Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Lorna Shore – And I Return To Nothingness

Lämna en kommentar

ARTIST: Lorna Shore
TITEL: And I Return To Nothingness
RELEASE: 13/8 2021
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Deathcore är en genre som det kostar på att lyssna längre perioder på. Jag känner mig oftast ganska dränerad efter hela fullängdare med flertalet av banden som befolkar foran. Undantag finns naturligtvis – WHITECHAPEL, JOB FOR A COWBOY och RED CHORD  exempelvis – men annars så blir priset för högt för mig.

Därför är just EP-formatet perfekt anpassat för att jag ska gå igång ordentligt på LORNA SHOREs ”And I Return To Nothingness” som är bandets första musik på ett tag och den första plattan som nye sångaren Will Ramos medverkar på. Och han vill sätta ribban högt – det är nästan plågsamt att lyssna på den bestraffning han utsätter sina stämband för – framför allt i de episkt, ja nästan parodiskt tunga breakdowns som förekommer här.

Men LORNA SHORE ser till att fläska på med rejält med symfoniska inslag också. De tycks besatta av körer som tydligt kontrasterar mot det rens som trummisen Austin Archey bjuder på här.

Jag har lyssnat om och om igen på dessa tre låtar – är klart imponerad, så till den milda grad att jag ser fram emot att se vad bandet kommer att hitta på när väl en fullängdare släpps. Inte bara lyckas bandet tillfredsställa genrekonformisterna som sannerligen har gått igång på To The Hellfire som i skrivande stund har närmre 3 miljoner visningar, de ser till att leverera en starkt känslomässig urladdning som känns både genuin och kraftfull.

Skivor

Memoriam – To The End

Lämna en kommentar

ARTIST: MEMORIAM
TITEL: ”To The End”
RELEASE: 2021
BOLAG: Reaper Entertainment

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Ibland kan det nästan kännas lite orättvist, som när MEMORIAM manglar ut sin fjärde giv på lika många år och helt problemfritt når sina förväntade höga verkanshöjder. Manglig döds som påminner om BOLT THROWER? Visst, hur svårt kan det vara. Punkinfluerad skrammel? Absolut. Doomkänsla? Jaja, det fixar vi lite i förbifarten. Det har säkert inte varit riktigt så enkelt för herrar Karl Willets (sång), Scott Fairfax (gitarr), Fran Healy (bas) och nye Spikeyh T Smith (trummor) som jag vill påskina, men det är ändå känslan man får. MEMORIAM kan liksom inte misslyckas och har en lägstanivå som de flesta av oss drömmer om att nå som högstanivå.

”To The End” innehåller mer av den vara som tidigare skivor ”For The Fallen”, ”The Silent Vigil” och ”Requiem For Mankind” gjorde, och med ett öppningsspår som Onwards Into Battle ger man de flesta lyssnare precs vad de vill ha: Old school benknäckardöds med krigstema. Det är däremot inte den låt som är intressantast på skivan, i alla fall inte över tid. Där placeras istället de båda lite långsammare styckena Each Step (One Closer To The Grave) och As My Heart Grows Cold, i vilka bandet närmast påminner om ett släpigt PARADISE LOST. Även industripunkiga Failure To Comply och Vacant Stare sticker ut, men är kanske mindre i min personliga smak för att benämnas som bäst på skivan.

MEMORIAM har inte tömt sina kreativa bägare trots den rappa utgivningstakten, det står alldeles klart på ”To The End”!

Skivor

Hiraes – Solitary

Lämna en kommentar

ARTIST: HIRAES
TITEL: ”Solitary”
RELEASE: 2021
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Tyska HIRAES är vad som rest sig ur askan från  DAWN OF DISEASE efter att bandet splittrats och gått skilda vägar med sångaren Thomasz Wisniewski. Bandet består av samtliga övriga medlemmar (Oliver Kirchner och Lukas Kerk på gitarr, Christian Wösten på bas samt Mathias Blässe på trummor) tilsammans med nya vokalissan Britta Görtz och är alltså rutinerade långt bortom denna debutplatta. Bandnamnet HIRAES kommer det walesiska ordet ”hiraeth” vilket översätts ungefär som ”nostalgi och längtan efter förlorade platser eller ett hem som aldrig riktigt fanns där”.  Man håller sig också inom samma melodiska dödsmetall som det tidigare bandet, och över hela ”Solitude” finns ett stråk av bitterhet över det som varit.

Kort sagt, HIRAES verkar ganska förbannade och tycker det kan få skina igenom. Den här typen av musik skadas ju inte av lite underliggande ilska, och ”Solitary” är en bra skiva. Låtskriveri och produktion vittnar om kunskap, spår som 1000 Lights, Eyes Over Black, Under Fire och Grain Of Sand är snygga och medryckande på det där sättet som man vill att just melodisk dödsmetall ska vara.

Däremot lyckas man kanske inte riktigt med att skapa en skiva som är mer än just ”bra”, därtill sticker den inte ut tillräckligt mycket. Konkurrensen inom genren är mördande överlag, och det finns väletablerade akter som tagit konceptet till högre höjder (ARCH ENEMY är väl ett fint exempel på just det?). Lyssnar man dessutom på senaste (sista?) skivan med just DAWN OF DISEASE, ”Procession Of Ghosts” direkt efter ”Solitary” så inser man att det var intressantare då. Med det sagt är HIRAES ändå ett välkommet tillskott i skivhyllan, och ”Solitary” en fin platta att spisa!