Etikettarkiv: 8/10

Karras – We Poison Their Young

ARTIST: Karras
TITEL: We Poison Their Young
RELEASE: 29/9 2023
BOLAG: M-Theory Audio

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ett franskt band som har tagit sitt bandnamn från “Exorcisten” och som lirar death metal/powerviolence/crust, kan det vara något?

Det var i alla fall frågan jag ställde mig när jag snubblade över KARRAS på Bandcamp (var annars?), och som ni förstår på betyget så gillar jag “We Poison Their Young” riktigt mycket.

Med en uppfriskande spellängd på knappa 20 minuter förstår ni att det blir åka av rätt rejält. Alla element som KARRAS föredrar exekverar de med både ackuratess och finess. När det svänger, då görs detta med besked. The Hermit’s Anger har ett underbart intro som har fått mig att stampa takten varenda gång jag lyssnat på låten. Den ljuvliga d-takten som följer sänker inte mitt gillande, det kan jag säga.

När bandet grindar görs detta på rätt sätt också. Det är inte ovanlig att en och samma låt innehåller alla tre ingredienserna, och det utan att det känns krystat eller stressat.

Det gäller hela skivan, för trots att “We Poison Their Young” är en kort historia känns den förbryllande matig. Något som jag också har tänkt på varenda lyssning är hur otroligt kul och underhållande den här skivan känns. Det är så tydligt att KARRAS vet vad de är bra på, och trots att de olika elementen absolut inte är nya så känns skivan fräsch hela vägen.

Produktionen är en dröm, och har exakt rätt grad av stökighet. Att Yann Heurtaux dyrkar sin HM-2 pedal gör absolut inte ont, haha!

“We Poison Their Young” är en otroligt bra, rolig och underhållande skiva. Kolla in den.

Terminalist – The Crisis As Condition

ARTIST: Terminalist
TITEL: The Crisis As Condition
RELEASE: 8/9 2023
BOLAG: Indisciplinarian 

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

2021 släppte TERMINALIST “The Great Acceleration” som jag lyssnade en del på när den kom, och det var ett kärt återseende att lyssna på köpenhamnarnas debut igen inför att skiva nummer två nu föreligger för släpp.

“The Crisis As Condition” är precis som debuten så fruktansvärt stinn på riff, vilket jag tycker är den lägsta nivån man kan förvänta sig av ett thrash metalband. Att TERMINALIST har två verkligt skickliga gitarrister i Morten Bruun och Emil Hansen (även sång) borgar för att när det kommer till flyhänt gitarrspel så är “The Crisis As Condition” en väldigt njutbar skiva.

Med en bra spellängd på knappt 40 minuter låter inte bandet oss vila speciellt mycket. Här finns en ljuvlig frenesi rakt igenom vilket bara lyfter skivan ytterligare. Det finns i mina ögon inget värre än när thrash metalband ska börja lägga till en ohemult massa onödiga riff och som följd göra skivor som varar i en halv evighet. Nä, här är det genomgående en tro och övertygelse om att riffen håller – för det gör de – som ser till att skivan till och med känns aningen för kort i positiv mening.

Gitarristerna flankeras av trummisen Fredrik Amris och basisten Kalle Tihonen. En fantastiskt stabil och kreativ kompsektion som tillåts att komma fram fint. Jag älskar hur Tihonens bas ligger i mixen. Amris spel är både snabbt, svängigt och ligger på en nivå som höjer låtarna på ett både fint och lite understated sätt.

Gillar man thrash metal som känns både old school utan att kännas antikverad och fräsch på samma gång, då tycker jag man ska kolla in “The Crisis As Condition”.

Outer Heaven – Infinite Psychic Depths

ARTIST: Outer Heaven
TITEL: Infinite Psychic Depths
RELEASE: 21/7 2023
BOLAG: Relapse Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Som ni förstår av betyget så har jag kärat ner mig i “Infinite Psychic Depths” ganska rejält under de veckor som skivan har funnits ute. Som vanligt, i alla fall under den senaste tiden, upptäckte jag OUTER HEAVEN på Bandcamp, och jag drogs direkt till omslaget på skivan.

Jag tänkte att ett band som har ett sådant omslag är djävligt modigt, synnerligen brutala och kanske till och med självsvåldiga. Jag tycker fortfarande att det är ett av de fulaste omslagen jag sett.

Tack och lov är det betydligt lättare att tycka om det musikaliska innehållet. Älskar man som jag brutal och teknisk dödsmetall så kommer man äta den här skivan med sked och med stor behållning.

OUTER HEAVEN bemästrar prick alla element som jag älskar med dödsmetall. Hastigheten, svänget, känslan av det hemtama men ändå inte stockkonservativa. Att de dessutom har en rent makalös produktion som förstärker materialet skadar inte heller. Detta märks framförallt i hur Paul Chrismers trummor låter – jag kan helt ärligt säga att jag har inte hört trummor inspelade mer förträffligt på hela året. Att Chrismer också lirar som en besatt förhöjer också. Med Derek Vella (dessutom i fantastiska TOMB MOLD) på bas bildar Chrismer en solid kompsektion som ser till att resten av bandet han ägna sig åt ystra krumsprång mest hela tiden.

Och på tal om att lira som besatta så måste jag nämna gitarristerna Jon Kunz (med ett förflutet i RIVERS OF NIHIL) och Zak Carter. Maken till riffande och solon!

Sången från Austin Haines är ren ljungeld. Illtjutet i början av Pillars Of Dust är helt magiskt.

Men det som gör “Infinite Psychic Depths” så bra är att den aldrig känns stagnant, det är hela tiden kul att lyssna på den. Trots att skivan vid det här laget nog har spelats från början till slut ett 30-tal gånger hittar jag fortfarande detaljer som förhöjer helheten på oerhört förtjänstfulla sätt.

Kolla in den.