Etikettarkiv: 8/10

The Halo Effect – Days Of The Lost

ARTIST: The Halo Effect
TITEL: Days Of The Lost
RELEASE: 2022-08-12
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Du får aldrig nog av göteborgsmetal och slukar hungrigt allt av DARK TRANQUILLITY, GRAND CADAVER och äldre IN FLAMES-material? Då är detta definitivt något för dig. Med THE HALO EFFECT får du fem tidigare IN FLAMES-medlemmar som tillsammans tycks både lyckligare och mer på hugget än på länge.

Själv är jag oerhört glad att välkomna gitarrist Jesper Strömblad, basist Peter Iwers och inte minst favorittrummis Daniel Svensson tillbaka in i spelet. Jag ska glatt erkänna att det var just IN FLAMES som ledde mig in i de lite tyngre metalgenrerna efter att naivt och aningslöst ha konsumerat mer radiovänlig heavy metal i årtionden (jo, faktiskt). Tack för det! Här dessutom kryddat med Niclas Engelin, nyligen i IN FLAMES och älskad Mikael Stanne numera från DARK TRANQUILLITY.

THE HALO EFFECT är väldigt mycket tidig IN FLAMES – tacka framför allt Jesper Strömblad för det tänker jag – samtidigt för Mikael Stanne med sin röst, sina sångmelodier och sina texter in en försvarlig mängd DARK TRANQUILLITY i sammanhanget. Mycket från gamla säkra kort kan alltså tyckas men ändå lyckas bandet, kanske inte att slita sig från sina rötter, men ändå att med förutsättningarna för handen skapa tillräcklig variation och mycket hög kvalitet.

Visst har vi här spår med klara drag av typiska IN FLAMES-låtar, såsom titellåten Days Of The Lost, och samtidigt väldigt typiskt DARK TRANQUILLITY-sound i spår som The Needless End. Har finns också stunder som når en perfekt mix av de två veteranbanden inom melodisk dödsmetall som i A Truth Worth Lying For. Men vi finner också lite annat som bryter detta mönstret såsom Gateways och inte minst här ganska udda Last Of Our Kind med både fiol och cello samt vokal förstärkning av Matt Heafy från TRIVIUM.

Mikael Stannes melankoli återfinns dock överallt i lyrik och sång och den är alltid högst välkommen. Mellan djupgrowlen bjuder han dessutom emellanåt på sin vackra rena sångröst – exempelvis i fina In Broken Trust – vilken han även brukat i senare DARK TRANQUILLITY-plattor. Vad finns att inte älska här?

Riktigt roligt är att nuvarande IN FLAMES på något vis tyckts “anta utmaningen” och med sina senaste två singlar når en nivå de inte gjort på flera album. Kanske inser de att det inte går att leva på gamla lagrar hur länge som helst, kanske har Anders Fridén insett att den visserligen fantastiska utveckling hans rensång gjort inte kan ersätta growlet och det unika sound som bandet för många av oss egentligen står för? Men nog om IN FLAMES nu.

THE HALO EFFECT ger oss allt det vi kan önska av melodisk death metal. Varför ändå inte de allra högsta betygen? Jag väntar mig mer, ännu mer, av dessa pigga veteraner som tycks totalt lyckliga att ha (åter)funnit varandra i denna form. Det bästa av forna segrar i ny tappning. Jag förväntar mig kommande stordåd från detta band!

Katakomba – Katakomba

ARTIST: Katakomba
TITEL: Katakomba
RELEASE: 29/7 2022
BOLAG: Redefining Darkness Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Kommer ni ihåg “Eating The Swedish Underground, vol 1” som vi recenserade förra året? Då skrev jag att “KATAKOMBA kan sin döds. Av samtliga band på den här skivan så har stockholmarna den i särklass fläskigaste produktionen och den passar Godless Crypt så fruktansvärt bra. Övergången från det tunga svänget till tvåtakten vid 1-minutstrecket är, trots att det gjorts en miljard gånger, helt magiskt. Mer tack!”.

Äntligen kommer stockholmsbandet med sin första fullängdare, och det är bara att gratulera oss lyssnare och skivbolaget Redefining Darkness, för “Katakomba” är en satans stark debutskiva.

Ska vi ta det vanliga snacket om att detta kanske inte är det mest originella som gjorts, men att utförandet är inte bara stringent starkt, utan också bjuder på några finesser som skiljer KATAKOMBA från band som vi känner till sedan innan? Där band som ENTOMBED  och DISMEMBER såklart bidrar till vad som präglar KATAKOMBAs musik så finns här ett djävulskt starkt låtmaterial som väl håller fortet, och om det fortsätter så här framöver, samt att bandet får speltillfällen, då kan det gå som för danska BAEST – rakt uppåt.

Varenda låt på “Katakomba” sprutar death metal med både tyngd och finess. Jag älskar, såklart, produktionen. Gitarrerna från Anton Bryvall och Leo Kulle Häll gräver sig in i trumhinnorna med magiska riff som solon, sången av Fabian Brodén är helvetiskt bra, och trumspelet av Ernst Eklund tryfferas rikligt av magiskt arbete på, håll i er nu, hi-haten. Som trummis uppskattar jag detta, såklart, lite extra.

“Katakomba” är en otroligt bra, underhållande och genomarbetad skiva från ett band som jag hoppas vi får höra mer av i framtiden – kolla in den.

Darkened – The Black Winter

ARTIST: Darkened
TITEL:The Black Winter
RELEASE: 27 maj 2022
BOLAGEdged Circle

BETYG: 8
SKRIBENT: Amelie

Albumet inleder med stormljud och akustisk gitarr i introspåret, vilket ger rysningar av förväntan, innan det smackar på för fulla segel i första riktiga spåret Blood. ”The Black Winter” bjuder på skäppan rågad med traditionell death metal. Vill du ha din döds i grunden precis så som det länge låtit är det till DARKENED du ska vända dig. Med sitt andra album följer bandet samma linje som i debuten “Kingdom Of Decay” för två år sedan. Överraskningarna är få och igenkänningarna desto fler. Samtidigt lyckas bandet inom ramarna variera musiken på ett högst njutbart sätt.

Medlemmarna i DARKENED är erfarna musiker som kommer från spridda geografiska håll. Från Sverige gitarristerna Hempa Brynolfsson och Linus Nirbrant samt basisten Tobias Cristiansson. Bakom trummorna brittiska Andrew Whale och så kompletteras bandet med kanadensiska vokalisten Gord Olson. Sammantaget musiker med många års erfarenhet från band som BOLT THROWER, DISMEMBER, GRAVE, MEMORIAM och THIS ENDING.

Det här är traditionell döds med traditionellt dödssound, Dan Swanö är med i produktion och mixning. Inom dessa ramar lyckas DARKENED dock skapa en variation som stimulerar lyssnandet, det blir aldrig någonsin tråkigt. Anslaget må vara traditionellt men framförandet är piggt och engagerat. Inget lämnas åt slumpen. Produktion och musicerande är som förväntat förträffligt. Gord Olson growlar sig förtjänstfullt igenom låt efter låt, som sig bör i ungefär samma tonläge och vill man höra honom i ett bredare register rekommenderas ANGELBLAST där han, tillsammans med bland annat just Hempa Brynolfsson, bjuder på en mer svärtad metal.

Men här och nu rekommenderas varmt ”The Black Winter” för dig som aldrig tröttnar på väl genomförd, pigg och nutida traditionell döds.