ord som omedvetet smyger sig in i skallen när jag lyssnar på stigen som TRIBULATION trampar upp på pinfärska ”Where The Gloom Becomes Sound”. Kanske skulle bandet själva värja sig emot dylika ganska enkla förklaringar till sin musik, men jag undrar inte om bandets hemvist i Värmland spelar en viss roll i hur de faktiskt låter och vilken musik de skapar.

Det finns något djupt mystiskt och hemsökande i vad bandet gör på den här skivan. Med stor finess så vävs sakrala toner, som från psalmer och den svenska vistraditionen in i bandets gotiska metal på ett sätt som är genialt. Ta bara Dirge Of A Dying Soul vars inledning får mig att tänka på antingen logdans eller inledningen av en psalm. Det är helt ärligt fantastiskt bra gjort, och det djupa vemod som bandet framkallar i den här låten är skrämmande vackert.

Trots att bandet sannerligen inte skapar musik som vältrar sig fram som en steroidstinn ångvält på crack så är den milda skärmytslingen mellan produktionen, de skira melodierna och Johannes Anderssons raspiga sång så förödande effektiv att jag efter 5 genomlyssningar har börjat tänka att detta inte bara är TRIBULATIONs bästa platta hittills, utan en av de bästa skivorna jag kommer lyssna på under året.

Ni behöver kolla in den här skivan.

Skivor

Draconian – Under A Godless Veil

2 kommentarer

ARTIST: Draconian
TITEL: Under A Godless Veil
RELEASE: 30/10 2020
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Få band kan likt Säffles DRACONIAN förmedla samma känsla av trånad. Det är sannerligen en bedrift att trots att bandets formel har förändrats ganska lite under karriären, så väcks alltid samma känsla av längtan av att sjunka ner i bandets musik, och att dessutom lyckas med att hålla mitt intresse uppe genom hela ”Under A Godless Veil” som är strax över en timme lång är också klart imponerande.

”Under A Godless Veil” fortsätter, som ni förstår, på den sedan tidigare inslagna vägen – det är melankoliskt som bara den, det går ofta långsamt och det är ett oerhört fint samspel mellan Heike Langhans rensång och Anders Jacobsson growl. I låtar som Lustrous Heart och efterföljande Sleepwalkers blir det förödande effektivt i refrängerna som har tillräcklig med pondus för att krossa det mesta i känslomässig tyngd.

Överlag så har DRACONIAN lyckats med att snickra ihop så otroligt minnesvärda låtar på den här skivan att de hade kunnat välja i stort sett vilka som helst som teaserlåtar innan skivan kom ut. Redan första låten jag hörde från skivan, Sorrow Of Sophia, tyckte jag var väldigt bra, men jag var faktiskt inte förberedd på den formliga svallvåg av känslor som bandet släpper på genom hela skivan.

Överlag så känner jag mig så väl omhändertagen av DRACONIAN på den här skivan att jag upplever den som en så väsentlig skiva från det gångna året. Att en skiva förmår både trösta och lugna på detta sätt är helt fantastiskt.

Skivor

Paradise Lost – Obsidian

Lämna en kommentar

ARTIST: Paradise Lost
TITEL: ”Obsidian”
RELEASE: 2020
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Dra mig baklänges vad bra den här skivan är!

I ett tidigt skede utlovade undertecknad en recension av plattan, för att sedan draaaaa uuuuuut på det, helt enkelt eftersom skivan förtjänat tid att sjunka in och få ett rättvist betyg. PARADISE LOST är inga nykomlingar och gissningsvis krävs ingen egentligen närmare presentation av Halifax egna surputtar såhär 16 fullängdsskivor in på karriären, så låt oss istället placera årets ”Obsidian” i relation till bandets diskografi. Vi får till att börja med gå tillbaka till 2009 års ”Faith Divides Us – Death Unites Us” för att i modern tid komma i närheten på lika bra skiva, men det räcker inte riktigt där. ”Obsidian” håller som helhet en jämn och hög klass som placerar den nästan på par med ikoniska skivor som ”Shades Of God”, ”Icon” och ”Draconian Times”. Inte riktigt där, men nära nära.

Tror du inte på detta uttalande så lyssna på inledande Darker Thoughts. Sektionen från ca 1:45 in när själva låten tar fart? Gåshud. Singeln Fall From Grace som vid första soloanlyssningen kändes lite slentrian lyfts till riktiga höjder där den som andraspår ramas in av Greg Mackintosh bölande vackra gitarrslinga som låter just Darker Thoughts klinga ut och den drivna gotiska Ghosts. Den låten såväl som fjärde spåret The Devil Embraced är såna där låtar som PARADISE LOST egentligen gjort tusen av redan, men här träffar man helt rätt. Känslan och samspelet i bandets grundläggande motor – kompgitarristen Aaron Aedy, basisten Stephen Edmundson och trummisen Walteri Väyrynen – briljerar. Lägg till det att Nick Holmes levererar såväl stenhård och blytung growl (lyssna på Ravenghast), klassisk gothmörker (Forsaken) och känsla så har du receptet för en av de absolut starkaste skivorna vi sett under första halvan av 2020.

”Obsidian” har faktiskt inte ett enda svagt spår, och bjuder på stor variation. Aftonbladet delade ut 4 av 5 i sitt betyg. WeRock ger 9 av 10.  Missa inte den här skivan!