Etikettarkiv: Nuclear Blast

Skivor

Khemmis – Deceiver

Lämna en kommentar

ARTIST: KHEMMIS
TITEL: ”Deceiver”
RELEASE: 2021
BOLAG: Nuclear Blast Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Denvertrion KHEMMIS släpper sin fjärde fullängdare ”Deceiver” och får med det anses ha tagit steget till att vara en av de största och mest populära akterna vad gäller den här typen doom metal i skärningen mot klassisk heavy metal. Det finns det fog för inser man snabbt när man ger sig in i plattan, redan öppningslåten Avernal Gate bjuder på svidande vackra och vemodiga slingor i kombination med ett härligt driv. Ben Hutcherson och Phil Pendergast låter såväl sina gitarrer som sångstämmor växelspela snyggt, Zach Coleman låter trummorna stå för tyngden.  Det är helt enkelt rasande snyggt!

6 låtar får man, fördelade på knappa 42 minuter. Har man sedan innan en relation med KHEMMIS så är inte detta något speciellt överraskande utan mer av samma vara som serverats tidigare,  kanske framförallt på förra given ”Desolation” då dessa senare plattor nog är en aning snällare och bjuder mer lättillgänglig lyssning än de första skivorna ”Absolution” och ”Hunted”. Lyssna på refrängen till House Of Cadmus, hela singelsläppet Living Pyre eller skönsången i Shroud Of Lethe så håller du sannolikt med. Det finns inte speciellt många vassa kanter på ”Deceiver”, vilket kanske också är något som saknas lite för ett högre betyg. Mest klös är det kanske i sista låten The Astral Road med mest upptempo och driv i sig, och det är också starkaste spåret. Tycker jag då.

”Deceiver” är en genomgående stark platta som visar vad KHEMMIS kan, och det är en hel del. Kolla in den om du lockas av den musikaliska inriktningen!

Skivor

Obscura – A Valediction

Lämna en kommentar

ARTIST: Obscura
TITEL: A Valediction
RELEASE: 19/11 2021
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Slutet av året brukar innebära att jag kollar in skivor som vi inte har fått några promos till – oftast från Nuclear Blast – men som jag ändå tycker är värda att skänka lite tid åt.

OBSCURA – den tekniska dödsmetallens svar på MOTÖRHEAD – tillhör den skara band som jag gärna återvänder till.

Om jag skulle räkna upp vad som är sedan gammalt med det här bandet?

  1. Fortfarande är det Steffen Kummerer som driver skutan framåt. Han är den ende originalmedlemmen kvar.
  2. Resten av banduppsättningen har roterat sedan förra given.
  3. Nya medlemmar – två stycken har såklart varit med innan. Christian Münzner på gitarr och basisten Jeroen Paul Tesserling är åter i bandet efter en frånvaro på 6 respektive 9 år.
  4. Ny trummis, såklart, i David Diepold.
  5. Bandet lirar fortfarande teknisk dödsmetall.

Inget av detta förtar upplevelsen att OBSCURA sannerligen vet vad de sysslar med. Om något så känns gitarrspelet ännu mer glödande än tidigare. Jag älskar Münzners spel som både bjuder på teknisk fingerfärdighet och så mycket känsla att jag ibland baxnar.

Som bäst är det i When Stars Collide som nog är min absoluta favoritlåt på skivan. Riffen och solospelet är så fruktansvärt bra. Diepold svarar för en smattertornado bakom kaggarna som tar andan ur mig. Lägg till att Björn Strid gästar på sång och ni får en låt som inte går av för hackor.

Överlag känns det som om bandet har haft extremt roligt under både skapandeprocessen och inspelningen, för musiken känns ystert lekfull mest hela tiden. Här finns tydliga nickningar till vad bandet brukade göra tidigare, men också med en tydlig vilja och förmåga att bryta med tidigare mallar. Hela tiden känns musiken fräsch och driven, trots att den också känns så hemtam.

Här finns också en tydlig koppling till hur göteborgsscenen låter, mycket tror jag, för att det är Nicklas Nordström som står för produktionen på ”A Valediction”. Skivan känns både som oerhört headbangningsvänlig och teknisk. Det är inte det mest tekniska jag hört bandet göra, men det är ändå gott om teknikalitet för att inte skrämma bort gamla fans, även i fall de nog hoppas på mer inkrökthet än här.

En klart njutbar skiva från ett band som fortfarande levererar på hög nivå.

Skivor

Carcass – Torn Arteries

Lämna en kommentar

ARTIST: CARCASS
TITEL: ”Torn Arteries”
RELEASE: 2021
BOLAG: Nuclear Blast Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Få band inom extremmetallen har sådan cred och historia som CARCASS. När det var dags att för första gången på 17 år släppa ny musik med 2013 års ”Surgical Steel” var redaktör Bensch duktigt skeptisk innan han hörde resultatet (som fick honom att vilja ringa up bandet och be om ursäkt för sitt nojande!), och nu  har det gått sådär lång tid igen. Skillnaden denna gång är sannolikt ingen tvivlar på den förmåga bandet besitter – och ”Torn Arteries” gör ingen besviken, speciellt om din favoritskiva från ”de tidiga åren” heter ”Heartwork”. Med snyggt och lagom köttig (hehe) produktion levererar bandet ett helt pärlband dansvänliga låtar i sin egna dödsmetallstil – komplett med en rejäl skopa humor till bensågens vassa tand!

Inledande titelspåret visar direkt att herrar Bill Steer (herregud vilket gitarrspel han bjuder på – han är sannolikt en av de mest förbisedda extremmetallgitarristerna vi har!?) och Jeff Walker (bas och raspig sång) är hungriga som attan. Sen bär det av över pärlor som The Devil Rides Out, Eleonor Rigor Mortis (där har vi den igen – humorn som driver med titeln på BEATLES gamla klassiker!), Under The Scalpel Blade, Flesh Ripping Sonic Torment Limited med flera. Trumspelet signerat Daniel Wilding och riffandet från andregitarristen Tom Draper lyfter också skivan, och man finner sig lätt nöjd med att det fått ta 8 år sedan bandet släppte förra given.

”Torn Arteries” har ruttnat till sig rejält och på ett bra sätt under den tiden. Paradoxalt nog är min favoritspelning med CARCASS den på Gefle Metal för ett helt knippe år sen, när framförallt Bill Steer – iklädd utsvängda jeans och ett stort leende – lyste ikapp med eftermiddagssolen. Se där ett minne som står i bjärt kontrast till den fina slaktbänk bandet dukar upp på den här skivan!