Etikettarkiv: Behemoth

Behemoth – Opvs Contra Natvram

ARTIST: Behemoth
TITEL: Opvs Contra Natvram
RELEASE: 16/9 2022
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 4/10
SKRIBENT: Martin Bensch

BEHEMOTH är, om ni ursäktar skämtet, en behemoth inom metal. Den polska orkestern har så mycket kvalitativ musik i sin katalog att det är lätt att baxna. Jag har dyrkat detta band så förbehållslöst att jag delat ut högsta betyg till en av bandet skivor, “Evangelion”. Men nu är det slut med det.

“Opvs Contra Natvram” är nämligen en riktigt dålig skiva, kanske inte vad gäller de flesta band, men definitivt när det gäller BEHEMOTH.

Det börjar med ett till låt förklätt intro – 3 minuter såsighet i Post-God Nirvana som försätter mig i ett tillstånd av svårartad tristess. Om bandet vill skapa sig en uppförsbacke så här i början av skivan så lyckas de väldigt bra.

När det väl stampas på gasen så tänker jag att jag borde tycka att skivan lyfter. Men till och med detta grepp känns totalt oinspirerat och, tragiskt nog, bekvämt. Var är intensiteten? Var är känslan av total hängivenhet och livsnödvändighet? Den dyker upp, ack så kort, i solot i Disinheritance. Då bränner det till och känslan av det BEHEMOTH som fanns förr känns närvarande.

“Opvs Contra Natvram” känns helt ärligt som en ren ursäkt till att få komma ut på vägarna med någon sorts relevans för att spela det mer briljanta äldre materialet. Låtskriveriet utgör två steg av betyget, Infernos trumspel ett, och produktionen ett.

Vill ni ha en trygg skiva, spela den här. Annars kan ni dra igång WATAINs senaste. Där kan man snacka om skiva som bränner till hela tiden. 

Hot or not? – Juni 2022

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?
LÅT: Ov My Herculean Exile
ARTIST: Behemoth
VALD AV: Amelie

Martin: En klart godkänd låt från titanerna. Men inte så mycket mer. Jag gillar det lågintensiva puttrandet, om man nu kan kalla det för det, när Inferno släpper på blastbeatsen i slutet under en ganska sparsmakad gitarrmatta. Ändå är det svårt att gå igång fullständigt för mig – i alla fall på studioversionen. Live kommer den här låten att vara fan så mycket mäktigare.
Robert: Polackerna BEHEMOTH är såklart mästerliga (framförallt live!), men de gör ibland märkliga singelval. Blow Your Trumpets Gabriel är en av de svagare låtarna på i övrigt mästerliga “The Satanist”, och detta släpp av Ov My Herculian Exile som första smakprov från kommande “Opvs Contra Natvrvm” har lite samma vibb. Mellanakt som bäst, och klarar inte riktigt av att stå på egna ben – man får hoppas att det lyfter när den hamnar i rätt sammanhang. Eller live!
Fredrik: Låten hade nog mått bra av någon mer tempoväxling, ett genuint snabbt parti någonstans, kanske? Men det är en acceptabel skönhetsfläck, BEHEMOTH levererar i övrigt ett stycke högkvalitativ svärta med bandets tydliga signum. Bra tryck i denna! Stilpoäng också för videon, en liten skräckfilm i kortformat, som dock inte är något för de lätt illa berörda…

LÅT: Heksedans
ARTIST: Sahg
VALD AV: Fredrik

Amelie: Norska SAHG bjuder upp till dans med mycket sväng och melodi. Trevligt att gunga med i och sjunga högt till och Heksedans växer med lyssningarna. Tror kanske jag får lov att ge bandet en extra chans i oktober när ”Born Demon” släpps.
Martin: Svårt att inte gilla detta. Påminner det om HELLACOPTERS? Jo, fast SAHG har ett, om ni frågar mig, aningens mer sväng än det svenska bandet just nu. Detta är långt ifrån det bästa norrmännen har släppt ifrån sig, men som stampa takten låt är detta klart nöjsamt. Ljummet mot varmt.
Robert: Som av en slump manglade jag norrmännens första tre plattor (finurligt döpta “I” till “III”) i våras, utan att veta att det vankades nytt. Järtecken månne? Med åren har bandets tydliga Black Sabbath-dyrkan blandats upp med ren rock’n’roll och smak av allt från Mastodon-riff till Clutch-uppkäftighet. Jag dansar lätt Heksedans till detta – omgångens bästa spår!

LÅT: Electrified Brain
ARTIST: Municipal Waste
VALD AV: Martin

Robert: Läckra riff. Rätt produktion. Refräng som lockar till allsång. What’s not to like? Hett!
Fredrik: Visst, det är charmigt old school, och det är snortight. MUNICIPAL WASTE är bra på det de gör. Men med undantag av den lite mer matiga avslutningen är det ändå inte en låt som riktigt talar till mig och min musiksmak. Känns för… meh, liksom.
Amelie: Här var det både fart och viss tyngd och sångaren Tony Foresta bjuder på skön skriksång. Låten kommer nog inte få mig att fördjupa mitt förhållande till MUNICIPAL WASTE ytterligare men duger gott till en stunds lyssning.

LÅT: Get In The Ring
ARTIST: Amon Amarth
VALD AV: Robert

Fredrik: Egentligen en rätt stabil och trivsam dödsmetall-låt, detta. Köttig ljudbild rakt igenom, och feta riff. Synd då bara att jag har svårt att bestämma mig för vilket som är töntigast, texten eller videon… Okej, videon har ju ändå en rätt cool steampunk-vibb, så texten, då.
Amelie: Har aldrig varit ett stort fan av bandets ”viking” metal. Icke heller här är det något annat än bröligt growl till lagom taktfast melodisk döds vi får. Jag är inte besviken då förväntningar saknas men fortfarande förvånad hur AMON AMARTH är ett av de större svenska metalbanden internationellt.
Martin: Hade detta varit ett debuterande band så hade jag tyckt att detta lovar gott. Nu är det ju inte det, utan ett av landets mest meriterade band. Därför känns detta som en alibilåt av ett band som kan betydligt bättre. Fisljummet.

Hate – Rugia

ARTIST: HATE
TITEL: “Rugia”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Metal Blade Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Visst, det var SLAYER som ylade “I deny, defy, and spread a little hate, worldwide!” i sin dänga Hate Worldwide, men det borde vara allmän samling runt det slagordet – och det borde syfta till polska HATE och inget annat. De här veteranerna är nämligen sorgligt underskattade och förbisedda. Ber man någon hyggligt insatt extremmetallsupporter räkna upp ett knippe dunderband från just Polen lär man troligen få höra akter som BEHEMOTH, VADER, DECAPITATED, BATUSHKA eller Mgła innan just HATE omnämns, och det är bra synd. Den här kvartetten har nämligen såväl äkthet som rutin och förmåga att snickra låtar av allra yppersta rang.

“Rugia” är bandets 12:e fullängdare och avviker i sin formula inte en millimeter från det bandet står för: svärtad döds med ett jäkla driv. Lyriken är mörk, ockult och elak som sig bör och gitarrspelet är löjligt snyggt. Det ges föga pardon när Domin och Adam The First Sinner (även sång) filar sträng för glatta livet! På strax under 36 minuter skapar de tillsammans med Nar-Sil (trummor) och Tiermes (bas) en atmosfär och självförsörjande tornado som man inte gärna vill ska ta slut.

Låtar som The Wolf Queen , Awakening The Gods Within, Resurgeance, Velesian Guard eller Exiles Of Pantheon visar med tydlighet att HATE är minst lika bra 2021 som förr, och att vi verkligen borde sprida ordet om HATE. Det här är trve och snyggt producerad musik som smiskar allt motstånd.