Etikettarkiv: Årsbästalista

WeRocks samlade årsbästalista 2020

WeRock-redaktionen är ett gäng viljestarka individer med tydliga åsikter om den musik som ligger oss alla så varmt om hjärtat, och diskussionsvågorna om vad som är bra eller inte går alltid höga. Men självklart ville vi ge er vår samlade bild av vilka skivor som faktiskt varit allra bäst under året som gått. Så efter en målmedveten insats har vi här lyckats lista créme de la créme – WeRocks samlade årsbästalista för 2020!

WeRocks samlade årsbästalista – Topp 10 skivor

10. Uncrowned – AGES
Melodisk black metal-bandet AGES dundrade in med storm med sin debut 2015 och jag placerade den högt på det årets bästalista. Vartefter åren gått gav jag nästan upp hoppet om att något mer skulle komma från bandet men så i år slog de till igen! Lika fin, lika svart och lika melodisk seglar “Uncrown” upp högt i årets lista. (Amelie)
Individuella listplaceringar: Amelie 3. Fredrik -. Martin -. Robert -.

10. Lamb Of God – LAMB OF GOD
Nä, men dra på trissor – att de hade detta i sig, jänkarna, det trodde jag aldrig!?! En självbetitlad platta så sent i karriären som dessutom visar sig vara bandets starkaste till dags dato – jo, jag tackar jag! Sprängfylld med mangel, groove, perfekt produktion och fina gästartister har den här plattan faktiskt inga svagheter alls. (Robert)
Individuella listplaceringar: Amelie -. Fredrik -. Martin -. Robert 3.

10. Throes Of Joy In The Jaws Of Defeatism – NAPALM DEATH
Årets mest rungande uppvisning i grindcore står genrens gudfäder för. “Throes…” är en av de starkaste alstren i bandets diskografi, totalt sett, och med en frustande vrede parad med musikalisk ekvilibrism är det här en skiva som vidmakthåller NAPALM DEATHs särställning inom sin genre. (Martin)
Individuella listplaceringar: Amelie -. Fredrik -. Martin 3. Robert -.

8. Movement – DARK TRANQUILLITY
DARK TRANQUILLITY gör aldrig fel och här med “Moment” gör de mer än rätt. Storslaget på bandets eget ödmjuka sätt skrev jag när jag recenserade skivan och den beskrivningen håller fortfarande efter ännu ett otal lyssningar sedan dess. (Amelie)
Individuella listplaceringar: Amelie 2. Fredrik -. Martin -. Robert -.

8. Oceans Of Slumber – OCEANS OF SLUMBER
En triumfatorisk, och högkvalitativ, uppvisning i hur man kan omvandla påfrestningar i det dagliga livet till en i det närmaste perfekt musikalisk smältdegel. OCEANS OF SLUMBER visar på den här skivan att de är ett livsviktigt och beroendeframkallande band som gång efter annan förmår att förvåna och förföra med musik av yppersta kvalitet. (Martin)
Individuella listplaceringar: Amelie -. Fredrik -. Martin 2. Robert -.

7. Waves – DAWN OF SOLACE
Åh, Finland, ändra dig aldrig! Eller ja, det får du väl, men behåll den där melankoliska ådran som har fött – och fortsätter föda – så mycket bra musik. Att DAWN OF SOLACE är ett finskt projekt är i det närmaste omöjligt att missta sig på, det hörs. Vilket i det här fallet är något positivt, och tror du mig inte är låtar som Lead WingsAshesHidingTuli och Numb samtliga ypperliga bevis för min tes. Hyvä Suomi! (Fredrik)
Individuella listplaceringar: Amelie -. Fredrik 4. Martin 7. Robert -.

5. Infidel – AMBUSH
Bästa skivan år 2020 är en platta som verkligen hyllar livet och glädjen. Otaliga gånger har svenska AMBUSH och låtar som Heart Of Stone, Yperite och Hellbiter fått agera “pick-me-up” för egen del, och kombinationen av spelglädje, speltid och kvalitet på musiken gör till slut detta till en värdig vinnare. Heavy Metal Is The Law, kan man säga! (Robert)
Individuella listplaceringar: Amelie -. Fredrik -. Martin -. Robert 1.

5. Utgard – ENSLAVED
De norska hjältarna i ENSLAVED tronar i toppen – igen är jag benägen att tillägga, det är som en vana. Även om faktiskt förra plattan ”E” (2017) inte riktigt levde upp till mina, alltid skyhöga, förväntningar på bandet.

”Utgard” är en så gott som fulländad platta, både i enskilda delar och helheten. Jag värjer mig lite för att ge ENSLAVED ännu mer credd, de har skäppan full, men det är bara att backa och buga för kombinationen perfektion och känsla såsom den bjuds här. (Amelie)
Individuella listplaceringar: Amelie 1. Fredrik -. Martin -. Robert -.

4. Obsidian – PARADISE LOST
Efter att ha placerat 2015 års ”The Plague Within” på förstaplatsen när det året sammanfattades var jag en liten aning besviken på ”Medusa” (2017). Årets album har allt vad en vill ha av PARADISE LOST och lite till i form av några fina överraskningar. (Amelie)
Individuella listplaceringar: Amelie 4. Fredrik 7. Martin -. Robert 5.

3. Hunter Gatherer – AVATAR
Precis som ANAAL NATHRAKH är AVATAR ett band som konstant haft en god portion egensinnighet, lekfullhet och en hälsosam brist på respekt för genre-konventioner. Bandet har beskrivits som allt av heavy metal, melodisk dödsmetall, industri, progressiv “avant garde” och gud vet vad mer… Men även om potentialen varit imponerande, har jag personligen tyckt att resultatet överlag varit för spretigt och svårgripbart. Fram till nu, då.

Med “Hunter Gatherer” slår AVATAR till bollen med både kraft och skruv, och smäller den i mål kryssribba in. Visst, det här är antagligen årets mest egensinniga platta, med en spännvid från MARILYN MANSON-minnande tunggung i Colossus, via en närmast QUEEN-luftig refräng i Justice och obevekliga hooks i A Secret Door, till ett sjösjukt krälande, blytungt riffande i Wormhole. Men då alla dessa intryck faktiskt lyckas bilda ett väloljat maskineri med delarna i samklang, är det inte bara den mest egensinniga plattan – utan även den bästa. Hatten av! (Fredrik)
Individuella listplaceringar: Amelie 5. Fredrik 1. Martin -. Robert -.

2. Cosmic Terror – THE SPIRIT
Helt ärligt – den här skivan är precis lika bra som vinnarplattan, men reglerna säger att segerns sötma inte kan delas. Tyskarnas andra album är dock perfektion om du söker efter thrashig black metal, och detta är ett av de få album som är helt essentiella och livsnödvändiga 2020! (Robert)
Individuella listplaceringar: Amelie -. Fredrik 3. Martin -. Robert 2.

1. Endarkenment – ANAAL NATHRAKH
Det skulle krävas karriärens bästa album för att toppa årets lista för mig. ANAAL NATHRAKH har gång efter annan visat på den livsnödvändighet som det här bandet är för mig. “Endarkenment” är en skiva av sin samtid, ja, vi förtjänar faktiskt den här skivan, om inte annat än att för att påminna oss att världen faktiskt är på väg åt helvete. Men i sann  ANAAL NATHRAKH-anda så är “Endarkenment” en skiva fylld av rent episka melodier som väcker hopp i den kakofoni som bandet har gjort till sitt signum. (Martin)
Individuella listplaceringar: Amelie -. Fredrik 2. Martin 1. Robert -.

Årsbästalistan 2020 – Fredrik

2020, året som inte blev som någon tänkte sig eller hade önskat. Skönt då att åtminstone skivåret 2020 faktiskt har levererat – och det med eftertryck! Guldkornen var många, här följer några av de med högst karat. Det här är Fredriks årsbästalista över 2020.

Topp 10 Skivor

10. Gagging Order (EP) – MAN MUST DIE
Givet min förkärlek för bacon är det månne överraskande att jag plockar in  en vegan metal-platta på årsbästalistan. Men käftsmällar så sköna som det här kärleksbarnet mellan skramlig hardcore och stenhård dödsmetall förtjänar att lyftas fram, oavsett eventuella ideologiska meningsskiljaktigheter. Låten Milk är 2020 års bästa tokröj, hands down.

9. Impius Viam – NIGHT CROWNED
Hårt, mörkt, kyligt och vackert. NIGHT CROWNED bjuder på krispig själslig svärta med lika hög högsta-nivå som låg lägsta-temperatur. Den rensjungna textraden “vansinnet river och tär, jag sliter min själ isär” i Ira ger behagligt obehaglig gåshud, och riffet som briserar 2:19 in på Beneath No One är en bomb på 666 kiloton.

8. Kampen Går Vidare – SECOND SUN
Något av en udda fågel på årets lista. En säregen och personlig blandning av 70-tals hård rock (särskrivningen medveten, det är inte riktigt hårdrock, detta) och progg, framförd på svenska. Stilen är speciell, särskilt sången, men det finns något här som charmar, en nervig och spretig energi som är svår att värja sig emot. En musikalisk ljuspunkt i det mörker som är 2020.

7. Obsidian – PARADISE LOST 
Tänk att veteranerna i PARADISE LOST fortfarande kan nå dessa nivåer – imponerande! Ett ack så vackert och introspektivt mörker, en trögflytande, kall flod av tjära, sorg och ljuvlig glömska vars virvlar suger ner oss lyssnare under ytan och vaggar oss till evig sömn på ett underligt betryggande sätt. Precis som sig bör när det handlar om PARADISE LOST, alltså.

6. The Lone Furrow – ROME
Okej, det här är onekligen en platta utanför WeRocks gängse fåra. Även om ROME, eller Jérôme Reuter som han egentligen heter, för all del här samarbetat med PRIMORDIAL, BEHEMOTH och HARAKIRI FOR THE SKY, så handlar det mer om singer/songwriter-musik än om metal eller ens rock. Men gudarna skall veta att denna platta innehåller mer nerv och svärta än de flesta metal-plattor! Som vanligt när det handlar om ROME är materialet ojämnt, men topparna här är många och tronar på imponerande hög höjd.

5. City Burials – KATATONIA 
Verkshöjden! Ja, KATATONIA är pretentiösa, och deras gripande mollklanger och intrikata arrangemang ibland nästan utstuderat eleganta. Men skönheten i musiken på “City Burials” är omöjlig att förneka, en tsunami av bitterljuva känslor som sköljer bort alla tvivel om att platsen på övre halvan av årets topplista är välförtjänt. En platta du både kan bli förälskad och sörja det som gått förlorat till.

4. Waves – DAWN OF SOLACE 
Åh, Finland, ändra dig aldrig! Eller ja, det får du väl, men behåll den där melankoliska ådran som har fött – och fortsätter föda – så mycket bra musik. Att DAWN OF SOLACE är ett finskt projekt är i det närmaste omöjligt att missta sig på, det hörs. Vilket i det här fallet är något positivt, och tror du mig inte är låtar som Lead Wings, Ashes, Hiding, Tuli och Numb samtliga ypperliga bevis för min tes. Hyvä Suomi!

3. Cosmic Terror – THE SPIRIT 
På många sätt klassisk black metal – blastbeats, tremolo-picking, mollklanger och svartsynta texter, check! Men också en högkvalitativ, krispig produktion samt subtila men effektiva flirtar med både thrash och dödsmetall här och var. När låtskrivandet också håller god klass, resulterar detta sammantaget i den bästa black metal-platta jag hört på mycket, mycket länge.

2. Endarkenment – ANAAL NATHRAKH 
Att Dave Hunt och Mick Kenney alltid har haft en tämligen unik musikalisk vision, och en förmåga att hitta höga kreativa toppar i sitt musikskapande, är ingen nyhet. Att deras sedvanligt kaosartade attack har fått ta ett steg bakåt och ge utrymme för… tja, låtar, är däremot en aning ögonbrynshöjande. För även om det där kaoset finns där nu med, och rycker frenetiskt i kopplet, är melodier och hooks tydligare än någonsin. Resultatet är lika hårt som det är egensinnigt och bitvis genuint vackert, och som krona på verket är Feeding the Death Machine möjligen årets bästa enskilda låt.

1. Hunter Gatherer – AVATAR 
Precis som ANAAL NATHRAKH är AVATAR ett band som konstant haft en god portion egensinnighet, lekfullhet och en hälsosam brist på respekt för genre-konventioner. Bandet har beskrivits som allt av heavy metal, melodisk dödsmetall, industri, progressiv “avant garde” och gud vet vad mer… Men även om potentialen varit imponerande, har jag personligen tyckt att resultatet överlag varit för spretigt och svårgripbart. Fram till nu, då.

Med “Hunter Gatherer” slår AVATAR till bollen med både kraft och skruv, och smäller den i mål kryssribba in. Visst, det här är antagligen årets mest egensinniga platta, med en spännvid från MARILYN MANSON-minnande tunggung i Colossus, via en närmast QUEEN-luftig refräng i Justice och obevekliga hooks i A Secret Door, till ett sjösjukt krälande, blytungt riffande i Wormhole. Men då alla dessa intryck faktiskt lyckas bilda ett väloljat maskineri med delarna i samklang, är det inte bara den mest egensinniga plattan – utan även den bästa. Hatten av!

Övriga betraktelser

Årets skräll
Sista plattan ut i min gallring till topp tio-listan var OCEANS OF SLUMBERs självbetitlade alster. Att de faktiskt inte skulle kvala in får nog ses som en ganska distinkt skräll, givet högstanivån det bandet har i sig. Det är fortfarande en mycket bra skiva, det bör sägas, men jag tycker inte att de här når upp till den potential jag vet att de har.

Årets färgschema
2020, året som matchade snyggt i toner från sotad ebenholts till avgasgrå slask… Vet inte om det är för att pandemi-året 2020 varit ett mentalt betungande år, eller om det bara råkar vara så skivorna föll sig, men det är (min finska disposition för melankoli till trots) ovanligt mycket moll och svärta på min topp 10-lista i år. Jag menar så klart musikaliskt, men passande nog kan mönstret ses även på omslagen till skivorna i listan. Luftigare och mer lättsinnade rockband som HORISONT och MÄRVEL fick något överraskande se sig nästan helt sidsteppade i mitt lyssnande detta år. Blir 2021 ljusare i sinne och riff, månne?

Missa inte!
Det finns så klart en massa bra musik från året på plattor som inte är med på listan ovan. Nedan videon till en av mina absoluta favoritlåtar från året, Vaeromslag med DUNDERBEIST. Övriga choice cuts från både topp 10-plattorna och en lång rad andra hittar ni i denna Spotify-spellista:

2020 Top 50

Inget ont…
…som inte för något gott med sig, brukar det ju heta. Det här året var det mycket som brann inne för många, avseende både sociala kontakter rent generellt och (av relevans för oss här på WeRock) livemusik-upplevelser i synnerhet. Ett i bästa fall, om alla fått vara friska, på många sätt tråkigt år. Men en liten guldkant på tillvaron innebar ändå årets särprägel. Då inga band har kunnat turnera som tänkt, har det funnits gott om tid att fila på i studion. Resultatet av detta är att 2020, åtminstone enligt mig, är ett av de starkaste skivåren på mycket länge. Kvalitén både på topp 10, och på den trave skivor som varit med i diskussionen men som inte klarade gallringen, är den högsta på länge.

Årets skivomslag
Ja, det måste ju vara “Endarkenment”-omslaget från ANAAL NATHRAKH, då. Fast inte versionen ovan här i topplistan, utan den variant som bandet själva från början tänkte sig. Bildgoogla själv om du inte tror mig! (Tips: Försök gärna samla din arbetsgivare, samt eventuella svärföräldrar och barn, bakom dig vid skärmen när du gör det. Alla kommer säkert att bli överförtjusta över din goda smak…)

Mitt nyårslöfte
Förhoppningsvis innebär den nyligen inledda vaccinations-insatsen att världen framåt sommaren öppnar upp, och att vi kan börja leva mer som vanligt igen. När så sker, är mitt löfte till mig själv att ta varenda möjlighet jag har att se musik live. Hyggligt bra band på hyggligt rimligt avstånd? Visst, vi kör! Främst för att få fylla på mina egna batterier med livslust och energi, men även för att stötta de många artister som säkerligen kämpat med sin ekonomi detta bedrövliga år. Väl mötta där framför scenen, gott folk!

Årsbästalistan 2020 – Martin

2020 är över. Och vilket särdeles märkligt, förfärligt och,  för en hel massa av oss,  dödligt år det varit. Musiken har kommit att betyda mindre för en del, och så oerhört mycket mer för väldigt många. Konserter som flyttats fram, ställts in och visats online har varit vardagen. Men många band har också levererat fantastisk, magisk och nödvändig musik under hela året. 

Topp 10 Skivor

10. Glow av COUNTLESS SKIES
En fruktansvärt imponerande uppväxling från en platta till en annan står COUNTLESS SKIES för med “Glow”. Med krossande självförtroende och suverän känsla för melodi är “Glow” en fantastisk skiva.

9. Metaphora av VOID OF SLEEP
“Metaphora” är en skiva som jag känner mig väldigt välkomnad av varje gång jag lyssnar på den. VOID OF SLEEP lyckas med att både beröra med finstämt spel, men också ett satans sväng och engagemang. “Metaphora” känns genuin och som att återse en kär gammal vän – och det räcker väldigt långt.

8. Abyss av UNLEASH THE ARCHERS
“Abyss” var mycket efterlängtad av mig, och den levde upp till förväntningarna. En power metalskiva som lyckas med den vanskliga balansgången att vara fylld av ystra krumsprång men ändå går att ta på allvar, och den gör det med råge.

7. Waves av DAWN OF SOLACE
“Waves” är en av årets mest välkomponerade och väldisponerade skivor. Varenda ton känns nödvändig, och låtarnas placering direkt avgörande för hur jag upplever den här skivan. Med omisskännlig finsk pondus levererar DAWN OF SOLACE en skiva till brädden fylld av melankoli som ändå får mig att känna mig upplyft.

6. Virus av HAKEN
“Virus” är skivan där HAKEN får allt att stämma. Låtarna håller elitklass och utmärks av en tydlig vision av vad bandet vill med sin musik, de enskilda medlemmarnas insatser glänser, och produktionen är fantastisk.

5. The Sanguinery Impetus av DEFEATED SANITY
Ytterligare en krossande platta från det mest intressanta bandet inom den tekniska dödsmetallen. Med bister emfas briserar DEFEATED SANITY på ett fullständigt magiskt vis på “The Sanguinery Impetus”. Den rent fantastiska innerligheten bandet snidar fram i sin musik gör att det är omöjligt att betrakta den här skivan som en angelägenhet enbart för de redan invigda.

4. Rising Vengeance av NAWABS OF DESTRUCTION
Skruvboll nummer 2, och vilken skruvboll sedan! Jag har inte varit med om att en skiva så totalt har lyckats golva mig så sent in på året som den här plattan gjorde. Fylld av ystra krumsprång, men också med en känsla av hemtrevnad är “Rising Vengeance” en skiva som levererar på alla plan.

3. Throes Of Joy In The Jaws Of Defeatism av NAPALM DEATH
Årets mest rungande uppvisning i grindcore står genrens gudfäder för. “Throes…” är en av de starkaste alstren i bandets diskografi, totalt sett, och med en frustande vrede parad med musikalisk ekvilibrism är det här en skiva som vidmakthåller NAPALM DEATHs särställning inom sin genre.

2. Oceans Of Slumber av OCEANS OF SLUMBER
En triumfatorisk, och högkvalitativ, uppvisning i hur man kan omvandla påfrestningar i det dagliga livet till en i det närmaste perfekt musikalisk smältdegel. OCEANS OF SLUMBER visar på den här skivan att de är ett livsviktigt och beroendeframkallande band som gång efter annan förmår att förvåna och förföra med musik av yppersta kvalitet.

1. Endarkenment av ANAAL NATHRAKH
Det skulle krävas karriärens bästa album för att toppa årets lista för mig. ANAAL NATHRAKH har gång efter annan visat på den livsnödvändighet som det här bandet är för mig. “Endarkenment” är en skiva av sin samtid, ja, vi förtjänar faktiskt den här skivan, om inte annat än att för att påminna oss att världen faktiskt är på väg åt helvete. Men i sann  AN-anda så är “Endarkenment” en skiva fylld av rent episka melodier som väcker hopp i den kakofoni som AN har gjort till sitt signum.

Övriga betraktelser

Årets bästa öppningslåt är Flesh And Blood på italienska DGM:s platta “Tragic Separation”. 0:58 in i låten kommer ett av de mest magiska breaken jag hört i en låt. Jag tror att jag har lyssnat på låten, som såklart är mer än bara ett fett break, närmare 100 gånger. Lika njutbar varje gång.

Årets livboj 1 är Metalpodden som förutom att hålla hög klass rakt igenom hela säsongen  har lyckats kittla med ämnen som jag kanske inte skulle tyckt var speciellt kul om det inte var Tomasz och Erik som pratade om dem. Avsnitten om koklockor och grottdöds, och Grift, RFTC och saxofoner var lika oväntade som uppfriskande!

Årets livboj 2 är AT THE MOVIES, bandet bestående av Björn Strid, Morten Sandager, Allan Sørensen, Chris Laney, Linnéa Vikström, Pontus Egberg och Pontus Norgren gjorde torsdagarna under 10 veckor till en dag att se fram emot med sina helt underbara covers av gamla filmhits från 1980-talet.

Årets bottennapp är utan tvekan alla inställda konserter och festivaler.

Årets format är EP:n. Det har kommit en otrolig mängd fantastiska EP:s under året. PURE WRATHs “Forlorn Soldier”, HIGH COMMANDs “Everlasting Torment” och ABORTEDs “La Grande Mascarade” är tre som jag tycker har förgyllt tillvaron under året.

Årets trummis är Dirk Verbeuren. Mångsidigheten och det nästan fanatiska drivet har gjort att belgaren är en favorit sedan många år. Att 2020 blev de inställda turnéernas år har gjort att Dirk har trummat loss på väldigt många plattor – “Purgatory” av THE PROJECT HATE, “Edder & Bile” av CADAVER, “Vist” av VETUR, “Scarcity” av BRAVE THE COLD och ett par singlar med sitt eget grindcoreprojekt BENT SEA är en försvarlig mängd högkvalitativa nedslag från trummisen.