Etikettarkiv: Wheel

Årsbästalistan 2021 – Fredrik

Ännu en gång dags för det närmast omöjliga uppdraget att rangordna årets tio bästa skivsläpp. Ett urval som sträcker sig från årets första finalist-bubblare i form av WARDRUNA och deras ”Kvitravn” (22 januari) till årets sista i form av UKKO och deras ”Atlas” (10 december). Över hundra genomlyssnade plattor har bantats först till ett trettiotal, sedan till hälften av det, och till sist de tio guldkorn ni hittar nedan. Ett svettigt men också njutbart arbete!

Topp 10 Skivor

10. Bleed The Future – ARCHSPIRE
Ett av årets mest hyperbrutala album kan vid en första genomlyssning utgöra en svårtuggad knogmacka, men ”Bleed The Future” har mer att erbjuda än fullt ös medvetslös i 300 BPM. Här finns intelligenta riff, vackra harmonier och fler nyanser än man först kan ana. Men visst, den där kompromisslösa aggressionen är ändå spaderässet i den lek ARCHSPIRE delar från.

9. Royal Destroyer – THE CROWN
Årets kebabpizza på årsbästalistan är utan tvekan THE CROWN och deras ”Royal Destroyer”. Är den nyskapande eller i besittning av något slags kulturella pretentioner? Nej, inte ett dugg. Sitter den som en smäck även vid upprepad konsumtion? Jajamensan! Solid, genuint energisk och medryckande dödsmetall med trivsamma inslag av thrash och grind, tillräckligt väl utförd för att rättfärdiga en plats på denna lista.

8. Unmaker – LLNN
Tänk er CULT OF LUNA, fast bara inte så himla luftigt lätta och med lika glättigt humör, så har ni LLNN… Här finns rejält med ångestdesperation och mörker, men framför allt en tyngd av svart hål-densitet. ”Unmaker” är förvisso en något ojämn platta, men i spår som Obsidian, Division och Tethers mosar LLNN allt. De solsystem som råkar komma i vägen när denna best vältrar sig fram genom ett kallt, ödsligt universum smulas obönhörligt sönder, och det är svårt att inte älska denna dystopiska undergångssymfoni.

7. Moonflowers – SWALLOW THE SUN
Svalt, dystert och påtagligt vackert på det där närmast omisskännligt finska sättet; en melankoli som man känner att verkligen har slagit rot i själen. Mixen mellan spröd skönhet och malande tyngd fungerar ypperligt, och när ”Moonflowers” också är en av SWALLOW THE SUNs mer tillgängliga plattor räcker det långt.

6. Resident Human – WHEEL
Denna listas mest kultursvåra och pretentiösa platta, kanske, men så finns där också en verkshöjd som lever upp till pretentionerna. Lekfullt, energiskt, intelligent och i besittning av både rått driv och luftig elegans. WHEEL har med ”Resident Human” förfinat sitt koncept och landat i en platta som torde kunna förföra fans av så pass skilda akter som PAIN OF SALVATION, MASTODON och TOOL.

5. Lake Drinker – HORNDAL
Kött, blod och eld! Om WHEEL talar till vårt intellektuella ”överjag”, talar HORNDAL till vårt köttsliga ”det”. Svulstig och mäktig old school-döds med helt rätt anslag av traktor-dist och elaka dissonanser. Det var länge sedan jag hörde ett svenskt band lika ypperligt förvalta arvet efter ENTOMBED och DISMEMBER. I spår som Rossen och Ruhr står man på giganters axlar högt över det mesta annat som släppts detta år.

4. Where The Gloom Becomes Sound – TRIBULATION
Med “Where The Gloom Becomes Sound” har TRIBULATION slagit ner sina bopålar och timrat sin jägarstuga i gränsmarkerna mellan SOLSTAFÍR och WORMWOOD, och de byten man nedlägger är de ståtligaste bestarna från bägge territorierna. De bitterljuva folkmusikvibbarna är ack så sköna, och kompletterade med det råa mörker som lurar mellan de mossbelupna stammarna i den värmländska urskogen biter de sig fast i själen. Kronan på verket, Hour Of The Wolf, är en av årets allra, allra bästa låtar!

3. The Bleeding Veil – IN MOURNING
Som en trögflytande flod av isvatten, aska och tonsatt sorg sveper ”The Bleeding Veil” fram över landskapet, slukar döda skogar och karga berg, dränker människornas byar samt deras futtiga känslor och hopp. Årets mest sorgsna album, men också ett av dess allra vackraste. Köttig growl samsas med black metal-minnande nordanvinds-riff, spröda mollklanger med pampiga arrangemang. Mäktigt!

2. Etemen Ænka – DVNE
Länge, länge nosade DVNE på förstaplatsen på den här listan. Skottarnas andra fullängdare är trots allt en i princip komplett platta, som erbjuder hypnotiskt malande riff, kaotiskt blixtrande energi, lekfulla och intelligenta arrangemang samt melankolisk skönhet. Råvarorna utgörs av de finaste styckdelarna från akter som BARONESS, KYLESA och MASTODON, och den mustiga gryta som serveras har härlig sälta och pepprighet. En musikalisk festmåltid!

1. Imperial – SOEN
Även om det nästan stör mig lite att jag är så förutsägbar (När SOEN 2017 släppte ”Lykaia” hamnade den plattan tvåa på min årsbästalista, och 2019 hamnade ”Lotus” överst på densamma) så kan jag inte annat än  att kapitulera. Det är något med kombinationen av Martin Lopez lekfulla trumspel, de intrikata stackato-riffen från Cody Ford och inte minst Joel Ekelöfs eteriskt vackra stämma som talar direkt till mitt musikaliska hjärta.

Vid de första genomlyssningarna av ”Imperial” undrade jag om den inte var lite för mjuk trots allt? Med tiden har jag dock insett att anslaget – om än något luftigare än på tidigare plattor – sitter helgjutet. Modesty är i mitt tycke den enda flisan slagen ur en i övrigt oklanderligt vackert mejslad skulptur, resterande låtar är samtliga genuint starka kort. Musik att bli kär till, och kär i. Musik att sörja till, men som också skapar hopp. Och, åtminstone här och var, även att headbanga till… SOEN har gjort det igen.

Övriga betraktelser

Årets guilty pleasure
Egentligen tycker jag förstås inte att man skall svänga sig med en term som ”guilty pleasure”, antingen så gillar man något och då är det okej, eller så gör man det inte och då är det också okej. Men i den mån det nu finns något sådant som guilty pleasures, så är BLOODBOUND och deras ”Creatures Of The Dark Realm” mitt skyldiga nöje detta år. Som alltid oerhört sliskigt och polerat, men inte desto mindre skriver de melodier som är enerverande catchy och fästande. Så pass så, att det snudd på räckte till årsbästalistan.

Ge! Mig! Livemusik! Nu!
Herregud vad jag saknar livemusik. Jag hann förvisso se HORISONTs avskedsspelning på Pustervik nu i höstas, innan pandemirestriktionerna återigen stängde dörren till den typen av arrangemang. Att efter 1,5 års uppehåll äntligen få känna baskagge-vibrationerna i bröstbenet var så vackert att jag nästan började grina… (True story!) Jag behöver mer av den varan, och ju förr desto bättre.

Om världen bara sköter sig har jag bokat SOEN i januari, sedan AVATAR i mars samt PRIMORDIAL/NAGLFAR/ROME i april. Jag håller alla de tummar jag har för att åtminstone någon av dessa skall få genomföras.

2021  – en late bloomer
Ganska länge tyckte jag faktiskt att 2021 som musikår betraktat kändes lite svagt. Men en stark andra halva av året sett till vad som släpptes, i kombination med ett mer fokuserat lyssnande, fick mig att ändra åsikt. Årets tio i topp håller om möjligt faktiskt bättre klass än de flesta år! Jag menar, bara en sådan sak som att en platta av ”Moonflowers” kaliber återfinns nere på plats sju? Starkt!

 

Halfway to Hell 2021

Halva musikåret 2021 har passerat. Året har rent allmänt, precis som sin föregångare, varit ganska annorlunda sett till läget i världen. Men inget ont som inte för något gott med sig. Konserter och turnéer lyser fortsatt med sin frånvaro, vilket så klart gör ont i själen hos alla musikälskare, men å andra sidan innebär detta att många artister tillbringar tiden i studion. Det har således släpps en hel del musikaliska godbitar så här långt under året, och här plockar vi WeRock-skribenter ut våra favoritkarameller så här långt. Hoppas det skall smaka!

Alla pralinerna i gottepåsen hittar ni i spellistan här under. Varför respektive bit har valts ut kan ni läsa om ni scrollar ned!

Amelie

VREID – Morning Red
Årets hittills starkaste är ett komplett album med vidhängande spelfilm och sammanhållen berättelse genom de åtta spåren på Wild North West. Låten Morning Red kunde platsa på en sjuttiotalsplatta med t.ex. PINK FLOYD och är lika mycket eller lite representativ för denna varierade skiva som något av de andra spåren. Suggestivt.

NETHERBIRD – Towers Of The Night
Allra käraste NETHERBIRD kommer med nytt album senare i sommar och förstasingeln visar att bandet även denna gång bjuder på kvalitet, känsla och sitt gott igenkännliga sound. Towers Of The Night är en läcker aptitretare från kommande Arete.

TRIBULATION – Inanna
Jag kunde verkligen välja nästan vilken som helst av låtarna från Where The Gloom Becomes Sound till denna lista. Inanna är en av de riktigt tunga, långsamt grävande låtarna som river sig in i bröstkorgen på det blödande gothiska sätt som bandet är mästare i.

GOJIRA – Hold On
Nu blir det sväng! Årets platta från franska Gojira innehåller mycket av mycket och många annorlunda tongångar. Även om albumet är en aktiv helhet finns också gott om enskilda höjdpunkter. Vill du ha sväng är det kanske Hold on du väljer.

MAESTITIUM – Tale Of The Endless
Så roligt med ett helt nytt band som med friskt mod vågar gå i den svenska melodiska dödsmetallens väl upplöjda fåran. EP:n Tale Of the Endless bjuder på både tyngd och styrka och titelspåret här är det allra starkaste.

NEKROMATHEON – Scorched Death
Efter nästan decenniet sedan förra album återkom norska NEKROMANTHEON med en friskt thrashig platta och Scorched Death är exempel på hur väl bandet förvaltar traditionen med förnyad kraft.

CULT OF LUNA – Wave After Wave
Ett mästerverk signerat CULT OF LUNA. Såsom de tagit för vana att nästan alltid bjuda oss på och även årets EP-album innehåller flera sådana som här i Wave After Wave. Låt dig föras med vågorna och njut.

DEVIL SOLD HIS SOUL – The Narcissist
Som alltid med djup känsla spelar DEVIL SOLD HIS SOUL på dina inre strängar i den tyngsta låten på albumet Loss. En not med ”börja här” vid detta spår skulle också vara en bra ingång till bandets musik för nykomlingen.

TORTURED DEMON – In Desperation’s Grip
Tretton, fjorton och sexton år var bandmedlemmarna när debuten spelades in och därifrån hämtar vi In Desperation’s Grip. Var hittar ett gäng, ja ursäkta, pojkspolingar kraften och tyngden för en sådan skapelse? Imponerande.

WORMWOOD – The Archive
Otursförföljd med stämningshot och kanalgrundstötning som element har WORMWOODs kommande album Arkivet varit. Jag är säker att väntan är värd det, 27 augusti är nytt datum, och förstasingeln The Archive visar bandets styrka.

Fredrik

THE GREAT DISCORD – Blood And Envy
Eteriskt vackert á la OCEANS OF SLUMBER blandat med energiskt tuggande á la RAMMSTEIN utgör en betvingande mix, och borgar för en av årets hittills allra vassaste låtar.

SPECTRAL WOUND – Frigid And Spellbound
28 grader och sol ute? Spelar ingen roll när SPECTRAL WOUND släpper loss sina helvetiska isdemoner, då kommer frosten att rita mönster på din själ likafullt. Ruggigt bra black metal.

ALLUVIAL – 40 Stories
Stämningsfullt och vackert i stora delar, men den stenhårda brutalitet ALLUVIAL är kapabla till lurar hela tiden där nere i djupet, och bryter ibland ytan för att flexa sina skoningslösa tentakler. En mäktig best, detta!

DANKO JONES – Saturday
Danko är Danko, varmt solsken är skönt, kall öl är gott, och livet är värt att leva. Man mår alltid bra av lite Danko, det är inte krångligare än så.

SOEN – Antagonist
SOENs ”Imperial” kommer med all säkerhet att återfinnas på topp 10-listan över årets bästa plattor, och det högt upp. Antagonist är möjligen det allra starkaste kortet därifrån, vilket säger allt som behöver sägas.

WHEEL – Movement
Lekfullt, komplext, elegant och nervigt om vartannat. Finska WHEEL imponerar med sin platta ”Resident Human”, så ett smakprov därifrån känns givet på denna lista. Just detta spår andas kanske lite extra mycket TOOL, och det är ju inte direkt något att skämmas över.

NORDJEVEL – Gnawing The Bones
Ja, bandet heter alltså NORDJEVEL och låten heter Gnawing The Bones, så ni förstår ju ungefär hur detta låter. Men lyssnar ni så kommer ni därtill att förstå hur genuint bra detta helvetiska inferno är!

BLOODBOUND – March Into War
Ja ja, ”guilty pleasures” and what not… Visst, det osar Mello om detta, och det är så über-hjälterockigt att sockervadden går och gömmer sig för att den skäms över att inte vara sliskig nog. Men inte desto mindre är det catchy på ett sätt som är svårt att värja sig mot.

TILL LINDEMANN – Ich Hasse Kinder
Ett egentligen lite spretigt och ojämnt nummer signerat RAMMSTEINs frontman, men låten (vars video är lika originell som våldsam) har partier som når väldigt höga höjder, särskilt då i refrängen. Här finns en rå och elektrisk energi som förför med fast hand.

NoFX – Fuck Euphemism
NoFX levererar en kort och koncis, trallvänlig pärla av gammalt hederligt snitt. Den enda motivation som egentligen behövs avseende platsen här? Textstrofen ”I’m a wordsmith & wesson”

Martin

KARDASHEV – Snow-Sleep
Med musik som framkallar de stora känslorna på en EP som genomgående dräper kvalar Snow-Sleep med råge in på en lista över årets bästa låtar.

CRYPTOSIS – Flux Divergence
Illtjutet i början av låten innan tvåtakten gjorde att jag skickades upp i omloppsbana. Tur att resten av låten gjorde att jag stannade kvar där. Thrash av det snitt som presenteras på ”Bionic Swarm” har mitt i det närmaste oreserverade stöd.

DVNE- Satuya
En majestätisk låt från en kungligt förträfflig skiva! DVNE visar med förkrossande tydlighet att de är ett band att räkna med!

PARANORM – Critical Mass
Den inledande låten på en triumfartad debutskiva som får mig att tänka tillbaka på band som MEGADETH och DEATH när de banden stod på sin kreativa topp. Och det säger en hel del om hur bra PARANORM är!

IOTUNN – The Tower Of Cosmic Nihility
Galaktisk mäktighet! Om ett band får till en låt av den här digniteten så ska de känna sig nöjda. IOTUNN drämmer hem en hel skiva med låtar av den här kalibern, men den här är helt enkelt bäst!

EVERGREY- In The Abscence Of Sun
Få band kan som EVERGREY få till ett croonande i metalform. Här lyckas de med råge med bedriften, och dessutom har låten en så satans vacker refräng!

TRIBULATION – Dirge Of A Dying Soul
Ett av Sveriges mest originella band levererar en låt som får mig att tänka på den svenska folkmusiktraditionen och inte rygga tillbaka, vilket i sig är en bedrift! Att den sedan är så magiskt snygg skadar inte heller!

MARE COGNITUM – Frozen Star Divinization
En majestätisk uppvisning i atmosfärisk black metal som hemsöker själen under varje lyssning. Vid sidan av SPECTRAL WOUND är detta den bästa black metal ni kommer höra i år.

HELLOWEEN – Skyfall
En låt som så tydligt visar på ett band som har koll på sin historia, samtidigt som den knyter an till hela den europeiska power metaltraditionen och visar varför HELLOWEEN med kraft är tillbaka. Omöjlig att inte älska!

SILVER TALON – Deceiver, I Am
En låt som det sprutar metal om! Att kunna kombinera modern thrash, döds, doom och en sånginsats som minner om Rob Halford eller King Diamond med en satans känsla för melodisk ackuratess gör att denna låt är självskriven i listan.

Robert

KANONENFIEBER – Die Feuertaufe
Man vill ju börja sin del av spellistan med en typisk öppningslåt, och gärna en överraskning. Enter: Eldsdopet från tyska KANONENFIEBERs platta ”Menschenmüle”, svärtad döds om första världskriget.

HORNDAL – Thor Bear
HORNDAL gör något alldeles eget, och flätar ihop sin musik med hemortens öde och undergång. Detta är månne inte bästa låten på skivan ”Lake Drinker”, men den som bäst representerar bandets särprägel. (Ja. Låten är skitbra fast den inte är skivans starkaste!)

YOTH IRIA – Hermetic Code
Grekiska duon YOTH IRIA knockade sockorna av undertecknad med sin debut ”As The Flame Withers”. Black metal med gotiska heavy metal-toner, och den här låten är en underbar andningspaus i det övriga smisket.

EVERGREY – A Dandelion Cipher
Men vad fan, nu är jag där igen? Jag som går runt och tror att jag inte gillar EVERGREY för att de är ”pretentiösa” faller dit lika stenhårt på årets ”Escape Of The Phoenix” som jag gjorde med förra given. Detta är bara ett av flera höjdarspår som bjuds.

DOMKRAFT – Into Orbit
Svenska DOMKRAFT levererar doom med samma vibb och desperation som nu avsomnade KHOMA  hade, utan att för den skull röra sig i samma musikaliska genre. Årets ”Seeds” är bandets starkaste platta såhär långt och inget du vill missa.

VIRAL – Machine
Enkel och straightforward heavy metal som smittar lättare än en pandemi nära dig. Linköpingssönerna levererar en självbetitlad debutplatta med total DIY-stämpel, och de gör det bra. Gillar man ACCEPT, RUNNING WILD och IRON MAIDEN gillar man VIRAL!

FROZEN SOUL – Crypt Of Ice
Detta är den dödsmetallplatta som spelats klart flest gånger i år hos undertecknad. Texaskvintettens fullängdsdebut ”Crypt Of Ice” lär dyka upp på ett helt knippe årsbästalistor när 2021 ska summeras.

JESS AND THE ANCIENT ONES – World Paranormal
Kanske är det bästa med hårdrocken att den rymmer i stort sett allt vad gäller smaker och genrer. Självklart behöver en spellista lite finsk ockult psychedelica/rock för att påvisa denna bredd, och när JATAO är lika bra som de är här står de i en klass för sig själva.

TRIBULATION – In Remembrance
Åh, vad bra de är, TRIBULATION! Jag brukar ha svårt för när det mixas svenska och engelska i samma låt, men banne mig om det inte är det som sitter kvar lååååångt efter att låten klingat ut?

HARAKIRI FOR THE SKY – Sing For The Damage We’ve Done
Duon HARAKIRI FOR THE SKY fortsätter att imponera, och dubbelskivan ”Maere” är proppfull med deras episka musik, och att avsluta den här listan med bandets musik känns klockrent. Precis i gränslandet mellan black metal, shoegaze och… pop?

Hot or not? – Januari 2021

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Ödet
ARTIST: Bhleg
VALD AV: Amelie

Martin: Bra stämning, och bitvis extremt snygga melodier. Produktionen är som jag förväntar mig av creddig black metal – nuförtiden har jag lärt mig att lyssna bortom bristen på substans av bas och kräm i gitarrerna och ändå kunna gilla musiken. Men tanken ligger ändå där och gnager – hur mycket bättre hade detta inte kunnat på med bara aningens mer kött i ljudbilden? Min gissning är  att jag hade tänt till på alla cylindrar.
Robert: Nordvis kan vara det skivbolag som jobbar hårdast i Sverige och har bäst fingertoppskänsla, där BHLEG är på upppåtgående och detta är ganska bra. Black metal på svenska, och med lite mer krut i såväl produktion som ”jävlar vad de brinner för sin sak” (jämför exempelvis MURG här, och känslan i magen när de släpper lös  – då känner man med hela kroppen och själen att de menar vad de skriker om) så hade detta varit lysande. Nu stannar det vad bra, och riskerar drunkna i andra och mer intressantare släpp, trots den inneboende kvalitén.
Fredrik: BHLEG har möjligen gett bort sin basgitarr till EYEHATEGOD (se nedan) för här snackar vi klassiskt old school black metal-sound: kyligt, naket och  i ärlighetens namn ganska platt. Låten är inte alls så tokig, det finns ett och annat rätt stämningsfullt parti med rå men vacker ångest. Avslutningen är bäst, med sitt trögflytande, sorgsna mässande. Känslan av demo-kassett är dock svår att överkomma, vilket stör mer än jag skulle önska.

LÅT: Movement
ARTIST: Wheel
VALD AV: Fredrik

Amelie: Det börjar som en väldigt trevlig låt. Det svänger tungt. Men hoppsan, där kommer det sång som inte riktigt håller, rentav rätt menlös. Sen försöker vokalisten ta i lite mer och det låter som att han… försöker ta i lite mer. Och mer än så blev det inte. Gott sväng dock.
Martin: Jag erkänner villigt att jag är oerhört svag för den här sortens metal där det märks att musikerna vet vad de sysslar med och inte är rädda för att visa det. Musikaliskt sett är detta oklanderligt till den grad att jag hade kunnat vara utan sången och ändå vara nöjd.
Robert: Finkultur. Korslagda sparrisar. Pretentiöst. Nej, den här typen av uträknad och lite tillrättalagd musik behöver vara extraordinärt bra för att tilltala mig, och dit når inte WHEEL (speciellt sånginsatsen är en black om foten), vilket leder till att jag tappar intresset relativt fort.

LÅT: Eternal Nocturnal
ARTIST: Evergrey
VALD AV: Martin

Robert: Episkt så det förslår, och med den där känslan av hur man bygger ett crescendo. Stundtals är det här allt jag vill ha av musik då det träffar precis rätt. Ändå.. det är kanske liiiite för mycket av det goda ibland, och låten hade gärna fått vara lite kortare för att vinna i slagkraft. Bästa låten i denna omgång är det lätt i alla fall!
Fredrik: Jätteläckert signatur-riff, och överlag en väldigt snygg och elegant låt. Refrängen är väl i ärlighetens namn snudd på schlager, den är oerhört pompös och polerad, men som helhet funkar det faktiskt rätt bra. Visst, det är inställsamt på gränsen till sliskigt, men inte desto mindre finns där några rätt vassa hooks.
Amelie: Ja, men det här har en hört förr! Inget nytt för solen att lysa över men visst är det snyggt och mycket välslipat, kanske lite väl mycket slipat ibland. EVERGREY är ett sånt där band det är svårt att inte gilla men riktigt sån hetta som vid den mänskliga Fenixen på albumomslaget uppnås inte här. Extra pluspoäng dock för den känsliga lyriken.

LÅT: High Risk Trigger
ARTIST: Eyehategod
VALD AV: Robert

Fredrik: Baaaaaasmuller! Ingen kan anklaga EYEHATEGOD för att ha gjort produktionen för krispig och sval, här är det köttig traktordist med de låga frekvenserna uppvridna högt som gäller. Riffandet påminner bitvis om gamla hederliga CATHEDRAL, om än med skavigare (ibland nästan punkig) sång här. Behagligt, nostalgiskt och inte ett dugg nyskapande tunggung. ”En trivsam bagatell”, tänker jag, och headbangar försynt vidare i takt. För det gör man.
Amelie: Här bullrar och mullrar det om röst och instrument. EYEHATEGODs låt är jämnbrutal rakt igenom och tramsar inte med sådant som att växla till renare sång eller renare ljud, nejnej. Och det här funkar! Det pyr och glöder starkt och kunde faktiskt fatta eld när som helst.
Martin: Gött att höra att EYEHATEGOD är på gång med nytt material, och att det låter så här bra gör mig sjukt taggad på mer! Helt underbart sväng och en produktion som jag gillar. Sången är exakt så rå som jag förväntar mig av bandet.