Musikåret 2024 läggs till historien, och i sedvanlig ordning är den stora utmaningen att finna tillräcklig tid för att ta till sig och ge rättvisa till de plattor som släppts. Överlag ett starkt år, där undertecknad helt uppenbart – om man ser till hur listan slutligen formerar sig – föredragit relativt lättlyssnade skivor. Oh, och givetvis har en hel drös med skivor missats under året men som säkert kunnat ta en plats på listan. Med andra ord… allt är som vanligt! 🙂 
Topp 10 Skivor
10. Songs Of Blood And Mire – SPECTRAL WOUND
Förra given från detta kanadensiska black metal-band var bra, men årets giv är än bättre. Fräsande, svängig, tajt och med precis den där vibben i produktionen som gör att det klöser bra. Läs gärna redaktör Martins recension av plattan, där finns fina ord!
9. Songs Against Humanity – THE SPIRIT Tyska THE SPIRIT spelar black metal i sån där fin korsning med thrash precis som undertecknad vill ha det. Gitarrljudet sitter som en smäck, och låtarna har den där speciella förmågan att fästa. Denna fjärde platta är kanske bandets mest lättillgängliga, strösslad med hits.
8. Teenage Rebel – NESTOR
Falköpings stoltheter skruvar upp nostalgivolymen på max och öser på med allt de har på denna andra comebackplatta, och faaaan vad det funkar! Det är knappast nyskapande, det är knappast överraskande men vad spelar det för roll när det träffar så sjukt rätt? Ståpälsen som titelspåret ger – speciellt för oss som kommer från mindre städer – är löjligt skön…
7. Beyond The Reach Of The Sun – ANCIIENTS
Skönt svängigt, utan att för den skull göra avkall på djupet och komplexiteten. ANCIIENTS är det där bandet man kan dra ur bakficka för att tipsa nästan vem-som-helst om. ”Jasså, du gillar groove? Döds? Black? Mastodon-ish?” Jag har ett höjdartips till dig…
6. Blazing Inferno – YOTH IRIA
Bra år för Gregisk black metal i år, giganterna ROTTING CHRIST släppte sin dunderplatta ”Pro Christou” och var på vippen att knippa en placering på denna skribents topplista de med – men allra vassast är YOTH IRIAs andra platta. Gosse, detta svänger, väser, skriker sig fram. Lika bra (eller kanske till och med bättre?) än debuten!
5. Nordic Gothic – CEMETARY SKYLINE
Löjligt smittande och enkla (mörka) melodier och ett vemod som slår rot är receptet på den här skivan. Från start till mål är det här en trygg musikalisk hamn att ankra i. Tvätta öronen från distad och ilsken musik!
4. Theories Of Emptiness – EVERGREY .
I vanlig ordning bjuder EVERGREY på en platta smockfull med underbara refränger, episka och storslagna stunder. ”Theories Of Emptiness” innehåller ett helt knippe låtar av den där digniteten och kvalitén som gör att man kommer på sig själv med att nynna och sjunga på strofer och refränger långt efter att själva lyssningen tagit slut. Det är såklart ett gott tecken, och Göteborgarna fortsätter att vara ett Sveriges starkaste akter.
3. Stay Free! – FREEDOM
…detta kan inte kallas hårdrock, och är helt klart en katt bland hermelinerna på en lista och en site som denna, men: fuck it. FREEDOM levererar en korsning av Tom Petty, The Hellacopters, Bruce Springsteen och ett 70-talsband som startar i ett garage down the street samtidigt som de virar in texter med underfundiga referenser och vinklingar på ett sätt som är omöjligt att värja sig mot. ”Stay Free!” är andra fullängdaren, och hos undertecknad har den snurrat närapå oförsvarligt många varv, varenda gång med mungipor uppåt som resultat trots att skivans kompakta 42 minuter innehåller lika stora delar sorg, vemod och svärta som känslan av att cykla mot solen en sommardag utan att behöva bry sig ett smack om något alls. Stay Free!
2. Beyond The Palest Star – VORGA
Detta är – med lätthet – den snyggaste fysiska utgåvan på CD, och en värdig uppföljare av debuten ”Striving Toward Oblivion”. Andra skivan från tyska VORGA är beskriven i mer detalj från undertecknads sida i den recension som gjordes tidigare i år, och länge hade den en förstaplacering på årets topplista som logisk och sannolik – så bra är den. Det är utan tvekan årets starkaste black metal-giv, och med låtar som Voiddeath, Magical Thinking och urstarka The Sophist sätter den spår som lär räcka långt bortom skivåret 2024…
1. Mind Burns Alive – PALLBEARER
Spotify hävdar att min mest spelade låt 2024 är Where The Light Fades, öppningsspåret på den här skivan. Det är sannolikt sant, det enda som Spotify inte tar hänsyn till är att den spelats vansinnigt många fler varv än vad de tror eftersom skivan varit mer eller mindre bofast i stereon hemma dessutom. PALLBEARER gör musik som slår av en sträng i hjärtat, och när det är som allra bäst – lyssna på när låten Daybreak runt 3:15 in till slut släpper lös all sin makt för ett bra exempel – är det lätt att ta till tårar. 6 låtar distribuerade över 50 minuter med gitarristen och sångarens Brett Campbells svävande röst som sällskap, och baske mig om det finns en enda överflödig minut? Icket.
Det här är en skiva som kombinerar bandets mer lätta (ska vi kalla det pop?) sida från ”Heartless” med tyngden, mörkret och vemodet från resterande diskografi, och har du sedan innan ingen relation med denna Arkansaskvartett så är det en perfekt ingång. Årets mest emotionella platta är också årets bästa!
Övriga betraktelser
Vilket black metal-år!
Ja, oheliga guds moder vilket år 2024 blev för black metal! Att inte kunna hitta plats på topplistan för de dunderplattor som ROTTING CHRIST, GAEREA, KVAEN, IN APHELION, HULDER, KANONFIEBER, NECROPHOBIC, GROZA, VREDEHAMMER, DÖDSRIT eller VÆGTLØS är ju inget annat än… bisarrt. Och säger det mesta om vilket jävla år den här genren presterat.
Vilken konceptplatta 1: HORNDAL och deras ”Head Hammer Man”
Detta är HORNDALs mest dynamiska alster, och tycks katapultera dem till Elitserien i svensk hårdrock – mer välförtjänt kan det inte bli. Plattan är värd varenda hyllning, och hjälper bandet att mejsla ut en alldeles egen plats för sin rostinfluerade arbetarlyrik. Personligen gillade jag förra given ”Lake Drinker” bättre – kanske för att den var mindre dynamisk och mer rätt på? – men det är bara en fråga om tycke och smak. Det viktiga är HORNDALs fortbildning av oss alla.
Vilken konceptplatta 2: OPETH och deras ”The Last Will And Testament”
Sent kom den, OPETHs platta, därtill uppskjuten i slutet på grund av tekniska utmaningar i produktionen av de fysiska exemplaren. För egen del för sent för en placering på topplistan, då detta är en skiva som behöver tid att fästa – mer tid än vad som varit möjligt att ge den sen den väl kom – och antagligen en djupare förståelse för historien som berättas. Att verkligen följa med när testamentet från den rika despoten visar att tvillingarna inte för något på grund av misstanken om att de inte var faderns biologiska barn och fram till den riktiga tvisten, den om historien som aldrig berättats…
Något säger mig att den här plattan kommer få mer speltid 2025 än 2024.
Årets sena upptäckt: ”The Voluptuous Fire Of Sin” med DEATHLESS VOID
Plattan kom i september men gick mig helt förbi då. Upptäckt sent tack vare Erik och Tomasz på Metalpodden och deras årsbästa-avsnitt för 2024. Framförallt trumspelet är totalt galet, men hela skivan är en öronrensare som heter duga. Detta har varit soundtracket till julen -24, och jag släpar med glädje med det in i 2025!
Årets liveskiva
SKID ROW med Erik Grönvall välter London med sitt inspelade gig som finns på ”Live In London”. Bra setlista, bra ljud, bra livekänsla. Kolla in den.
Årets viktigaste återutgåva
Tony Martin-eran med BLACK SABBATH har varit totalt frånvarande från såväl digitala plattformar som möjliga att få fatt i fysiskt. Skivorna ”Headless Cross”, ”TYR” , ”Cross Purposes” och ”Forbidden” kom tillbaka på streamingplattformar och i boxen ”Anno Domini” fysiskt som en efterlängtad välgärning. Det ironiska? Den är slutsåld ungefär överallt…
Att ett favoritband som ROTTING CHRIST hamnar först på tionde plats på min årsbästalista beror inte på brister i albumet ”Pro Xristou” utan enbart på den höga nivå så otroligt många utgivningar har i år. Albumet är ROTTING CHRIST exakt såsom jag vill ha det och som det i princip varit de senaste 30 åren. Starkt jobbat!
Mycket svartmetall är det i min lista i år (som ofta) men lika viktig som den genrens personliga djup, är behovet av band som också har utblick, överblick och ser människan som den samhällsvarelse hon är. Exakt detta och dessutom starkt personlig och varm är punken i LASTKAJ 14s ”Djävulskorset”. Man behöver verkligen i dagens mörka värld ibland få bli Försiktigt hoppfull som också ett av spåret heter.
Ett album fyllt med känslor som fyller lyssnaren med känslor. Och så den färöiske sångaren Jón Aldará som förgyllande grädde på moset. Kinship är en platta som kan belyssnas när som helst, hur som helst, lågintensivt eller högintensivt, och hur ofta som helst.
Så kul att få upptäcka högklassig metal från ett för mig helt nytt land i sammanhanget, Togo i Västafrika! ARKA’N ASRAFOKOR sägs också vara Togos enda aktiva metalband så kanske inte konstigt att landet är okänt i sammanhanget. Lyriken är på engelska, franska och folkets traditionella språk, ewe. Inslag av folkinstrument och tradition, javisst, men framför allt ett varierat och spännande album.
När metal även blir en kulturgärning, historiska studier och samhällskritik kanske några tilltänkta lyssnare drar sig ett steg bakåt, vad vet jag. För mig är det alltid ett steg framåt. På sitt tredje album känns bandets robust rockiga metal ännu mer intensiv och jag låter mig mer än gärna föras med i HORNDALs berättelse om fackföreningsledaren Alrik Andersson och Storstrejken 1909. Kampen går sannerligen vidare!
År 2024 upptäckte jag på allvar 
Efter helt fantastiska ”Arkivet” (2021) var förväntningarna skyhöga och 
Debutalbumet 2022 tog många, och däribland mig, med storm. 
