Etikettarkiv: The Night Flight Orchestra

Hot or not? – Januari 2020

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Your Broken Shore
ARTIST: My Dying Bride
VALD AV: Amelie

Martin: Det här får mig att se fram emot fullängdaren! Mitt förhållande till MY DYING BRIDE är inte av livsavgörande karaktär, men detta är ju vansinnigt bra!
Robert: Trots att jag alltid älskat doom så har MY DYING BRIDE inte ingått i min diet. Man undrar ju varför, när man hör det här? Det är bra som fanken, tycker jag, och de vemodiga gitarrslingorna träffar rätt i hjärtat!
Fredrik: “Potential”, är ordet som först dyker upp i mitt sinne när jag hör Your Broken Shore. Det är inte lysande rakt igenom, men i stora delar är det ruggigt starkt när det vackra melankolin sveper in en i tunga, mörka sammetsfiltar och manar till sorgset lugn. Fullängdaren “The Ghost of Orion” släpps 6 mars – kom ihåg det datumet!

LÅT: Distant
ARTIST: External
VALD AV: Fredrik

Amelie: Om fler band som uppges spela thrash låter så här kanske det är dags för genren att lägga ner och/eller starta om? Nej, skämt åsido, för kul är vad detta inte är. Lite vackra musikslingor här och där men allra mest menlöst.
Martin: Jag erkänner villigt att jag är svag för den här typen av musik som är så snyggt producerad och där det ska liras med nördig innerlighet. Men liiiiiiite mer bett får det allt vara för att jag ska gå igång mer än att stampa takten med foten.
Robert: Nä, men alltså… i Robert-Google så kommer man från och med nu få EXTERNAL som resultat på sökningen “pretentiös+meningslös”. Det händer ju faktiskt ingenting?

LÅT: Divinyls
ARTIST: The Night Flight Orchestra
VALD AV: Martin

Robert: Oj, vad underbart glättigt! Man måste vara på rätt humör för att ta till sig THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA, men jag gillar det skarpt. Det må vara mer disco än rock, men kom igen katten – det svänger ju!
Fredrik: Alltså, detta är oerhört sliskigt! …men, och kasta nu inget på mig, inte helt oävet. Det låter lite som en yuppie-dekadent ménage à trois mellan GHOST, WESTLIFE och 80-talet, och det borde ju vara avskräckade i den högre skolan, men som sagt, smått trallvänligt är det allt.
Amelie: Ja, men det här var ju en riktigt tråkig låt från SOILW… jag menar THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA! Fast det låter precis som en av SOILWORKs (minst intressanta) låtar, och då inte enbart på grund av Björns Strids pregnanta röst. Högst umbärligt detta.

LÅT: Luciferian Sovrenty
ARTIST: Necrowretch
VALD AV: Robert

Fredrik: “Never mistake lack of talent for genius”, skrev TYPE 0 NEGATIVE i skivkonvolutet till “Bloody Kisses”, då i ett underbart utslag av självdistans. NECROWRETCH balanserar på denna ytterst fina egg, då energin och råheten i denna låt charmar, men den oerhört lågbudget-minnande produktionen faktiskt mest låter källarband och inte så där old school-cool som ambitionen säkert var…
Amelie: När det blir så rått och opolerat att det till sist blir elegant! Malande svartmetall såsom malande svartmetall ska låta. Att albumet “The Ones From Hell” släpps på Alla Hjärtans Dag den 14 februari känns lagom absurt för sitt innehåll, sett till låttitlarna i alla fall.
Martin: Aaaaaaaaaaaaaaaaah! Black metal som är så trve att det nästan, men bara nästan, blir jobbigt. Jag gillar frenesin och intensiteten i vad NECROWRETCH gör, men inser att jag är för kär i välljudande produktion för att älska detta förbehållslöst.

The Night Flight Orchestra – Sometimes The World Ain’t Enough

ARTIST: The Night Flight Orchestra
TITEL: Sometimes The World Ain’t Enough
RELEASE: 2018
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Du glade vilket arbetstempo! Ja, så tänkte jag i alla fall när vi nu får en ny skiva av THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA, bara ett år efter att “Amber Galactic” släpptes. Men så har TNFO utvecklats till ett frustande glädjearbete för samtliga inblandade – och då flödar uppenbarligen arbetsglädjen ledigt.

TNFO fortsätter att bjuda på enormt engagerande och förbannat snygg classic rock även på “Sometimes The World Ain’t Enough”, kanske med en smula mer disco än på tidigare skivor. Blev ni avskräckta nu? Det behöver ni inte bli – vid sidan av trummisens tydligt av Michael B. Tretow ljudideal inspirerade bastrumma och sömniga Pretty Thing Closing In så är detta en ren rockskiva med ett helvetiskt driv.

Det finns ett långt härligt sjok från låt nummer två, Turn To Miami till Can’t Be That Bad där TNFO fullständigt dräper med klassmaterial. Musiken ångar av både hantverksskicklighet och känsla – det hörs så attans tydligt att det här bandet har så fruktansvärt roligt i sitt musikskapande.

I vanlig ordning gastar Björn Strid med ackuratess och känsla, gitarrspelet sitter som en skräddarsydd kostym – David Andersson visar igen att han är en gudabenådad gitarrist.

Vill du ha en partyskiva som ackompanjemang till denna fina sommar vi har under 2018, ja, då bör “Sometimes The World Ain’t Enough” vara en het kandidat till lyssning. Kolla in den.

The Night Flight Orchestra – Amber Galactic

ARTIST: The Night Flight Orchestra
TITEL: Amber Galactic
RELEASE: 2017
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det säger en hel del om vilket rykte som Björn Strid och Sharlee D’Angelo åtnjuter att deras sidoprojekt THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA ligger på Nuclear Blast, en label känd för betydligt hårdare grejer än den hårda, hårt svängande rock som har presenterats på bandets skivor sedan debuten “Internal Affairs” som kom 2012.

“Amber Galatic” är en svårt beroendeframkallande skiva, som tydligt visar att THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA har hittat tillbaka till den kraftiga form som uppvisades på debuten. Mellanskivan, “Skyline Whispers” hade sina förtjänster utan att egentligen engagera mig nämnvärt. På “Amber Galactic” märks det att bandet tänder på alla cylindrar när de fyrar av låtar med feeling nästan rakt av. Det finns en tydlig känsla för melodi, som jag verkligen kan känna igen från medlemmarnas huvudband, men här iklädd en betydligt mer retroartad och snäll kostym. Inget fel i det, om ni frågar mig.

I låtar som Gemini, Sad State Of Affairs, Josephine, Something Mysterious och min personliga favorit Jennie är THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA så bra att jag får gåshud. Övriga låtar ligger också på en högst angenäm nivå.

Björn Strid visar, återigen, vilken rent magisk röst han har. Allt från poweryl till mer mollartade tonlägen behärskar han med samma självklarhet. I ett band bestående av hantverksmässiga ess är han den klart lysande stjärnan. David Anderssons fina och känsliga gitarrspel lyfter också flera av låtarna några snäpp.

Gillar du THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA sedan innan så har du med stor sannolikhet koll på den här skivan redan. För alla er andra så är “Amber Galactic” en väldigt bra startpunkt.