Etikettarkiv: Allegaeon

Allegaeon – Apoptosis

ARTIST: Allegaeon
TITEL: Apoptosis
RELEASE: 2019
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Slår man upp ordet “apoptos” vilket är det svenska ordet för “apoptosis” så får man reda på att det är  en av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek. (Karolinska Institutet)

För oss som har lyssnat på ALLEGAEON innan så är detta inget märkligt, då bandet från Colorado alltid har haft mer inriktning på vetenskaplig terminologi än traditionella ämnesområden för death metal. Så långt allt som vanligt, vilket även utmärker bandets femte fullängdare. Det är fortfarande väldigt mycket fokus på gitarrspel, och uppskattar man inte detta så kommer man att få problem även med “Apoptosis”. För oss andra är det bara att spänna på sig haklappen då den här skivan är ett veritabelt smörgåsbord på precis samma sätt som föregångsplattan “Proponent for Sentience” . 

Att bandet har tappat ytterligare en medlem då basisten Corey Archuleta lämnade 2016 är väl snarare att betrakta som naturlag och inget som påverkar den fina form som ALLEGAEON har visat sedan samma år. Det är fortfarande helt underbart att höra hur fantastiskt roligt det här bandet har tillsammans – jag tycker att i stort sett varenda låt på “Apoptosis” håller världsmästarklass men mest imponerad är jag av låtar som visar att ALLEGAEON vågar bryta sin shredmall något och visa på variationsrikedom i både tonträff och tilltal, som exempelvis oerhört fina Tsunami and Submergence och episka avslutningslåten Apoptosis. Här finns ett vemod som jag tycker är oerhört tilltalande.

Som helhet tycker jag att “Apoptosis” är lika jämn som “Proponent for Sentience”, men också mer välskriven och koncentrerad. “Apoptosis” säger lika mycket på sina 56 minuter som “PoS” sade på sin massiva spellängd på 1 timme och 12 minuter. Jag tror inte att jag förvånar någon när jag säger att jag kommer återkomma till “Apoptosis” fler gånger under 2019, och att just nu så är den verkligen med i racet för en plats på årsbästalistan för min del.

Allegaeon – Proponent For Sentience

proponent-for-sentienceARTIST: Allegaeon
TITEL: Proponent For Sentience
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Att metalband till och från drabbas av personalförändringar är ju snarast en naturlag. För två år sedan så recenserade jag Colorado-bördiga ALLEGAEONs “Elements Of The Infinite”. Till den skivan hade bandet bytt en av sina gitarrister och trummis vilket uppenbarligen resulterade i en sorts nytändning för resten av bandet. “Elements Of The Infinite” var och är en riktigt bra skiva. 

Till föreliggande plattan “Proponent For Sentience” har bandet en ny sångare i Riley McShane. Märks det? I alla fall inte på den rent ruggiga nivån bandet fortsätter att kavla ut kvalitetsmetal. Att McShane har en bredd i sin vokalitet blir snart uppenbar. Han har kapacitet att growla rejält grovt, men har en guldstrupe även när det gäller rensången. Kolla bara in bandets cover av RUSHs Subdivisions som ligger sist på skivan så kommer ni fatta vad jag menar.

Gitarrerna står fortfarande väldigt mycket i centrum, och det är sannerligen inget jag klagar över. Förutom de rent mördande riffen, så glöder strängarna av solon så fyllda av spelglädje att jag – nästan – tänker “håll tilbaka”. Men bara nästan. Vi får oss förresten fantastisk spansk gitarr till livs i oerhört episka och fina Gray Matter Mechanics – Apassionata ex Machinea. 

“Proponent For Sentience” är en lång skiva – den har en speltid på över en timme – men jag sitter ändå och låter skivan gå varv på varv på varv.  Och det är i sig en bedrift –  teknisk melodisk death metal är ju en subgenre som har sin beskärda mängd utmaningar – men inget av detta märks då ALLEGAEON är trygga i sin kapacitet att skriva bra låtar.

När bandet tänder till på alla cylindrar i exempelvis Of Mind And Matrix då är det, vågar jag påstå, omöjligt att inte tända till själv. Och det gäller inte bara den låten – hela skivan är sprängfylld till brädden av självförtroende och känsla. Jag förstår att Björn “Speed” Strid (SOILWORK, THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA) och Ben Ellis (SCAR SYMMETRY) aldrig tvekade att medverka som gäster på plattan i låten Proponent for Sentience III – The Extermination. När ett band tar in gäster så ska det vara för att bryta mönster, utan att ta bort saker som redan har blivit etablerade på skivan. Och så funkar det verkligen. Strid har ju en karakteristisk pipa som lyfter låten till nya nivåer, och Ellis gitarrspel är glimrande.

“Proponent For Sentience” är ALLEGAEONs bästa skiva hittills i karriären. Jag plockar utan att tveka fram ett rejält högt betyg. Årsbästalistevarning? Ja, såklart!