Hot or not? – Januari 2019

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: I, The Mask
ARTIST: In Flames
VALD AV: Amelie


Martin: Det här är det bästa jag hört från IN FLAMES på många år! Bra driv, älskar tvåtakten, och en rejält mycket bättre refräng än det ängsliga försök till hockeyarenarefräng i This Is Our House. Det enda jag egentligen inte gillar med låten är gitarrljudet i solot. Så på det stora hela – riktigt bra!
Robert: Man vet ju inte vad man ska tro om kommande skivan med samma namn som den här låten. De tidigare smakproven (This Is Our House och I Am Above) har varit lite av ett kräkmedel – och så kommer det här och visar ett bättre, snabbare och mer drivet IN FLAMES än på länge?  Riktigt bra låt!
Fredrik: De hårda bitarna sitter som en smäck! Särskilt breaket är ju så läckert att man vill hångla upp det på stört. Den luftiga refrängen är dock, om du frågar mig, lite för insmickrande och poppig. Det låter liksom mer amerikansk radio-metal än klassiska IN FLAMES.

LÅT: War Pigs
ARTIST: Brass Against & Maya Azucena
VALD AV: Fredrik


Amelie: Nej, nej, nej. Det går inte. Hur sympatiskt detta än är kan jag inte med bästa vilja säga att det slår an något annat än nervpinande strängar i mitt inre. En saxofon eller en trombon förnuftigt använd kan förgylla nästan vilken extreme metal-låt som helst, BEHEMOTH till exempel vet just hur en gör, men det här är enbart plågsamt.
Martin: Helt underbart härligt blasfemisk cover på en klassisk låt. Som musiker nästan helt uppvuxen i kommunala musikskolan så älskar jag blås, och tycker att fler band borde haja läget med hur fett det är. Sångerskan Maya Azucena äger Ozzy alla dagar i veckan.
Robert: Oj! En cover på klassiska BLACK SABBATH-dängan fast med bara blås? Modigt! Och bra, tycker jag, framförallt första varvet. Inte lika kul andra och tredje gången, men visst vill man ha mer av samma stuk.

LÅT: Stålfågel
ARTIST: Soilwork
VALD AV: Martin


Robert: Den här låten gör mig alldeles varm i hjärtat. Bästa spåret på nya “Verkligheten“, och av den där digniteten som gör att man kan lyssna oändligt antal gånger. Skitbra!
Fredrik: Passande nog kom vintern på riktigt medan jag lyssnade in mig på denna, för den har verkligen åkt puckelpist i mitt sinne. När jag första gången hörde sången i versen komma in dregalde jag lite av förtjusning. Efter några genomlyssningar började jag sedan känna att tempot var lite för jämntjockt. Nu? Nu går jag likt förbaskat och nynnar på den…
Amelie: Så jäkla snygg denna. Soilwork är mästare på att snickra melodier och detta är vackert så en nästan vill grina. En av de bästa, kanske den bästa låten, på nya plattan “Verkligheten”.

LÅT: Praevalidus
ARTIST: VLTIMAS
VALD AV: Robert


Fredrik: Snygg produktion, och ett kompetent utförande av klassiskt black metal-stuk. Dock inget som riktigt vill kroka sig fast i mitt sinne. Jag gillar det medan jag lyssnar, sedan går jag vidare till nästa upptäckt utan att titta i backspegeln.
Amelie: De trummorna, rakt in i bröstkorgen. Det här river i hjärterötterna, på bästa sätt. Känns friskt och vitalt trots att det är ett gäng riktigt rutinerade rävar som gått ihop i detta projekt. Kommer i varje fall intresserat att följa dem fram till fullängdsdebuten i mars.
Martin: Introts helt ljuvliga blastbeatsvägg brakar in i hjärtat som en rivningskula. Sen tappar låten en hel del, dessvärre, för hur mycket jag än vill gilla detta känns låten som en låt som är kul just i stunden, men som glöms bort lika snabbt.

Soilwork – Verkligheten

ARTIST: Soilwork
TITEL: Verkligheten
RELEASE: 2019
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

SOILWORK har tagit sin rundliga tid på sig att färdigställa “Verkligheten”, runt 4 år efter det att “The Ride Majestic” såg till att drämma i med rejält med episk mäktighet kommer bandet från Helsingborg till skott med nytt material.

SOILWORK har alltid varit väldigt duktiga på det där med fläskiga refränger, och det är framför allt detta som jag tar med mig som en av de verkligt stora poängerna med “Verkligheten”. Bandet skämmer bort oss lyssnare med fullständigt majestätiskt svävande refränger i snart sagt varenda låt på den här skivan. Arrival var som förstasingel ganska standard-SOILWORK; hemtamt, bra hantverk, ett satans driv och en verkligt bra refräng. Men det finns en hel del andra låtar på den här skivan som är betydligt bättre i fråga om både refränger och mäktighet. The Nurturing Glance är ett exempel på en sån låt som dessutom har ett tydligt retroblickande anslag. Ett överlappande från sångaren Björn Strids och gitarristen David Anderssons hyllade sidoband THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA? Jag klagar sannerligen inte i vilket fall.

Duon med AMORPHIS Tomi Juotsen, Needles & Kin där Joutsen sannerligen ger Strid en match om pengarna i fråga om närvarande och intensiv sång, och avslutande You Aquiver som har just en refräng som är så fantastiskt hejig att den nästan slirar över på fel sida ostighetsskranket.

Strid är ju ett kapitel i sig, och han är precis lika episkt bra som vanligt, men jag tycker att jag vill lyfta fram gitarristerna David Andersson och Sylvain Coudret som på “Verkligheten” växlar ut så fruktansvärt med genomarbetat gitarrspel som får varenda låt att lyfta. Greppen är förvisso de förväntade, men de här herrarna behärskar dem till fulländning – shred, snygga melodiska slingor, vemodsbölande, och snortajt riffande – kolla bara in The Ageless Whisper för alla dessa inslag. Att vi dessutom får lite discokomp från nyinkomne Bastian Thusgaard på trummor är bara att betrakta som en bonus.

Thusgaard har ju rejäla skor att fylla efter det att Dirk Verbeuren lämnade för MEGADETH, och han gör det riktigt bra. Det liras, likt Verbeuren, för låten. Kanske mer så än innan, för belgaren var så briljant att han nästan tog över varje låt – nu får andra musiker och framför allt låtmaterialet chans att komma fram mer. Jag gillar det rent magiska blastgroovandet som dansken piskar på i inledningen av When The Universe Spoke, för övrigt en av de bästa låtarna på hela skivan, och hans toktvåtaktande genom i stort sett hela låten. Här tänder SOILWORK till på varenda cylinder, och det skulle inte förvåna mig om denna låt kommer bli en favorit hos många.

“Verkligheten” är en riktigt bra, genomarbetad och till stora delar oerhört vacker skiva. SOILWORK skämmer bort sina lyssnare med så mycket öronmumma att jag vet med mig att det inte bara kommer vara jag som  kommer återvända till den här skivan mycket under 2019. Kolla in den.

Vomitory – Redemption

ARTIST: Vomitory
TITEL: Redemption
RELEASE: 1999, re-release 2019
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När jag har lyssnat på “Redemption” under den gångna tiden så har jag vid flertalet tillfällen plockat fram Close-Up #212 och läst intervjun med bandets trummis Tobias Gustafsson. Och varje gång jag gjort det så har jag färdats tillbaka i tiden till dess att jag såg bandet på Getaway Rock Festival om ni kommer ihåg den festivalen.

VOMITORY lirade inne i en av gasklockorna som fanns på festivalområdet och det var, för att använda ett uttryck som nog Tobben skulle skriva under på, helt jävla bläster. Samma känsla återkommer när jag lyssnar på titellåten på den här till stora delar helt förträffliga skivan. Här märker jag hur VOMITORY verkligen har växlat ut på ett så jävla imponerande sätt vad gäller låtskriveri – och då var bandet redan väldigt bra redan på debuten. “Redemption” fullständigt ångar av ren death metal med pondus, och det svänger också så bottenlöst gött i flera låtar att jag vill fara upp ur soffan, dricka öl och häva mig in i moshpits. Inte så illa pinkat för en skiva med så många år på nacken.

Att bandet vid den här tiden hade fått en så brutalt bra sångare i Jussi Linna gör “Redemption” bara än mer njutbar.

Worship the Riff!