Etikettarkiv: Blackbraid

Listor

Hot or not? – Juni 2025

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Ekur
ARTIST: Anzv
VALD AV: Amelie


Martin: Fruktansvärt bra. Så jävla mycket stämning att man kan tälja den med kniv. Man vill bara lyssna mer och mer – musiken gnager sig in i skallen med ackuratess och det är nästan så jag vill kategorisera detta som beroendeframkallande och sätta varningstext på det – hotter than the flames of hell!
Fredrik A: : För mig är det endast nyansskillnader i produktionen och utförande som skiljer denna låt från Blackbraids låt i denna omgång. Annars hade det för mig hade låtarna kunnat vara av samma band från samma album. Inget dåligt hantverk men väldigt likt mycket annat inom genren.
Robert: Black metal är måhända den genre som har störst inhemsk variation. Det kan vara piskande driv, skrapigt rasp, kväkande grodsång eller vansinniga vrål direkt hämtade från helvetets sjunde krets… men allt ryms under samma black metal-flagga. ANZV levererar sin typ hypnotisk, mässande och alldeles fascinerande. Det sätter sig stenhårt, och som ett resultat har undertecknad direkt börjar köra albumet ”Kur” på repeat. Hett som helvetet, detta!
Fredrik S: Bra nummer. Aningen svårlyssnad ljudbild, på det där sättet man kommer undan med om man är ULCERATE men sällan annars. Dock fin, dystopiskt oroande atmosfär, och bra sånginsats. Tänker att detta hade varit en mycket bra upplevelse live, kanske inte lika klockren så här på skiva. Men absolut godkänd temperatur!

LÅT: Enslaved
ARTIST: VILT
VALD AV: Fredrik S

Amelie: Fint som snus! Inte unik musik på något sätt men hantverket är mycket gott och med alltfler lyssningar blir jag mer och mer förtjust i detta. Linköpingsbandet spelar också på Close Up-båten i september vilket jag ser fram emot. Två EP och ett antal singlar har VILT släppt och kanske kan vi förvänta oss en fullängdare så småningom? Den skulle jag gärna ta del av. Riktigt varmt!
Martin: Redigt röj – finns en hel massa att gilla med detta! Jag uppskattar både de härligt tralliga, åt punk dragande melodierna, riffen sitter som en keps, och mellanspelet är ju sjukt svängande! Lägg till detta ett finfint solo och ni får en låt som är svinhet!
Robert: Finfint driv och öppningsriff, och man diggar ju! Enda problemet? Det lockar till att lyssna på klassikerna från Göteborg, och efter det glömmer man detta lite. Hård konkurrens här, men VILT är inte oävna.
Fredrik A: Klassiskt göteborgsriffande med tvåtakt och svängig refräng. Av musiken att döma har bandmedlemmarna lyssnat en del på The Black Dahlia Murder. Inget fel i det men vi har hört det innan. Kompetent och underhållande men det berör mig inte på djupet.

LÅT: The Flow Of Time And Age
ARTIST: Craneium
VALD AV: Fredrik A


Robert: …det här är musik jag borde gilla. Det luktar SAHG och flumrock och lite SPIRITUAL BEGGARS, och svänger bra. Det är bra grejer, men samtidigt ska jag erkänna att det inte riktigt fäster – trots närmast briljant video som stöd. Ljummet?
Fredrik S: Pårökt flumrock med ganska tydliga grunge-inslag. Inte så mycket som griper tag i stunden, men rätt trivsamt hypnotisk vibe. Inget jag slänger på under festen, men jag kan absolut tänka mig att se soluppgången lagom till att berusningen övergår i behaglig sömnighet med detta CRANEIUM-spår som soundtrack. Och precis som sommargryningar brukar vara, är omdömet här varken kyligt eller varmt, utan någonstans där emellan.
Amelie: Går att lyssna på men är definitivt inget jag kommer efterfråga i skivbutiken eller på streamingtjänsten. Mest trist och tjatigt efter några lyssningar och nu är jag färdigt med detta. Svalt utan att svalka.
Martin: En ganska trevlig, men ack så oförarglig låt – jag älskar dock partiet vid 2-minutersstrecket – men det är så kort att jag längtar efter betydligt mer. Solot är bra och härligt melodiskt och när detta mynnar ut i mer melodiskt lir då kryper låten över till ljummet, men mer blir det inte.

LÅT: Possesion Deepens
ARTIST: Witchrot
VALD AV: Martin


Robert: Jag älskar sån här musik. Som ligger i skärningen mellan det psykedeliska och doom, som balanserar det drömska med en elak vibb och ockulta drag. Det har en förmåga att äta sig fast i hjärnan, på det bästa av hypnotiska sätt. Enda problemet? Seanser likt detta passar sig inte på blandkassetter, så här blir det faktiskt lite malplacerat, hettan och briljansen till trots. Man får kolla in Witchrot i sin helhet på sidan av istället…
Fredrik A: Låten får mig att känna som att jag sitter i bandets replokal medan de spelar. Det är dunkelt, skitigt levande och närvarande. Tung och psykedelisk stoner med en sångerska som levererar med nerv. Gillar skarpt de drömska orgelpartierna.
Amelie: Detta kryper i kroppen – och tyvärr inte på något gott sätt. Flummigt och gungigt på ett sätt som nästan gör mig illamående. Mäktar knappt att i ett svep lyssna igenom hela låten, som dessutom är oääändligt mycket för lång. Släpp ut mig från häxgungan, detta är nånting värre än iskallt!
Fredrik S: Ett nummer som blandar och ger. Lite för långt intro, dito extro, och överlag en aningen planlös låt. Men ganska skönt doom-flum med trivsamma häxsabbat-vibbar, där sången passar perfekt till soundet. Intrycket stannar på ganska svalt, hade låten kortats med 90 sekunder i början och slutet hade det ändå varit rätt god värme här.

LÅT: Wardrums At Dawn On The Day Of My Death
ARTIST: Blackbraid
VALD AV: Robert


Fredrik S: Ledigt omgångens bästa spår. Ypperlig mellantempo-black som förvaltar arv efter akter som DISSECTION och NECROPHOBIC. Gillar sången och dess härliga desperation skarpt, och tempoväxlingarna ger låten karaktär och behåller intresset högt. Ny skiva är på ingående, och läggs kvalitetsnivån där Wardrums… landar kan det absolut bli en platta för årsbästalistan. Äntligen sommarvärme!
Fredrik A: Black metal enligt konstens alla regler. Tycker mig höra en del Dissection i låten. Produktionen är kristallklar och välproducerad. Återigen ett band som utför sin konst till punkt och pricka men jag berörs inte på djupet av detta.
Amelie: Roligt att BLACKBRAID är tillbaka! Första mötet med bandet i och med det andra albumet 2023 golvade mig så pass att jag placerade det på andra plats på det årets topplista. Bandets ”atmosfäriska och melodiska svartmetall landar precis i mitt musikaliska hjärtas centrum” skrev jag då och där har inget förändrats med denna låt. Ser mycket fram mot ”Blackbraid III” i augusti. Brinnande hett!
Martin: Gillar ju BLACKBRAID sedan innan något oerhört, och har sett fram emot nytt material något väldeliga. Denna låt får mig inte att längta mindre – det är samma infernaliska stämning som det brukar vara – och samma innerlighet. BLACKBRAID känns inte helt som ”bara” ett band – här finns något så vansinnigt äkta att musiken känns transcendental. Hetare än lava!

Listor

Årsbästalistan 2023 – Robert

4 kommentarer

Då var det äntligen dags – skivåret 2023 ska summeras! Överlag ett jämnt och starkt år med säkerligen 30-40 skivor som länge fanns med på den ”korta listan” över de plattor som slutligen skulle kunna trona överst, och dessutom med en hel del skiftningar under årets gång. Topp 10-listan innehåller till slut en fin samling skivor med representanter från olika genrer, känslomässiga bomber och en hel del alster som verkligen vuxit upp och ut under årets gång. Sist men inte minst: en vinnare med närmast övernaturligt anslag!

Topp 10 Skivor

10. Born Into The Twisting Rope – INDUSTRIAL PUKE
Kort, effektfullt och med härligt skitig ljudbild står den där. Ena benet i dödsmetall, det andra i ett dike av crust och punk. ”Born Into The Twisting Rope” har rensat skallen på undertecknad väldigt många varv de gångna året!

9. Foregone – IN FLAMES
En aning oväntat för egen del, det här att IN FLAMES 14:e (!) fullängdare skulle spöa skiten ur vad de gjort de senaste två decennierna, typ… men det ska man ju inte klaga över. Veteranerna visar var Göteborgs-skåpet ska stå!

8. But Here We Are – FOO FIGHTERS
För oss som har en svag sida för Dave Grohl och hans FOO FIGHTERS betyder årets ”But Here We Are” lite extra mycket. Här kastar sig bandet ut i bearbetandet av sorgen över bortgångna trummisen Taylor Hawkins, och resultatet är en skiva som flödar över av känslor, från finstämd hyllning och sorg till stökigare ilska – allt draget i bandets sedvanliga filter och förmåga att förpacka musiken i episk arenarock.

7. Pale Existence – OCEAN OF GRIEF
Detta är inte bara ett av de snyggaste omslagen i år, det är också den snyggaste doom metal som serveras. Grekerna fortsätter blanda goth, döds och vemodiga slingor på denna sin andra platta, en skiva som vuxit stadigt under hela året.

6. Impii Hora – ASINHELL
Se där, årets fläskigaste dödsmetallriff är helt enkelt lite överblivna idéer som inte passade in i VOLBEAT? Ironiskt, då detta är det överlägset bästa som Michael Poulsen skrivit på bra länge, och inte blir det sämre av produktionen heller. Fläskigt som fan.. jag älskar’t!

5. Reign Of The Reaper – SORCERER
Svenskt på topp 5, och då snackar vi episk doom metal av yppersta snitt. ”Reign Of The Reaper” är sannolikt den starkaste skivan som helhet bandet levererat efter sin återkomst. Bara att höja högernäven mot skyn och yla med i alla dessa fantastiska sångslingor och refränger.

4. Sonic Moons – DOMKRAFT
Wow! Svenska trion DOMKRAFT släpper lös urkrafter som får marken att skaka, och på fjärde plattan ”Sonic Moons” överträffar de sig själva genom att lyckas träffa den perfekta mittpunkten i venndiagramet ”hypnotiskt”, ””blytung doom metal” och ”melodi”.  Bästa skivan so far från gänget, men det har man ju konstaterat med varje släpp de gjort hittills…

3. Sky Void Of Stars – KATATONIA
Länge trodde jag nog att det här, det är årets platta. Det är den som Spotify säger att jag spelat mest, bandet gjorde årets spelning när de avslutade turnén på Fryshuset i Stockholm och skivan är proppfull av låtar som är bland de bästa Renkse skrivit. Kort sagt: detta är en helt mästerlig platta!

2. Ghost At The Gallows – SPIRIT ADRIFT
Öppningslåten Give Her To The River säger och innehåller egentligen allt man behöver veta om den här skivan. Den har liksom allt, faktiskt. SPIRIT ADRIFT levererar med ”Ghost At The Gallows” sin starkaste platta i karriären, och den har både dunderhits och jämnhet.  En sån där skiva som höjer sig vid varje lyssning!

1. II – BLACKBRAID

Enastående – mixen av driven, melodisk black metal och närmast esoteriskt svävande naturella inslag gör den här skivan beroendeframkallaNde. Dryga timmen full av spår som klättrar över mossbetäckta stenar, genom mystiska skogar och porlande forsar för att beskriva naturens koppling med den spirituella andevärlden och andarna som omger oss om vi kan stanna.. och lyssna. Bandets skapare och allena kraft John Krieger, eller Sgah’gahsowáh som han kallar sig om han använder Mohawknamnet, har på kort tid etableat sig som en supermakt inom black metal. ”Blackbraid II” är en värdig vinnare av Topp 10 2023!

Honorary Mentions
Undertecknad tycker att listan borde innefatta fler placeringar, typ 20-talet, så att ett skivor som 2023 fick chansen att ta med plattor från exempelvis FROZEN SOUL, GYRDLEAH, BLACKSCAPE, SACRED OUTCRY, ONTBORG, OUTLAW, SHORES OF NULL eller CHILD, som ju med en CD-utgåva av sin rens-fest ”Meditations In Filth” sannolikt knipit en plats på 10-listan.
Enda problemet om vi skulle gå till 20 skivor?
Då tjatar jag förmodligen om Topp 30 för att det finns fler som inte ryms…

Årets STIM-raket
Fan, man kan säga vad man vill men nog träffade de guld ändå, SMASH INTO PIECES! Deras Six Feet Under är något så ovanligt som en hybridlåt som lyckas få speltid på så spridda ställen som Melodifestivalen som radiokanalerna Bandit Rock och Mix Megapol samt Rix FM utan att tappa credd. Om inte annat lär STIM-pengarna ramla in för bandet!

Årets liveplatta
Jag tycker WATAIN har varit lite… trista (!) de senaste åren, och man kan ju undra om de läst mina tankar. Helskotta vad de smiskar stjärt och levererar på liveplattan ”Die In Fire – Live In Hell”!

Årets roligaste!
Jorå, det har varit ganska skralt (to say the least!) med recensioner och bidrag från undertecknads penna under 2023, men ändå lite puls under året. Det beror helt och hållet på Hot or Not, det klart roligaste inslaget att skriva och leverera som skribent, likväl som att läsa de andras tankar om de brandfacklor som stundtals kastats in. Lätt roligast på WeRock 2023!

Listor

Årsbästalistan 2023 – Amelie

Lämna en kommentar

Nu firar vi av 2023! Det har som vanligt varit svårt att besluta årets albumlista även om skivorna på den övre halvan varit givna ganska så länge. Vilka ska med, vilka ska bort? Som ofta blir det mycket svenskt och mycket nordiskt på min lista. Och inte mindre än tre albumdebuterande band bland de tio som gjort starkast intryck på mig i år. Detta ser bra ut för framtiden!

Topp 10 Album

10. Heimdal – ENSLAVED
I år tar sig ENSLAVED med knapp nöd in på listan efter att vanligtvis belamra någon av de högsta placeringarna varje gång de släpper album. Är detta inte en bra platta då? Jo, absolut men kanske inte lika spännande som tidigare alster. Eller så beror det helt på mig. Bra nog att knipa en tiondeplats på listan är i varje fall norrmännens ”Heimdal”.

9. Spellbinder – GYRDLEAH
Spännande debutalbum från engelska GYRDLEAH. Melodisk black metal med sin egna touch. Singeln Speak of the Devil från våren gav mersmak och albumet ”Spellbinder” visade sig ha mer spännande att ge, så pass att debuten tar sig ända upp på listan i år.

8. Goliath – KATAKLYSM
KATAKLYSM är tillbaka efter fem år och deras melodiska döds är igenkännlig på det trevligaste sätt. Jag har alltid varit svag för kanadensarnas version av ”göteborgsdöds” och som alltid levererar de med årets ”Goliath”,

7. Katharsis – KEEP OF KALESSIN
Åtta år sedan förra plattan som då var den första med grundaren och låtskrivaren Obsidian C. själv på sång. Då saknade jag ändå tidigare vokalisten Thebon. Årets album ”Katharsis” känns fräscht och rent av som något av en nytändning. Inte illa av ett band med nästan 30 år i branschen!

6. Foregone – IN FLAMES
Gammal kärlek… osv. Det är roligt att få skriva att ”Foregone” är kanske det bästa IN FLAMES kommit med sedan 2011 års ”Sounds Of A Playground Fading”. Bandet vågar återvända till sina rötter och samtidigt bejaka det bästa i sitt nyare sound. Inte en ”Clayman” men väl en platta som kan leva med länge i diskografin.

5. Egolution– BLACK OAK
Först på övre halvan av topplistan finner vi en svensk debut. BLACK OAK har som band funnits relativt länge och gett ut några singlar och en EP under åren. 2023 blev året då bandet äntligen släppte sin debutfullängdare. Inte alltför lättillgängligt utan tvärtom ganska krävande lyssning, men det ger också en oerhört stark upplevelse. Vokalisten Samuéla Burenstrand bidrar starkt till detta.

4. Deities Of Deathlike Sleep – GRAND CADAVER
“Supergruppen” som både känns tryggt bekant och som ändå med andra fullängdsalbumet lyfter ytterligare med sin grundmurade death metal. Jag ska inte förneka att Mikael Stanne på sång för mig är en stor del i detta. Inget revolutionerande med GRAND CADAVER men ack så njutbar lyssning.

3. Suffocated By The Sun – BLACKSCAPE
En svensk debutant tar sig in på topp tre! BLACKSCAPEs melodiska metal med doft av både death, black och thrash är tilltalande på alla sätt. Albumet ”Suffocated By The Sun” har fått en försvarlig mängd speltid sedan den landade i somras och är en prydnad för svenska modern metal.

2. Blackbraid II – BLACKBRAID
Mörkt, vackert, berörande och emellanåt upphov till rent meditativ lyssning.  Ett för mig nytt band för i år och på köpet finns även bandets första albumet, också det med fantastisk musik. BLACKBRAIDs atmosfäriska och melodiska svartmetall landar precis i mitt musikaliska hjärtas centrum.

1. How It Ends – PRIMORDIAL
Jag hade noll koll på att PRIMORDIAL var på gång med nytt album innan det damp ner i oktober. Och vilket album det är! En skiva som upprör känslorna om och om igen när jag lyssnar på den. Och som jag aldrig tröttnar att lyssna till utan låter gå ett varv till så snart sista tonerna avslutat suveräna albumet ”How It Ends”.

Och en EP…

The Forgotten Inmates – ZORNHEYM
Topp tio-listan ska innehålla fullängdsalbum vilket gör att denna EP inte kommit på fråga i det avseendet. ZORNHEYM släppte 2021 albumet ”The Zornheim Sleep Experiment” som tog sig upp till plats sex på min topplista det året. I år kom så ”The Forgotten Inmates” med fem låtar från det tidigare albumet. Är det verkligen värt att nämna då? Jo, låtarna är desamma men på EP:n får vi både ett par akustiska versioner samt favoriten Keep The Devil Away på franska(!); Garde Le Diable Éloigné. Det som kunde känts som ”gammal skåpmat” blir istället en ny fin musikupplevelse.