Etikettarkiv: Heaven Shall Burn

Heaven Shall Burn – Of Truth And Sacrifice

ARTIST: Heaven Shall Burn
TITEL: Of Truth And Sacrifice
RELEASE: 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

HEAVEN SHALL BURN beslutade sig för att ta tid på sig att göra “Of Truth And Sacrifice” – det är fyra år sedan som “Wanderer” kom ut, och att säga att de legat på latsidan hade varit att fara med osanning, för här räcker det inte med en kaffekopp, utan snarare en kanna med kaffe för att det ska räcka under lyssningen.

Nästan 1 och en halv timmes musik väntar er, och frågan som såklart infinner sig är om det håller hela vägen? Det finns några spår som hade mått bra av ytterligare arbete, men HEAVEN SHALL BURN kommer bra nära att leverera en maffig skiva som håller mitt intresse uppe nästan hela tiden.

Om ni uppskattar tyskarnas traditionella sätt att skriva låtar och hur de har låtit innan så kommer ni sannolikt att gilla den första hälften av dubbelskivan, “Of Truth” som känns som en vidareutveckling av vad bandet gjort tidigare, men ändå väldigt hemtamt. Vredgade Thoughts And Prayers är en rejäl känga till amerikanska konservativa politikers icke förpliktigande ord om tankar och böner vid valfri tragisk skjutning istället för att faktiskt agera på riktigt. Här tränger HSBs kärlek till den tidiga melodiska göteborgska dödsscenen igenom på ett underbart sätt, och banne mig om jag inte tycker att det känns fräscht och faktiskt helt underbart att lyssna på.

Mycket av det som får den första delen av detta mastodontverk att lyfta kan vi härleda till gitarristerna Maik Weichert och Alexander Dietz. De fullkomligen öser ut magiska riff och melodislingor genom hela skivan. Vill ni ha ett enda exempel så är My Heart And The Ocean en låt att spetsa ögonen lite extra till. Det känslomässiga löd som dominerar den här låten är helt magiskt. Hela låten känns som en triumf för vad HSB är kapabla till.

Men det blir extra intressant på den andra delen av skivan. “Of Sacrifice” visar ett nyfiket band som är mer än villigt att utforska nya territorier. Och det funkar faktiskt riktigt bra! Som roligast blir det i La Résistance där bandet går, nästan, all in i elektronisk musik på ett helt ogenerat sätt. Det här är en låt som gjord för att antingen hoppa upp och ner till, eller köra bil till.

Otroligt fint uppbyggda The Sorrows Of Victory som har ett vansinnigt fint och melankoliskt intro är en majestätisk bjässe till låt med helt otrolig variation där bandet tar ut svängarna rejält. Framför allt får trummisen Christan Bass visa vad han går för.

Här finns också Stateless som med sitt tvåtaktsmatande och eko från stockholmsscenen på 1990-talet gör att jag i mitt karantänsittande blir helt till mig och vill dricka öl och mosha.

Jag ska villigt erkänna att jag var djupt skeptisk till att HEAVEN SHALL BURN var mäktiga till att fylla en dubbelskiva. Gosse, vad jag har fått äta upp detta! “Of Truth And Sacrifice” kan vara det bästa som bandet producerat under sin karriär. Ni behöver kolla in den här skivan.

Hot or not? – mars 2020

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Protector
ARTIST: Heaven Shall Burn
VALD AV: Amelie

Martin: Svårt att inte gilla HEAVEN SHALL BURN, som skickligt väver in lite slingor som minner om NWOBHMs glansdagar. I övrigt är detta en låt som ger mersmak inför albumet. Stekhett!
Robert: Tyskarna har hållit på ett tag och brukar vara habila och bra – men gosse, den här singeln är så mycket mer än så! Håller kommande plattan(dubbelalbum!) samma kvalitet hela vägen så snackar vi årsbästalista här. Håller med Martin: Stekhett!!
Fredrik: Oförskämt snygg melodisk döds, med eleganta slingor i parti och minut som backdrop till en svulstig och högkvalitativ growl. Finns alltså mycket att gilla här. Det enda som fattas är väl… tja, lite mer personlighet? Protector är som sagt en på ytan väldigt snygg låt, men frågan man måste ställa sig är om den vackra ytan värd det något IKEA-slätstrukna innehållet under den…?

LÅT: Mer Än Du Ser
ARTIST: Knogjärn
VALD AV: Fredrik

Amelie: Jag blir glad av svenska texter till hård musik och jag gillar Mer än du ser. Att bandet haft samarbeten med Martin Westerstrand och LOK förvånar inte. Växlingen mellan tokaggressiv och mjuk sång funkar fint – fram till 2.30 , “men vem faen släppte in Per Gessle i studion”?!! Nå, helheten är god nog för att jag ska kolla upp tidigare KNOGJÄRNs musik och hålla koll på fullängdaren som annonserats till senare i år.
Martin: Introt får mig att tänka lite på PANTERAs fina och tunga sväng. Greppet med tung vers med lite skriksång och refräng med rensång känns visserligen ack så uttjatat, men jag blir inte arg när jag lyssnar på den här låten, även om den bara känns lite ljummen, så kan jag nog stå ut med att lyssna fler gånger på den. Beroende på dagsform – pendlande från ljummet till sjudande.
Robert: Första delen av Mer Än Du Ser är rätt skön. Känns lite som en välartad lillebror till svenska stökigheter som LOK eller till och med ZOMBIEKRIG. Tyvärr håller det inte riktigt hela vägen då KNOGJÄRN vill omfatta lite för mycket. Poppiga skönsjungande refränger rimmar illa med den uppkäftiga starten. Okej låt, men inte mer.

LÅT: Cerecloth
ARTIST: Naglfar
VALD AV: Martin

Robert: Rutinerade NAGLFAR släpper inte ifrån sig dåliga saker. De vet precis hur de vill att black metal ska låta, och behärskar sitt värv till fullo. Mitt problem med dem överlag – alltså inte kopplat till just detta spår – är att det för egen del liksom flyter på ytan. Jag gillar det, men glömmer bort det snart efter, och det är som att musiken inte riktigt sjunker in och gör ett bestående intryck.
Fredrik: Konventionell black metal, med frostig desperation flödande ur porerna. Väl utfört och snyggt presenterat, men som sagt också tämligen konventionellt, vilket gör låten humörberoende. När jag inte är på humör för black metal punkt slut, finns ingen unik hook som ändå drar in mig, men när jag är upplagd för själslig svärta funkar detta spår alldeles, alldeles ypperligt!
Amelie: Detta är högkvalitetssvartmetall. NAGLFAR gör med Cerecloth inga misstag men heller inga utflykter till nyare sfärer. Tryggt, ja så tryggt som nu black metal kan bli. Och det är gott så om än inte revolutionerande.

LÅT: Aggressor
ARTIST: Vredehammer
VALD AV: Robert

Fredrik: Svärtad döds med en viss elektronisk vibb i produktionen, vilket slår mig som ett ganska originellt sound. Köttigt och bra, med ganska snygga riff. Dock blir låtens nästan fem minuter lite jämntjocka i längden, då tempot står stadigt mitt i ledet rakt igenom. Lite snärtigare förpackning hade gjort låten gott, VREDEHAMMER är i övrigt en klart trivsam bekantskap.
Amelie: Aggressiv – aggressivare – VREDEHAMMER!
Inledningen. Aggressiviteten. Helheten. Har hållit ett getöga på Per Vallas görande och låtande alltsedan samarbetet med Ole Alexander Myrholt i THOSE LEFT BEHIND för tiotalet år sedan och med tredje albumet “Viperous” har VREDEHAMMER utvecklats till något jag gärna lyssnar till alla dagar i veckan. Hett!
Martin: Jag gillar prick allt med den här låten, utom refrängen som enbart är tjatig. I övrigt så är detta en mäktig uppvisning i svärtad döds med pretentioner!