Frozen Soul – Crypt Of Ice

ARTIST: FROZEN SOUL
TITEL: “Crypt Of Ice”
RELEASE: 2021
BOLAG: Century Media Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Det här är en skiva för dig som gillar dödsmetall i rakt nedstigande led från BOLT THROWER (vem gör inte det, kanske du undrar – men det finns säkert sådana också..), och vill ha det perfekta soundtracket till den vinter som håller vårt avlånga land fångat för tillfället. FROZEN SOUL må vara från i sammanhanget varma Forth Worth i Texas (jag lovar, reser du till Dallas och landar där så är det proppfullt med militärer som är stationerade i just Forth Worth så kanske kommer krigsreferensen därifrån?), men alla låtar på “Crypt Of Ice” är just iskalla.

I dryga 39 minuter levererar kvintetten en imponerande debut där låtarna har titlar och teman som Arctic Stranglehold, Encased In Ice, Merciless och Crypt Of Ice. Det är hårt och grovt mangel som kittlar såväl tarm som ryggrad och lovar gott för framtiden. Century Media har kanske en blivande guldklimp i rostern här, då Chris Bonner & Michael Munner (gitarr), Chad Green (sång), Samantha Mobley (bas) och Matt dennard (trummor) tycks ämnade för stora ting.

Lyssna och kolla in FROZEN SOUL!

 

Orecus – The Obliterationist

ARTIST: Orecus
TITEL: The Obliterationist
RELEASE: 2021-03-12
BOLAG: Violent Groove

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

-“Öh, hörru, koncentration, tack! Vi är ingen pausunderhållning, det här är huvudnumret. Skärp dig!”

…vrålade ORECUS “The Obliterationist” förstås inte till mig. Visst kan musik tala till en, men kanske inte riktigt på det bokstavliga, direkta sättet. Men hade musik kunnat prata, så är det mycket möjligt att jag hade fått en sådan åthutning. För vid de första genomlyssningarna av ORECUS fullängdsdebut gjorde jag mig nämligen skyldig till denna synd, att ha musiken igång, men utan att verkligen lyssna. Och därför var jag heller inte helt nöjd med vad jag tog in.

Vi backar bandet lite, så ni skall kunna förstå vad jag menar. Den musik ORECUS lirar är tung. Och hård. Brutaliteten i framförandet, från blastbeats och dubbelkaggar via köttigt stackato-riffande till den gutturala primal-growlen, är bitvis hisnande. Vilket också gör den soniska ångvält “The Obliterationist” utgör något svårtillgänglig, åtminstone då om man fuskar med koncentrationen.

Jag är dock inte sämre än att jag kan ta mig i kragen. Så jag gav plattan tid och utrymme att växa – och det gjorde den. Nyanserna finns där, när man bara skakar av sig den initiala känslan av att ha blivit örfilad med en gjutjärnstacka. Det inledande titelspåret växlar fint mellan tungt gung och en maffigt mässande refräng, avslutningen på Omnipotent är mäktig, bitterljuvt mollklingande Unborn, Reborn genuint vacker trots det kompakta mörkret, My Manifest har sköna hooks och fin växelverkan mellan avgrundsvrål och desperata skrik i sången, och Become The Nihilist några sköna taktlekar under låtens andra halva.

Det alla låtar har är som sagt tyngd och intensitet.  Produktionen är fet och fläskig, och ljudbilden tillräckligt ren för att skapa bra klipp i riffandet. De subtila effekter som nyttjas smyger med och skapar atmosfär, men utan att ta över – gitarrer och trummor driver fortfarande anrättningen.

Jag törs nog redan nu sticka ut hakan och gissa att det nog inte kommer så många hårdare plattor än denna i år. Gott, så, även om skivan som helhet ändå går miste om det där absoluta toppbetyget, då delar av materialet trots allt är aaaningen jämntjockt. Likafullt är “The Obliterationist” en riktigt stark fullängdsdebut, och den dag ORECUS får till en hel platta på sin högstanivå… tja, då lär det bli en käftsmäll av episka proportioner. Det ser jag fram emot!

 

For Giants – There, There

ARTIST: For Giants
TITEL: There, There
RELEASE: 8/1 2021
BOLAG: Independent Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag snubblade över amerikanska duon FOR GIANTS på bandcamp, och hittade en i det närmaste perfekt skiva att läsa till i deras “There, There” som släpptes i början av året.

Instrumentell progressiv metal brukar ofta kunna stavas ut som “djent”, och ja, det finns en del sådana influenser, men det är långt ifrån allt  vad FOR GIANTS  sysslar med. FOR GIANTS har en väl utvecklad talang för att inte bara vräka på med rytmiska figurer utan också se till att knåda in rejält med väldigt känslosamma melodier i sin musik. Fantastiskt triumfatoriska The Lucky Ones är ett bra exempel på detta. Bra, stringent riffande som sannerligen lockar till fottramp i takt, tydligt sväng och en stundtals nästan himlastormande lyrisk melodisk ådra gör låten till en av de starkaste på skivan.

Saknar jag sången? Nä, det kan jag inte säga att jag gör. Just frånvaron av denna gör att jag beundrar bandets musik än mer. De lyckas gå den vanskliga balansgången mellan att få mig att tycka att något saknas och att inte tänka på detta faktum.

Gillar man instrumentell musik så kommer man hitta flera fina stunder på “There, There”, det kan jag nästan garantera.

Worship the Riff!